The Crown och Göteborg i helgen!
Denna helg spelar The Crown sitt första gig i Sverige på över 12 år! Det är på Sticky Fingers i Göteborg - självklart ska jag dit. Stackars Ralph får hänga på utan att han har hört dem men han kommer nog inte bli besviken! När jag fick se dem första gången i Tyskland för två år sedan blev jag verkligen inte besviken, och då hade jag väntat i över tio år för att få se dem! De är helt grymma live...
Min recension om deras gig på Summer Breeze i Tyskland 2010 finns här för den nyfikne! :-)
Facebookeventet för giget på Sticky Fingers finns här.
Sweden Rock Festival
Halford, the man, the myth, the metalgod!
Nya gitarristen Richie Faulkner goes KK Downing style..
Vi sov aldrig i tält då vi hade alla grejer med oss, gitarrer, förstärkare med mera. Men Studiefrämjandet hade fixat sovplatser åt oss på ett läger, där alla band fick sova och där det ingick frukost och lite annat. Mitt ute i ingenstans låg det men det var mycket trevligt!
Där vi bodde!
Vår "stuga", haha!
En lustig sak var att vi hade bett om en stuga och skulle betala extra för det, men när vi kom dit så var det bara en enda stor sovsal som var "stugan". Stugorna var väl slut kanske då vi inte behövde betala extra men lite roligt var det att hela salen med 30 sovplatser var vår.
Rob nr 2
Mr Zombie verkade uppskatta Sverige! :-)
Dag nummer två började för vår del som ni kanske ser med Rob Zombie. Nu gillar jag själv bara ett par låtar med han men man kan inte ta ifrån honom att han gör en grym show live. Allt var jäkligt snyggt och uttänkt, ljudet var bra också. Men jag kan inte förstå att ett sånt synthbaserat band inte har en keyboardist?
Ljuva festivalsommaren äntligen här!
Glömde min solbrillor hemma men fick låna ett par av Sandra, tack Sandra!
Ett av de bästa gigen på hela festivalen var den här dagen. Helloween gjorde nämligen ett helt fanatiskt gig! Med glöd, tajthet och ren spelglädje framförde de ett genomrepat medley på 3-4 låtar. Allt satt som smort och det hade varit perfekt om det inte hade varit för det fantastiskt dåliga ljudet. Basen och baskaggarnas djupa bas dränkte allting, sång som gitarrer, vilket inte är så lyckat i melodiös metal... Och öronproppar gjorde ingen skillnad, öronen var helt mörbultade efter konserten på ca 50 min.
Min bästa liveupplevelse från SRF 2011 - Helloween
Taggade som fan var de!
Förutom att se band så rörde vi oss mellan tre ställen på festivalen: bilen, logen vi hade innan giget (som konstigt nog var tom hela tiden så vi kunde dra oss undan där dem andra dagarna med) och inte minst backstage-baren.
Logen - enda soffan på området eller?
Det var tur att vi fick in vanen på backstageområdet då vi kunde ha våra grejer där, ombyten med mera. Fungerade utmärkt som ersättare för tält.
Kan säga såhär att det blev en del redbull-jäger i den där baren... :-D
Den sista dagen började med att vi åkte in tidigt för att se Lee Aaron och Destruction. Frukosten bestod av det vanliga (mackor och gröt) så vi kunde bygga på med alkoholen hela dagen. Lee Aaron var en fruktansvärd besvikelse då vi hade väntat oss "Metal Queen" från 80-talet och ut kom en pop-tjej i rosa jacka. Inget ont om pop då, men det är inte det man vill se på SRF kanske...
Uppdukat och klart!
"Hotellfrukosten" :-)
Destruction däremot levererade precis enligt förväntningarna - och mer därtill! Trots deras tidiga tid så lyckades de få igång de bakfulla hårdrockare till att göra en tapper moshpit så där lite lagom fjärde dagen på festivalen. Många hade nog inte ens vaknat då det tyvärr såg lite tomt ut på området, där missade nåt om ni inte var där! ;-)
Destruction på Sweden Stage
Grymt bra!
Mitt i allt kommer Sandra flygande och drar en mot sidan av scenen. Hon hade gått iväg för att köpa en öl eller så och hade sett att hon kände en av scenchefernapå Sweden Stage. Han tog snällt upp oss på scen så vi fick se resten av giget där!
Sandra och jag med en av med en av scencheferna på Sweden Stage!
Samma gig - ny vinkel! ;-)
Efter giget var det snart dags för Zakk Wylde:s presskonferens, eftersom vi hade backstagepass var det för oss bara att knalla in och lyssna. Ganska coolt faktiskt. Zakk svarade på frågor om alltifrån om han hade några favoritalbum som han spelat på till frågor om nya skivan med BLS och om OZZY-tiden. Alla tog för givet att han skulle gästspela med Ozzy eftersom de spelade samma dag, så ingen frågade ens om det. Men det visade sig dock inte alls vara på tapeten eftersom aldrig blev så...
Vi återvände gång på gång till backstage-baren, inte minst för de goda redbull-drinkarna! Vissa hade dock roligare än andra och då de dansade på borden, haha!
Erik Röjås, vår livetrummis som tappert ställde upp för oss i sista minuten och kom med oss till Sweden Rock!
Lite dans på bord och stolar backstage någon?
