Savatage



Bjuder på klassisk Florida metal i kylan. Bröderna Criss och Jon Oliva bildade "Avatar"1981 i Tarpon Springs, Florida. 1983 var Avatar tvungen att byta namn p.g.a. att de inte ägde upphovsrätten till namnet. De kombinerade ordet "Savage" med "Avatar" och kom på namnet Savatage. De två första albumen "Sirens" och "The Dungeons Are Calling" släpptes på det lilla oberoende skivbolaget Par records. 1985 skrev de kontrakt med Atlantic inför det tredje albumet "Power of the Night" det var där man börjar skönja bandets oortodoxa inställning till metal där de la in låtstrukturer från b.l.a. musikaler.Efter de släppt "Fight For Rock"1986 turnerade de med Metallica och KISS. 



Savatage första kommersiella framgång kom med 1987 års "Hall of the Mountain King" som också introducerade en ny musikalisk inriktning med symfoniska instrumentala inslag. Här är videon till "Hall of the Mountain King"

 

På uppföljaren "Gutter Ballet"1989 skrev bandet längre progressiva låtar med mer komplexa melodier.



År 1991 skapade bandet sin första rockopera "Streets" som nästan försvann i grungevågen som svepte över världen, men Savatage hade spelat in en musikvideo till låten "Jesus Saves" som roterade på Mtv Headbangers Ball och där upptäckte en ny publik bandet.



Criss Olivas flickvän var modell för "Edge of Thorns"1993 omslag och Savatage hade äntligen börjat få en större kommersiell framgång och fina recensioner världen över. Då oktober 17 1993 blev Criss Olivas bil påkörd av en rattfyllerist Criss Oliva dog av skadorna. Hans bror ville lägga ner bandet men behöll det igång för att hedra sin brors minne och hålla hans musik levande.








In Focus Angela Gossow

 

Angela Gossow föddes i Köln, Tyskland natten den 5 November. Hade en lycklig barndom tills hon bestämde sig för att bli en arg tonåring samtidigt kom Morbid Angel, Carcass och Cannibal Corpse in i hennes liv. Hon gick med i ett Death Metal band och när hon fyllde 17 år flyttade hon hemifrån. Ansågs som outsider i skolan eftersom hon hade en annan musik och klädsmak. I samma veva skildes hennes föräldrar och p.g.a. av alla problem fick hon ätstörningar.Om du är anorektisk eller bulimiker - söka hjälp! Ju tidigare du tar itur med detta, desto bättre. Vädjar Angela. Hon kom ur det och började studera ekonomi vid Kölns universitet.  Samtidigt bildade hon ett nytt Death Metal band vid namn "Mistress" som hon konstant repade med vid sidan av studierna

Hon började skriva för en online musiktidning och gjorde en interjuv med Arch Enemy hon gav de "Mistress" demo. Arch Enemy killarna lyssnade på demon på sin turnebuss. Christopher Amott behöll demon, han var överaskad över sången hade inte hört en tjej med sådant growl innan. De påbörjade en sporadisk mail kontakt. En dag fick hon ett telefonsamtal av Michael Amott som undrade om hon vill komma över till Sverige för en audition.



Resten är Arch Enemy historia här kan du se Angela i studion.

 

I Maj kommer Arch Enemys nya album "Khaos Legions" tills det kan du njuta av "My Apocalypse"



Vision i Slitz / Photoshoot med Crashdiet





Chefredaktören på Slitz satte upp Vision på Slitz Topp 5





Den suveräna fotografen Michael Johansson anlitade oss som modeller under ett photoshoot med Crashdiet.










Benedictum




Veronica Freeman med den extraordinära sångrösten grundade Benedictum tillsammans med Pete Wells i San Diego, Kalifornien 2005. Musiken som andades tidiga Rainbow blandat med klassiska Savatage fångade Craig Goldys (DIO) uppmärksamhet som i sin tur tipsade Jeff Pilson (Dokken, Dio). Pilson blev så imponerad att han erbjöd sig producera debut albumet "Uncreation"2006  albumet blev utvald av Classic Rock Magazine som en av de bästa debuterna 2006.



Det viktiga andra albumet "Season of Tragedy" kom 2008 med b.l.a. "Shell Shock", "Burn It Up" och den episka avslutningslåten "Seasons of Tragedy" som klockar in på 11 minuter.



Den 18 februari är det dags för Benedictums tredje album "Dominion" och av förhandstipsen/recensionerna att döma är det en riktig höjdare på gång.