Senare på kvällen skulle vi se flaggskeppet Ozzy. Jag hade stora förhoppningar om att det skulle bättre än förra gången jag såg honom i Stockholm. Tyvärr visade det sig vara en stor besvikelse då han av någon anledning inte alls kunde sjunga. Det var falskt hela tiden.. Vi stod faktiskt inte ut och titta klart. Vad var det för fel egentligen, hade han ingen medhörning alls, är det drogerna eller snarare kanske bristen på drogerna?
Deicide x2
Jag kanske aldrig nämde mina besök på Metaltown och Copenhell, det gick så snabbt med tankarna på annat håll har jag tråkigt nog inte "left i bloggen". Hur som helst, lite uppdateringar kommer här!
Planen var att jag bara skulle till Metaltown för att jag hade en plats på listan av ingen mindre än Ralph Santolla i Deicide. Vi lärde känna varann på nätet som kompisar och när han frågade sina vänner på facebook om någon ville ha gästlistplats så fick jag en av dem.
Hahaha, sjysst område det var!
En bacardi breezer i solen i väntan på att bli insläppt var inte så fel...
Det spontana i det hela var de spelade även på Copenhell på fredagen, och eftersom Elizabeth numera bor i Danmark så kunde jag dels hälsa på henne och dels att sova. Inte heller fel att få se både Deicide och Judas Priest två gånger!
Sagt och gjort, Ralph fixade in mig på listan även där och resan klockan sex på morgonen med tåg från Stockholm var inledd. Tyvärr vill Elizabeth nu åka direkt till Metaltown då även hon fick gästlisteplats och faktiskt hade träffat en ny kille som skulle vara där båda dagarna. Så jag fick åka och träffa Deicide själv...creepy!
Ralph var förstås jättetrevlig som vanligt och vi hängde en del med killarna i Malmöbandet Visceral Bleeding, förutom de andra medlemmarna i Deicide. Martin, sångare i Visceral Bleeding var dock mycket bättre på att ta bilder än jag så jag har fått låna ett par av hans bilder. Tack Martin!
Vi satt en del och förfestade i logen men gick också ut på området och fixade med tekniska prylar som strulade. Vad är det med pedaler egentligen? Hur som helst, även gitarrerna fick en sista koll av gitarrteknikern och sedan gick vi tillbaka till logen när Ralph skulle värma upp.
Ralph värmer upp innan giget!
När det var dags för soundcheck så gick vi dit och tog lite dricka från logen med oss. Deicide gjorde en snabb soundcheck innan de gick upp. Folk hade dock redan börjat samlas framför scenen.
Dags för soundcheck!
Steve och Ralph redo för gig, fotas här med Tobias från Visceral Bleeding.
Setlisten för Copenhell var något kortare (än Metaltown):
1. Once Upon the Cross
2. When Satan Rules His World
3. Serpents of the Light
4. Hang in Agony Until You're Dead
5. They Are the Children of the Underworld
6. Witness of Death
7. Into the Darkness You Go
8. How Can You Call Yourself A God
9. Lunatic of God's Creation
10. Sacrificial Suicide
Martin och jag kom på att vi hade gemensamma bekanta då hans fästmö Lina Tiger spelar trummor i bandet Godass som vi har lirat med både på Sweden Rock förra året och på Harry B James i år. Världen är liten! :-D
Efter giget var det förstås Judas Priest och efter det så gick man faktiskt och la sig rätt tidigt då man skulle dra till göteborg tidigt dagen efter! Jobbigt läge att flänga och hit dit men det var det värt!
På morgonen.. På tok för tidigt!
Till metaltown kom jag dock rätt sent då jag mötte grabbarna på hotellet och det tog ett bra tag innan de åkte till festivalen. Väl där gick allt som på räls: middag, riggande, soundcheck. På detta gig fick jag mer bilder och videos, dock så var jag sämre på att ta bilder backstage... Här är i alla fall lite godbitar från Metaltown!
Setlisten för Metaltown var:
1. Homage for Satan
2. Dead by Dawn
3. Once Upon the Cross
4. Scars of the Crucifix
5. When Satan Rules His World
6. Serpents of the Light
7. Hang in Agony Until You're Dead
8. Conviction
9. They Are the Children of the Underworld
10. Death to Jesus
11. Dead but Dreaming
12. Witness of Death
13. Desecration
14. Into the Darkness You Go
15. How Can You Call Yourself A God
16. Kill the Christian
17. Lunatic of God's Creation
18. Sacrificial Suicide
Några videos:
Så hur var gigen då?
Deicide måste jag säga är jäkligt duktiga musiker, i mina öron låter de fruktansvärt rutinerade och på dessa gig så hade folk väntat länge på att få se dem - vilket märktes! Jag tyckte båda gigen var skitbra även min favorit var Copenhell, där jag tyckte ljudet var bättre. Dock så var publiken betydligt bättre på Metaltown där tältet faktiskt gjorde det hela lite mer intimt och sen hade de också en längre setlist. Det var hur som helst grymt att se båda gigen!
Big Four - Ullevi
Så ni förstår kanske hur glad jag blev? Eftersom jag fått en biljett till Slayer/Megadeth-konserten av Marcus i julklapp så bytte han den mot en biljett till Big Four åt mig och det kändes naturligt att åka tillsammans ner nu, även om vi gjort slut. Resesällskapet ner blev då Marcus och Jimmy från Sterbhaus och jag och Sandra från FA. Tidigt kl. 7 på morgonen hade det bestämts att vi skulle åka. Jag och Sandra hade dock varit ute dagen innan och lyckades väl inte komma hem förrens vid fem-snåret så mycket sömn blev det i allafall inte innan vi åkte... Men då när det väl var dags att åka så lyckades vi tjejer paxa baksätet och kunde därmed få lite sömn och lite mindre bakfylla (hahaha) på vägen dit.