Vill du höra en sångerska med riktig power i rösten klicka nedan.


Manowar till Stockholm




Först ut var Seance tätt följd av Grimgoth, och nu är det dags för mig att ställa mig in i ledet. Även om jag ha problem med Joey DeMaio ibland så är deras sångare grym (han är ju en 4 octave wonder) och de har ju riktiga guldkorn till låtar. Så Manowar måste ju komma till Stockholm också! Inte minst för att konserten i Göteborg den 29:e mars nu är SLUTSÅLD. Så, alla som är sugna på att se Manowar spela klassikerna och hela "Battle Hymns" från början till slut.

Nu kan du rösta på vilken låt du vill höra live på Manowars hemsida. (http://www.manowar.com/vote.php)
För att gå med i kampanjen klicka länken samt maila till [email protected] och skriv i mailet att du vill se en MANOWAR konsert i Stockholm på den kommande turnen.

Grimgoth har även gjort ett Facebookevent dit ni borde bjuda alla hårdrockare ni känner:
http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=172244342819873


Renoveringsdax!

Så nu var det dags för att fortsätta renovering av vår lägenhet, nämligen nedervåningen. Vi har en etagelägenhet vars övervåning vi renverade innan vi flyttade in, men som vi trodde vi skulle få möjlighet att fortsätta renovera när vi hade flyttat in, trots dubbla band och heltidsjobb. Nu har vi slutat tro på att vi ska fixa det själva och faktiskt tagit in en firma som gör mycket av jobbet åt oss, så äntligen börjar vi närma oss stadiet till att vi ska välja tapeter.

Här nedan hittade vi tapeten som vi tror vi vill ha till vardagsrummet. Den är brun medaljoner och har läderstruktur. Eftersom lägenheten är så stor (137 kvm) så kan vi inte bara göra den svart och vit som våra tidigare lägenheter utan känslan blir sjukhus. Tror det här blir riktigt nice!




Börjar bli riktigt sugen på att se denna...



Någon som sett denna film? Älskar själv Paranormal Activity 1 men är rädd för att bli besviken om tvåan är dålig. Ni som sett två:an, vad tycker ni om den?

4 Octave Wonders Part 5 - Matt Barlow



Matt Barlow, sångare i Iced Earth som är ännu ett av mina gamla favoritband och ett av många band som
i min tidiga ungdom skolade och fostrade mig i metallens ädla konst. Matt utmärker sig kanske inte i första
hand som en skönsångare utan mer någon som är väldigt bra på att förmedla känslor genom sången.

Hans historia med Iced Earth är knappast okomplicerad och jag ska försöka nysta upp alla knutar
så gott det går.

Han föddes 1970 i Biloxi, Mississippi och för tillfället livnär han sig både som sångare i Iced Earth
och som anställd inom rättsväsendet. Det senare var väl förmodligen orsaken till att han var tvungen
att göra sig av med ett av de mest imponerande hårsvallen inom metal. Det gör ont i själen bara att
tänka på det där!

Matt ersatte sångaren John Greely efter "Night of the Stormrider" och 1995 kunde vi för första gången
höra Matt med Iced Earth på plattan "Burnt Offerings".


"The Pierced Spirit" från den plattan.



Matt gjorde sig snabbt hemmastadd i bandet och med grabbarna i total symbios spottade de ut två
kanonplattor, "The Dark Saga" och "Something Wicked This Way Comes".


"Slave to the Dark" från uppföljaren "The Dark Saga".




"Burning Times" från "Something Wicked This Way Comes".





Två album till följde, "Horror Show" där vi träffar på allt från Dracula till Frankenstein
och sedan "Tribute to the Gods" som är ett coveralbum med klassiker som "Highway to Hell",
"Hallowed be Thy Name", "God of Thunder" m.fl.


"Damien" från "Horror Show".




Jon Shaffer (bandets guru/låtskrivare/gitarrist) grottade sen ner sig i amerikansk
historia och skrev sitt epos "The Glorious Burden" som bl.a tar oss genom det amerikanska inbördeskriget.


Datumet är nu den 11:e september 2001 och den kanske stoltaste nationen av de alla får sig en rejäl knäck
genom terroristdådet ingen av oss glömmer. Matt Barlow blir så tagen att han började ifrågasätta vad han
håller på med. Han väger illusionen av något så ytligt som att leka rockstjärna mot att kunna göra nytta i den
"riktiga" världen. Han vill nu hoppa av bandet för att utbilda sig för att sedan arbeta för Homeland Security.


Han tar upp saken med Shaffer som efter många vändor övertalar Matt att stanna i bandet och de ger sig av
mot studion för att lägga sång på "The Glorious Burden" och det är nu problemen börjar.


Shaffer och producenten märker direkt att det är något fel. Det märks att Matt's hjärta inte längre finns i 
musiken. Inlevelsen och känslan saknas helt och Shaffer tvingas till det jobbiga beslutet att låta Matt gå vidare
i livet och Iced Earth ger sig ut på jakt efter ny sångare och lyckades få Tim "Ripper" Owens på kroken och
han gör sedan ett grymt jobb på "The Glorious Burden".


Matt släppte inte musiken helt när han till slut blev polis i Georgetown, Delaware.
Han sjöng med "First State Force Band" som är sammansatt av medlemmar ur polisstyrkor
runt om Delaware. De åker runt i skolor och "predikade" värderingar om droger, respekt osv.

Matt återgick till musiken i lite större skala när han fick erbjudandet om att sjunga i danska
power metal-bandet "Pyramaze". Anledningen till att han accepterade var till stor del att han
kunde behålla sitt nuvarande jobb OCH sjunga i bandet.



Pyramaze med låten "Ghost Light".



Under tiden har Iced Earth och Jon Shaffer fått utstå enorma påtryckningar från fansen som vill ha
tillbaka Matt. Hur mycket det påverkat ska jag låta vara osagt och jag kan bara anta att Shaffer
(f.ö Matt's svåger) har dragit i honom vid mer än ett tillfälle för att få tillbaka honom och sent 2007
så blev det också så. Matt återvänder till bandet till fansens stora förtjusning. Pyramaze och Matt
avslutade sitt samarbete med albumet "Immortal".


"
The Crucible of Man: Something Wicked Part 2" blir plattan där vi återigen får höra Iced Earth som jag
och många med mig tycker de ska låta, med Matt på sång!

Vi avslutar med "I Walk Alone" från just den plattan.



http://www.facebook.com/pages/Matt-Barlow/28473217044


http://www.georgetowndel.com/departments/police/matthewBarlow.htm

http://www.icedearth.com/

VISION - Bury You Alive







Tillsammans med två galna filmare och stöd från No Remorse slet vi en kall Januari dag/natt på en microbudget för att få ihop musikvideon till låten "Bury You Alive". När musikvideon var klar lades den upp
på youtube och plötsligt började den få massor av visningar och vi fick kommentarer och mail från hela världen.
Det visade sig att chefredaktören och skribenter på "Classic Rock Magazine" älskade videon och låten, de tyckte att musikvideon var kult och vi blev omnämnda som "Our Favourite New All-Girl Band".

 

Vilket årtionde tycker du Vision var bäst 1966, 1976, 1986 ?

VISION
VISION MYSPACE

Frantic Amber kick off för 2011!

Som jag lovade tidigare så tänkte vi behålla hastigheten vi jobbat upp trots trummissituationen. På gigen i januari och februari så får vi hjälp av Jocke Wallgren (ex Valkyrja) och vi varvar rep med honom med dagar av låtskriveri och bandmöten. Lite bilder från vår kick off på Anchor förra helgen. Vi var väl inte helt nyktra då...


Partygänget Greger (De Van), Elizabeth, jag, Mio, Jocke (ex Valkyrja) och Sandra


Mio och jag med White Russian i högsta hugg!


Smockat på Anchor > <


Sandras kompisar Christian och Fredrik underhöll oss bra.


Mio börjar bli lite rund om fötterna...


JAG börjar bli lite rund om fötterna(!?)


Sandra gömmer sig efter att ha ramlat! ;-D

Rysslandturné med Frantic Amber!



Nu är det äntligen klart! Frantic Amber ska åka på turné i Ryssland tillsammans med Hysterica i mars!
Datumen är:

5 march - Bryansk
6 march - Tula
7 march - Kaluga, Zheleznye Devy fest
8 march - Moscow

Där Zheleznye Devy fest är en en-dags female voice festival i Kaluga. Nedan finns på bild förra årets affisch.



Grammisgalan 2011



Så var den äntligen här - Grammisgalan. Klänningen blev klar exakt klockan halv elva på morgonen och klockan två så skulle jag möta upp gänget jag skulle gå med på hotellet några av dem bodde på. Kvar var att fixa demos små nog att få plats i en handväska och köp av nya strumpbyxor m.m. Ni förstår säkert förmiddagens morgonstress lite?