När vi väl kom dit vid halv ett så undrade vi lite (läs jag) om varför vi åkt så tidigt för? Inte ens det goda pastahaket vi alltid brukar äta på när vi är i Göteborg hade öppnat! Hungriga gick vi runt tills stället öppnade, men väl där så var allt ok för vi fick både god mat i oss samt påbörja festandet med lite öl. Efter lunchen gick vi till bilen och förkrökade lite, ingen av oss brukar gilla den blaskiga ölen som alla konserter har. Och finns det egenligen något som slår redbull/jägermeister i solen? Inte mycket i alla fall!
När klockan började dra ihop sig så började vi röra oss mot området och träffade på en massa trevligt folk, inte minst från Close-up med både Robban och Peter på plats. Vi gick in med dem och först ut var de supertaggade Anthrax!
ANTHRAX
Anthrax var verkligen glödheta, de är nog det band som har mest att vinna på en sån här turné med Big Four samlade, och de visade dem verkligen att de inte tänkte lämna till slumpen. Tajt, välspelat och med den förmodligen bästa sången för kvällen så visade dem att de verkligen är kvar i game:et. Tyvärr var ljudet inget vidare, basen slog igenom hela tiden och de enda diskanterna eller midtonerna man hörde var sången, i alla fall där vi stod. Jäkligt tråkigt att inte höra gitarrerna ordentligt. Men det gör ju att man ser ännu mera fram emot att de kommer tillbaka till Skandinavien. Jag hoppas att de gör det är lika hungriga då!
Anthrax setlist:
1.Caught in a Mosh
2.Madhouse
3.Antisocial
(Trust cover)
4.Indians
5.Fight 'Em Till You Can't
6.Only
7.I Am The Law
MEGADETH
Nästa band till rakning var Megadeth! Som konstigt nog inte hade någon backdrop... Medans Anthrax hade en skitsnygg stor backdrop så hade Megadeth varken backdrop eller närbildsvideon på som det fanns möjlighet till. Kanske hade de inte kommit överens med vad de skulle ha med Metallica, eller var lata, ingen vet. Något som de inte var lata med var såklart musiken. Megadeth är ett av de tajtaste banden jag sett live, de leverar ALLTID. Så även här, dock inte med samma glöd faktiskt som Anthrax.
Av de Megadeth-spelningar jag sett så var detta faktiskt den sämsta, varför har jag svårt att sätta fingret på då de spelade grymt bra som vanligt, men det var nåt i utstrålningen som var annorlunda. Megadeth hade också samma problem med ljudet, i början hur som helst. Efter tre låtar gick alla ut, lite som man undrade varför men när de kom in igen och började på nästa låt så hörde man att gitarrerna var mycket högre. Nu hörde man både gitarrer, bas, trummor och sång utan problem och gitarrljudet var grymt! Basen slog dock fortfarande över ibland, den verkar göra det rätt ofta nu, det var ju likadant på Sweden Rock?
Megadeths setlist:
1.Trust
2.In My Darkest Hour
3.Hangar 18
4.Wake Up Dead
5.Head Crusher
6.Symphony of Destruction
7.Peace Sells
8.Holy Wars... The Punishment Due
SLAYER
Sedan så äntrade Slayer scenen och drog igång med låten "Disciple ". Fan vilket drag var! Slayer rentav krossade Ullevi med tajt välspelad thrash och energi. De gjorde det totalt bästa giget av alla band enligt mig. Som alla tidigare så var det problem med basljudet men gitarrerna hördes redan från början, i alla fall där vi stod. Det enda man skulle kunna säga om detta gig var att setlisten inte var den bästa, faktum var att deras setlist när de spelade på Sonisphere var 10 ggr bättre.
Slayers setlist:
1.Disciple
2.War Ensemble
3.Postmortem
4.Hate Worldwide
5.Mandatory Suicide
6.Chemical Warfare
7.Snuff
Encore:
8.South of Heaven
9.Raining Blood
10.Black Magic
11.Angel of Death
Det var en glad Araya på Big Four i Göteborg! Han verkade vara mycket nöjd med publiken.. Till slut tog han faktiskt fram en kamera och filmade publikhavet, se videon nedan. Det är nästan så man börjar tro att svensk publik är speciell...
METALLICA
Slutligen så var det dags för Metallica och nog för att de andra banden hade gjort jäkligt bra gig så har Metallica något extra som trots en del missar (främst från Kirks sida) gjorde Metallica-spelningen en upplevelse utöver dem andra. Spelmässigt och energimässigt vann Slayer men Metallica hade bättre setlist. För en gångs skull så körde nämligen Metallica 90% gamla låtar, va fan säger man när de startar konserten med "Hit the lights"?!
Jävligt bra var det, inte minst för att Lars en gångs skull så körde med klick live... Så det var tajt också! Antingen kände de att de behövde höja ribban lite när de skulle spela med de andra banden, speciellt Megadeth och Slayer är ju alltid snuskigt tajta. Men jag vet inte, kanske spelade även TV-inspelningen gjord av SVT in i det beslutet? Jag hoppas dock att han fortsätter med det, för det faan så mycket bättre än på t.ex. när de spelade på Sonisphere.
Se, Lars med klick!
Jag och Sandra var mycket nöjda med kvällen!
Metallicas setlist:
1. Hit the Lights
2. Master of Puppets
3. The Shortest Straw
4. Seek & Destroy
5. Welcome Home (Sanitarium)
6. Ride the Lightning
7. The Memory Remains
8. All Nightmare Long
9. Sad But True
10. The Call of Ktulu
11. One
12. For Whom the Bell Tolls
13. Blackened
14. Fade to Black
15. Enter Sandman
16. Am I Evil? (w/ Megadeth & Anthrax)
17. Damage Inc.
18. Creeping Death
För mig var det en historiskt händelse att se dem tillsammans, även om de första tre banden enligt mig kunde fått mycket mer tid än vad de fick. Metallica, även om jag älskar dem, behövde inte göra Big Four till en Metallica-konsert med tre förband. Vi kom dit för att se Big Four, nu kände jag fortfarande att jag gjorde det med tanke på hur bra det var, men vissa i vårt sällskap i alla fall var besvikna på det.
På slutet så gick nästan alla band upp (Metallica, Megadeth och Anthrax) och jammade låten "Am I Evil?" tillsammans. Det var verkligen mäktigt att se. Innan låten satte igång fick man till och med se James Hetfield och Dave Mustaine ge varandra en kram på scen. Man trodde nästan inte sina ögon...
Dave och James precis efter kramen på scen...
För er som missade giget både på plats och när det kördes live at SVT i söndags så går det i repris imorgon på SVT 24 mellan 20:00 och 02:00!
The Ugly World Tour i Stockholm!
Förra veckan kom The Ugly World Tour till Stockholm och jag måste säga att det verkligen var en kanon kväll! Jag kom dit för att se Children of Bodom men hittade ett band som minst sagt förtrollade publiken innan Children of Bodom nämligen bandet Ensiferum! Jag hade aldrig sett dem live förut men jäklar vilket driv och karisma det bandet hade. Det verkade som många dessutom var där för att se dem lika mycket som Children of bodom och här hade jag missat dem helt. Ensiferum kör någon form av folklig metal med growl och powermetal sång blandat i en grym kombination. Att de dessutom hade en tjej på keyboard gjorde ju inte mig mindre intresserad av bandet. Ljudet var kanon och det faktiskt som att de inte körde backing tracks då de stegrade tempot med flit i en av låtarna, med två gitarrister och keyboardist och hela bandet som körar så behövdes väl inga backing tracks Fan vad coolt det var!
Lite bilder från deras gig..
ENSIFERUM
ENSIFERUM
Några videos!
CHILDREN OF BODOM
CHILDREN OF BODOM
Slutligen var det äntligen dags för Children of Bodom och med deras minuterlånga intro byggde upp stämmningen innan. Bandet smyger in på en mörk scen och publiken skriker, så börjar trummorna och de nyligen souncheckade triggade trummorna låter ingenting.. Det lät som att strömmen hade gått ur, det pampiga triggerljudet ersattes av smått hammrande i jämförelse. En mycket besviken trummis la ner att spela efter några takter bara och antiklimaxet var ett faktum. Efter teknikerna roddat en stund på scen så skämtade Alexi professionellt bort det fallerade introt och de började köra första låten på en gång istället.
Nu var ljudet nästan ännu bättre från Ensiferums ljud och ljusshowen var total! Children of Bodom har alltid varit duktiga med att använda sina lasrar och denna gång var inget undantag. Det var en kanonspelning, faktiskt mycket bättre än den de gjorde som ett av huvudbanden på Summer Breeze i somras. Men det var en annan scen, det intima och bandets karisma kom fram mer på denna scen. Jag kan bara undra varför arenan inte var slutsålt den kvällen? Det var verkligen ingen kväll att missa!
Videos till er som inte var där...
Förtutom att blogga och se de bra banden så hade jag en annan uppgift denna kväll. Att köpa en t-shirt på beställning av Annely som glömt växla sina svenska pengar när hon var och såg dem i Finland. Läs gärna hennes recension av Finlandsgiget!
Children of Bodom ikväll!
Ikväll är det dags för The Ugly World Tour att komma till Stockholm med banden Children of Bodom, Ensiferum och Machinae Supremacy! Självklart ska man dit, har längtat sen i somras, då jag såg dem senast, på Children of Bodom. Särskilt sedan jag läste Annelys inlägg om deras gig i Finland. :-D
Nu - Children of Bodom-pepp!
Devin Townsend på Debaser
Jag har varit ett Strapping Young Lad-fan länge och därmed Devin-fan men inte än hunnit se varken Strapping Young Lad eller Devins egna project live. Det här var första gången! Och vilken konstig och ändå fantastiskt upplevelse det var! När introt började så trodde man nästan att man kommit fel då det lät som ett radioprogram med poplåtar, tillhörande knasig video visades samtidigt med en strump-docka som skulle föreställa radiopratare, även kallad Ziltoid. Efter detta satte de igång giget och gjorde snabbt efterlängad kontrast till radiomusiken.
Med en inlevelse utöver det man brukar få se så leverade de musiken med dynamik och ljudet var verkligen fantastisk. Kanske inte annat man kan vänta sig när Devin varit i farten. Videon bakom bjöd på en del andra roliga grejer, bland annat fler strumpdockor, konstiga surrialistiska mönster och gamla TV-spel (Sonic the Hedgehog). Om det är något man inte kan kalla Devin Townsends show så är det mainstream.
En låt med Strapping Young Lad-likande fick jag! Color Your World satt som gjuten och jag hade gärna lyssnat på mer av den varan men bra var det ändå. Värt att nämnas är kanske att Devin trotsade sin nyvunna magsjuka för att stå på scen den kvällen. Han valde att inte göra en Metallica och gick faktiskt upp och gjorde giget trots risken för att magsjukan skulle sig påmind på scen. Och oj vad de leverade då! De körde i säkert 1,5 timme med det vanliga setet plus encore, men denna gång även ett extra encore! Stockholmspubliken vägrade ju gå, så då var det bara upp på scen igen och tog den här gången publiken med sig. Nedan är videoklipp, det sista är från den sista encoren!
Efter detta var jag ju tvungen att gå och köpa en girle-tröja, trots att Devin mer eller mindre hade varnat oss för att merchkillen också fått magsjukan. Ibland får man ta risken! ;-)
Nöjda och belåtna!
Close-Upbåten 2011
Den oskyldiga hytten...
Partytime!
När det var dags för banden så smet vi ner till månpalatset och kvällen startade med Napalm Death. Napalm Death är sånt band som ska ses live. Argt, stökigt och rörigt kan tänkas men något mer orginellare utan speciella scenkläder får man leta efter. Sångaren är skön lugn lirare som ser ut att få spamser varje gång en låt börjar. Det samlande intrycket blir en slags Dr Jekyll/Mr Hydes goes pop-britt/deathmetal. Riktigt underhållande!
Peter och Robban
Väl där så träffade man förstås på några kända ansikten även om de ibland gör miner som man inte är så van att se! Vi varvade kvällen med att mingla och se dem band som det bjöds på och till slut slog vi oss ner med Patric och Erik vid första bästa hörnbordet. Vartefter folk hade slutat jobba och lyckats hitta bordet så fylldes det på med folk. Kan nämna att Robban och Patric hade redan åkt med båten i ett dygn innan och var då inne på festdag två. Trots att de var möra så var de uppenbarligen härdade och misnt sagt redo för fortsatt festande!
Julia, Erik och Sandra
Patric, Daniel och Marcus
Som andra band äntrade Raised Fist scenen och trots att de inte riktigt tillhör min bag så var det ett riktigt bra gig. Man kan inte säga att dessa grabbar inte leverar live. Publiken deras var inte heller sena att visa sin uppskattning för det.
Patric, Erik och jag
Peter och Marcus
Inne i minglet så träffade jag Anna Bumbi och hennes kompis som jag visste skulle på båten. Sen även italienskorna som var på båten, Jo och hennes kompis Elena. Det visade sig att vi hade några gemensamma bekanta i italien, världen är bra liten!
Tillslut var det dags för kvällens sista band, Bullet. Och jag måste väl erkänna att jag inte varit ett direkt fan av Bullet för att de in mina öron bara låtit lite AC/DC-kopia om dem. Men nu gav jag dem en ny chans på båten och fan vilket gig de gjorde! En äkta känsla av glöd genomsyrade bandet på scen och det gjorde att låtarna växte och man hörde flera av influenserna än AC/DC. Som ni märker, jag är omvänd! Dock så hade jag hoppats på att Paradise Lost skulle avsluta sista kvällen då jag deras musik nästan kräver kvällshumör. Men Bullet blev en trevlig överaskning och en sjysst början på den forsatta partynatten.
När jag hittade Bumbi igen så hade hon hittat de andra bloggerskorna som skulle på båten. Vi passade på och förevigade ögonblicket med några bilder! Flera tyckte om spektaklet och ville gärna vara med på bild. ;-)
Jess Fox, Sanibo, jag och Anna Bumbi
Robban och hans favoritbloggerskor! ;-)
Andra dagen så fick jag se Paradise Lost för första gången! Jag har velat se dem länge men det har aldrig blivit av. Tyvärr så hade de inget vidare ljud men när ljudet väl blev bättre så var det såklart en upplevelse för mig. Dock så var jag lite besviken på att det inte kändes som att de hade glöd när de spelade.
Sammanfattningsvis så hade jag och Marcus skitkul och var uppe hela natten i vanlig ordning! Tyvärr så hade många problem att komma på båten då ovädret satt stopp för flera av Silja-bussarna mot Stockholm genom en olycka i Södertälje. Säkert en hundra personer kom inte med båten och det var verkligen hemskt tråkigt. Vi som var där fick festa dubbelt helt enkelt!
Tack till Close-Up och alla som var där för en grymt kul kryssning!
Idag - Close-upbåten!
Nu gäller det, idag avgår Close-Upbåten från Värtahamnen! Ska bli skitkul att åka igen och den här gången dessutom få se Paradise Lost! Jag kommer åka med Marcus i en nice dubbelsängshytt och så får man se vilka man möter där. Ska ni på Close-Upbåten? För er som inte har biljett än så kan man tydligen köpa plats i två-bäddshytter fortfarande. Om ni ska dit, kommentera gärna!
Ikväll, första gången Paradise Lost för min del
Manowar till Stockholm
Först ut var Seance tätt följd av Grimgoth, och nu är det dags för mig att ställa mig in i ledet. Även om jag ha problem med Joey DeMaio ibland så är deras sångare grym (han är ju en 4 octave wonder) och de har ju riktiga guldkorn till låtar. Så Manowar måste ju komma till Stockholm också! Inte minst för att konserten i Göteborg den 29:e mars nu är SLUTSÅLD. Så, alla som är sugna på att se Manowar spela klassikerna och hela "Battle Hymns" från början till slut.
Nu kan du rösta på vilken låt du vill höra live på Manowars hemsida. (http://www.manowar.com/vote.php)
För att gå med i kampanjen klicka länken samt maila till [email protected] och skriv i mailet att du vill se en MANOWAR konsert i Stockholm på den kommande turnen.
Grimgoth har även gjort ett Facebookevent dit ni borde bjuda alla hårdrockare ni känner:
http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=172244342819873
Degradead och Soreption på Debaser
När jag skulle dem igen så blev jag inte besviken. Degradead var grymt bra, dem leverar verkligen live! Skitbra energi från, jäkligt bra ljud och bra scenvana. Trots att det inte direkt är någon scenrekvisita så var det en show.
Som om det inte var nog med EN grym liveupplevelse den kvällen så upptäckte jag också ett nytt band som var jäkligt bra som spelade precis innan Degradead. Soreption var namnet och de kom från Sundsvall. Progressiv och teknisk döds körde dem. Jäkligt nice!
Som förband till dessa två band var ett band som kom inte mindre ifrån än från Island (!?!). De var kul att se också faktiskt, Skálmöld hette dem. De spelade någon form av folkmetal med skön stämmning. Ett plus får de får att dem sjöng på isländska! Synd att jag inte fick någon bra film på dem.
Trion skulle sedan upp till Sundsvall för att spela där dagen efter. Hade gärna åkt dit och sett kraftpaketet igen!
Soilwork på Klubben
Kallt och halt som fan så vandrade man till Klubben. Precis ovanför så ska en massa människor på Anastasia. Tänk bara om man kunde varit på två ställen! Hur som helst, det gick ingen nöd på Soilwork i alla fall då det verkade vara nästintill fullt inne på Klubben. Till skillnad från utan för så var det varm och trångt därinne och det var flera förband som hade åkt ända från USA för att spela förband till Soilwork, kommer inte ihåg vad alla hette men bland annat var ett av dem All That Remains.
Jag var där med bandet och med Sandras kille Jonas
Något som var lite kul var att de flesta band körde med triggning på baskaggen och hade helt olika ljud på den. Så från ett band till ett annat bytte samma kagge ljud från ett mörkt mullrande baskaggeljud till en ljusare "klick"-ljud som hörs lättare genom ljudbilden. (En trigger-mikronfon är alltså en midi-mikrofon som fångar vibrationen, och sedan kan man lägga på sitt eget ljud med antingen en dator eller en triggermodul med inbyggda ljud. Ganska vanligt att man använder det live nuförtiden, speciellt inom snabbare metal.)
När Soilwork började så visade de alla, både publiken och de andra banden, vart skåpet skulle stå. Fullt ös redan på första låten, bra ljud (bra nivåer och stor ljudbild) och publiken var med med armarna i luften från första tonen. Det lät faktiskt inte som att Soilwork hade triggat sin baskagge, men det vore konstigt om de inte hade gjort det då alla band innan hade gjort det. I sådana fall behöver man ju micka uppp bastrumman med två mikronfoner, men vad vet jag, det kanske de hade gjort?
Från första låten...
Bra knep att linda sladden runt armen om man inte har stativ!
Jag tror faktiskt inte jag någonsin har sett Soilwork i Stockholm... Det var en trevlig upplevelse! Här är låtlåtlistan för kvällen:
Late For The Kill, Early For The Slaughter
Night Comes Clean
As We Speak
The Flameout
Nerve
The Crestfallen
Let This River Flow
Two Lives Worth Of Reckoning
Bastard Chain
Stabbing The Drama
ENCORE: Follow The Hollow
Nedan finns lite videos för de som inte var där.
Scendekoren!
Ikväll blir det...
Hade inte tänkt att gå men det blev spontaninköp då Mio inte kunde gå... Kul som fan!
Taste of Chaos på Hovet
Kan erkänna att Disturbed var enda anledningen till jag ville gå på Taste of Chaos, men det var anledning nog! Var länge sedan jag såg dem och de gjorde ett grymt gig senast jag såg dem på Arenan. Att de också nyligen släppt nytt (Asylum) och en bra skiva dessutom gjorde ju inte beslutet svårare!
Vi kom dit vid nio-tiden då vi inte var säkra på när Disturbed började. Vi började med att ta en öl för att sedan gå och titta var våra platser var. Papa Roach var igång och var nog helt ok om man gillar den musiken. Ljudet sög dock, sången var på tok för hög, den stackars gitarren hördes dåligt och inte var det något bra gitarrljud heller. Det enda som lät bra ljudmässigt var trummorna och basen. Måtte Disturbed ha bättre ljud tänkte vi.
Jag hade blivit tipsad av en kompis att kolla in bandet As I Lay Dying som skulle spela precis innan Disturbed på den lilla scenen. Ja ni läste rätt, det var TVÅ scener igår på Hovet. De hade spärrat av Hovet på hälften så den stora scenen hade hälften av platserna och den andra delen av Hovet hade både baksidan av den stora scenen, den lilla scenen och en slags golvuppbyggnad för den lilla scen så folk varken behövde stå i trappor eller sitta och titta åt fel håll. Jäkligt cool grej faktiskt, det bidrog till trevlig festivalkänsla på Hovet. Detta borde göras om fast med ännu bättre band! ;-)
Hur som helst, As I Lay Dying var det. I den lilla anordnade salen skulle det gå in 1000 pers och det var först till kvarn. Var man för sent ute så fick man inte komma in för vakterna. Hur de lyckades räkna folk låter jag vara osagt för mycket folk var det. När bandet körde igång blev publiken som galen därframme. Att jämföra med Papa Roach då som kanske hade två-tre små moshpits, så var större delen av As I Lay Dyings publik involverad i en fet moshpit. Jag tyckte dem var bra faktiskt, sköna melodier och riff och inte en enda låt utan gung. Kunde gärna vara utan pojksången som de har ibland, men annars sköna låtar. Sen inte att glömma, de hade nog det bästa ljudet för kvällen, eller i alla fall av de tre senare banden. Bra nivåer, bra ljud på gitarr, bas och trummor. Så här ska det vara!
Efter As I Lay Dying så gick vi tillbaka till våra platser på stora scenen. Det märktes att många var spända när Disturbed kom på scen, många verkade ha köpt biljett just för dem. Disturbed hade en stor skärm bakom sig som täckte hela scendekoren med abstrakta videosekvenser. Snyggt! Men när det kom till ljudet besannades våra farhågor. Det var minst lika dålig mix som på Papa rouch. Gitarrljudet var dock bra här, både bra och lagom högt men sången var istället ännu högre. Det lät som den låg på allting annat och då blir det svårt att lyssna på något annat. Det är tur för David Draiman att han sjunger så pass bra som han gör, för det är inte speciellt förlåtligt mot rösten när sången ligger så högt i mixen, det märktes nämligen på Papa Roach...
Disturbed körde i en timme och ljudet blev inte mycket bättre, istället hade ljudteknikerna problem med att ratta nivåerna på körerna som kunde gå upp och ner i ljudnivå mitt i en mening. Vad hade de anlitat för ljudtekniker egentligen? Först skämtade vi om att de tagit en ljudtekniker från idol eftersom sången låg så högt, men när vi hörde det där så insåg vi att en sån ljudtekniker förmodligen hade gjort ett bättre jobb t.o.m. Har inte så stora band sina egna ljudtekniker som varken behöver bli förvånade eller få panik och sänka när det kommer in körsång? Kanske är jag skadad av mitt egna intresse för ljud, men det hela var faktiskt lite pinsamt. De borde tagit in ljudteknikern från den lilla scenen istället eftersom han gjorde ett betydligt bättre jobb. Hur som helst, ni får höra själva, här är lite videos.
Dark Tranquillity på Debaser Medis
Efter flera bra förband och öl så var det dags för Dark Tranquillity att äntra scenen. Konserten var väldigt bra, bra låtval och scennärvaro. Älskar deras fraktaler som de har i sin videobakgrund - vill också ha! Ljudet och ljuset var också bra, inte så mycket att säga om det även om jag ibland önskade att gitarrerna skulle vara högre i mixen då keyboarden dränkte dem lite. Mot slutet så steg stämningen både hos bandet och publiken och vad jag förstod så fick vi några extra låtar tack vare det. Bra gig!
Viktoria Popova // twistmagazine.se
Viktoria Popova // twistmagazine.se
Viktoria Popova // twistmagazine.se
Viktoria Popova // twistmagazine.se
Viktoria Popova // twistmagazine.se
Viktoria Popova // twistmagazine.se
Viktoria Popova // twistmagazine.se
Viktoria Popova // twistmagazine.se
Viktoria Popova // twistmagazine.se
Det var väldigt svårt att filma för golvet gungade så mycket så det var både svårt att stå still och hålla upp handen. Jag försökte flera gånger hitta ett bättre ställe att filma på, men det blev inte bättre för hela golvet var likadant. Så därför får ni lite kortare videoklipp än vanligt den här gången.
Watain på Klubben
Moshpit på första låten? Det var kanske vad man kunde vänta sig när Watain äntrade scen på ett fullsatt Klubben på Allhelgonadagen, och det var också vad som hände. De började med andra låten från senaste skivan, "Malfeitor" och fick då som sagt moshpiten att sätta igång där. I samma kaliber fortsatte det och publiken var som trollbundna. Efter låtar från deras senaste tre skivor så kom överaskande Selim Lemouchi, från bandet The Devil's Blood, upp på scen, influgen från Holland för att köra den sista låten på den senaste skivan "Waters of Ain". Låten på nästan 15 min blev som en seans, det var helt fantastiskt.
Watain gjorde ett asbra gig igår, en jäkla hitkaskad med energi och stämning som få. Ljudet var riktigt bra, inte minst gitarrljudet som var grymt (Mesa Boogie-förstärkare då). Det var bra balans också, så när som på Selim Lemouchis solon som kunde ligga lite högre i mixen. Men faktum var att giget var så bra att jag var tvungen att köpa t-shirten som var upptyckt speciellt för det giget. Faan bra av Watain att trycka upp sådana nice saker!
En jäkla miljö på scen...
Eld sparades det inte in på!
Hade det varit något som hade önskats så hade det varit en extra rökmaskin.. Allt annat var så symmetriskt så att röken ständigt kom från enbart höger kändes fel.
Watain glömde förstås inte sina grishuvuden hemma
Grymt med tre gitarrister på scen!
Selim Lemouchi från bandet The Devil's Blood
Och så lite livevideos till er som inte var där!
Annihilator live på Klubben
Jag och bästa Soile väntades på klubben
Soile Siirtola // extreMMetal.se
Snart vad det dags för Annihilator att gå på scen och de startar med låten "Ambush" från nya plattan och får faktiskt gång publiken att sjunga med redan på första låten. Bra inledning men efter det dök oturen upp för mig. Min kamera dog av lågt batteri! Hur kunde jag glömma att ladda den? Min mobil fungerade att filma något så när med, men den kan verkligen inte ta konsertbilder. Som tur var fanns Soile där som tog bilder som jag fick låna - tack Soile!
Soile Siirtola // extreMMetal.se
Giget fortsatte och de spelade helt fantastisk bra! Gitarristerna var tajta och tonerna satt där dem skulle. Basisten och trummis gjorde ett jäkla driv tillsammans och sången av både Dave Padden och Jeff Waters lät riktigt bra och kraftfullt. Ljudet var också fantastiskt bra. En rolig skillnad mot Dimmu Borgir förra veckan är att dessa killar snarare känns som ett gäng riktigt sjyssta grabbar än ett stort band. När Dimmu Borgir önskade mer mystikkänsla i sitt gig och hade mer distans till publiken så ville dessa grabbar ofta se publiken och satte på strålkastarna på oss samtidigt som de log ofta av ren spelglädje.
Soile Siirtola // extreMMetal.se
Det var lite kul för de pratade en del om att de var glada att de fick komma hit och lira för oss eftersom de inte fick göra det så ofta. De säljer tydligen inte så mycket skivor här så det är sällan de får chansen, tur att man tog den! Efter dem sa det kom balladerna, inte min favoritdel av konserten men gav stämning!
Soile Siirtola // extreMMetal.se
Nu vet jag att alla har väntat att höra på vilka låtar dem körde. Jag har inte ordningen på alla låtar i huvudet som de spelade men jag hittade setlisten på nätet:
1. Ambush
2. Clown Parade
3. Plasma Zombies
4. King of the Kill
5. Betrayed
6. The Box
7. Hell is a War
8. Time Bomb
9. Ultra-Motion
10. Set The World On Fire
11. Welcome To Your Death
12. The Trend
13. The Fun Palace
14. Acoustic Medley: Phoenix Rising/Sounds Good To Me
15. Tricks and Traps
16. Bliss / Phantasmagoria
-------------------ENCORE----------------------------------
17. 21
18. Alison Hell
Några små videos filmade med min mobil... Små och jävliga, men bättre än ingenting!
När spelningen var klar så gick Marcus, jag och Johan Haller och firade med en bira eller två. Kändes som det enda rätta att göra!
Haller och Marcus
Ja, ni vet vet nog det här... ;-P
Dimmu Borgir på Klubben
Konserten blev som tidigare sagt flyttad till Klubben från Arenan, och bra var väl det eftersom Klubben var ganska full dock inte överfyllt. Det hade sett ut att vara väldigt lite folk om de kört på Arenan. Jag tycker det var väldigt konstigt att konserten sålde så dåligt, fick mycket feedback på facebook att flera gärna hade velat vara där. Så ni som ville gå och köpte biljett, varför stannade ni hemma?
Spelningen började bra med förbanden Sahg och Enslaved som båda tävlade om vem som kunde bygga upp stämmingen innan Dimmu Borgir bäst. I och med att konserten från början var tänkt att vara på Arenan så var både ljus, ljud och band anpassade till en större scen vilket kunde vara en nackdel men blev ikväll en fördel då det alla band såg ut som kraftpaket på den lilla scenen.
Förbanden hade som vanligt inte det bästa ljudet men det blev inte bättre av att gitarristerna hade tagit med en gammal Marshall (Sagh) och Peavey (Triple XXX, tror jag det var). Peaveyn är iofs helt ok för kompgitarr men när killen skulle göra solon på den, utan speciellt många pedaler dessutom, så blev jag riktigt ledsen. Han skulle mått bra av en ENGL!
När det var dags för Dimmu Borgir att äntra scenen så höjdes rösterna och det fylldes på med folk. Trumsetet stack verkligen ut och såg oproportionenligt stort ut på podiet på den lilla scenen (i jämförelse med Arenans). Inte mig emot!
Dimmu Borgir började med låten Spellbound by the Devil och satte ribban högt på en gång. Ljudet var grymt bra, verkligen grymt bra. Gitarrerna lät bra, basen lät bra, sången, trummorna, keyboarden allting helt enkelt. Och mixen var också bra. Inte mycket mer att önska enligt mig. På några låtar i mitten tog trummorna över i och för sig men det löste sig snabbt. De spelade inte så många gamla låtar (det kanske beror på det senaste medlemsbytet?) och lämnade kanske några guldkorn att önska men repertoaren var ändå väldigt bra och publiken verkade nöjd.
Det bästa var dock encoren på slutet då Dimmu verkligen kom igång och stämmingen blev total. De fyra sista låtarna satt kanon och de gjorde väldigt små, nästan inga alls, uppehåll mellan låtarna. Moshpiten bredvid bara växte och det blev stora problem att filma. Inte minst för lite eget headbangande. ;-)
Club Paranoid - FKÜ
Hitta bandet på myspace: http://www.myspace.com/moshoholics
Lite livevideos förstås, den sista videon bjuder även på lite moshpits!
Hystericagig på Anchor
Men när det började hur som helst blev det ett kanongig! Tjejerna lirar ju metal, är tajta och de bjuder verkligen på en liveshow. Ska bli jättekul att lira med dem på med i Sävsjö nästa vecka! Några klipp nedan är filmade av en kompis, Daniel, då min digitalkamera dog under Meshuggah på Close-Upbåten.