Grammisoutfiten
Tack till Hedvig!

Hur som helst, när klockan två var jag klar och på plats och väntade i lobbyn på att de andra skulle dyka upp. Jag började med att ta en öl och prövade att mobilblogga. Synd var så är kameran på mobilen så dålig, haha! De andra dök upp en efter och stämde in i en öl. När alla kommit och klockan var runt halv fyra var det dax att röra på sig och vi tog taxi till Kungliga Operan.


Olga, Peter, Kalle och Kenneth


Jag och Jonas


På kungliga operan var det såklart proppat med folk och fullt av fotografer. Kändisar fotades på röda mattan och man fick försöka klämma sig fram bland alla människor för att komma fram till både välkomstdrink och sin plats. Värdarna och värdinnorna var klädda i renässanskläder och masker vilket var lite kul. Snart nalkades det prisutdelning.

Vacker miljö...

Röda mattan med massor av fotografer


Jag och en av renässansvärdinnorna som delade ut program


Prisutdelningen började nästan på en gång (jag hann bara få i mig två välkomstdrinkar) och stället verkade vara fullsatt. Jag trodde jag skulle få sitta länge och vänta på den enda kategorin som jag tyckte var intressant, med andra ord kategorin "hårdrock", men det behövde jag verkligen inte då den kategorin kom som två! Spänningen hann stiga ordentligt innan priset till föll på Watain och därmed har historia skrivits då de blivit det första black metal band som någonsin fått en grammis. Och som de förtjänade det!

Se när Watain hämtar priset och deras tal längst ner i detta inlägg!


Scenen på Operan

Programmet förstod jag inte riktigt varför man skulle ha?


Efter prisutdelningen var det dags för middagen och då hamnade jag och Lunkan verkligen i "finrummet" då vi blivit placerade i det så kallade "Hörnrummet" med bara sex stycken platser som vi fick dela med bland annat en känd upphovsrättjurist, en företagare inom musikbranshen och en producent. Efter en god två-rättersmiddag med fika och en välbehövlig lektion i ideella rättigheter, masterrättigheter och SAMIS ersättningsmodell för producenter så var det dags för efterfesten på Caféet!


Middagen i hörnrummet


Peter, Jonas, Lunkan, jag och Olga

Efterfesten på Caféet (Café Opera)


Nedan kan ni se när Watain hämtar priset med några väl valda ord...



Update 110119
English translation of what Eric says:

Strange mood in here... So far it's been a pretty intense year, even though it's still January... We've had earthquakes in South America, we've had half of Australia lying under water, we've had birds raining from the sky... and now we win a Grammis. One doesn't know whether to laugh or fall back, right? ... We'd like to thank our brothers and sisters, dead and alive. It's very much because of you we stand here this evening. Hail Satan

På väg till grammis...

imag0147_1295270 (MMS)

På väg till grammis... Väntar nu på min vänner för att mötas upp och ta en öl innan.


4 Octave Wonders Part 4 - Rob Halford



En annan av mina stora hjältar bakom mikrofonen, Rob Halford! Det tickar på mot pension för Rob. 2011 blir han 60 och som det verkar kanske sista året med Judas Priest men pipan håller än så vi får väl se. Han kanske inte har lika lätt med de fyra oktaverna nuförtiden men det är kanske inte lika viktigt för det låter ju fortfarande riktigt bra när han släpper loss!

Givetvis kommer han för alltid att förknippas med The Metal Gods - Judas Priest men under sin 10 år långa frånvaro från JP så kunde vi ändå få höra hans grymma stämma i banden "Fight", "2wo" (eller "jävla skitband" som jag uttalar det) och "Halford".

Uppväxt i Birmingham startade han sin sin långa karriär i lokala band som "Lord Lucifer", "Thark", "Abraxas" och "Hiroshima". Det var basisten i JP, Ian Hill som när det begav sig, dejtade Rob’s syster och av en slump upptäckte att Rob faktiskt kunde sjunga och resten är nu metal-historia. Från 1973 fram tills idag har de rockat som få andra, de har satt ribban för andra, varit odödliga ikoner och förebilder för otaliga band vi njuter av idag. De har också varit en stor bidragande orsak till varför nitbältestillverkning är en framtidssäker sysselsättning. Rob bor för närvarande i Phoenix, Arizona men har också hus i San Diego, Amsterdam samt i sina hemtrakter Walsall, Storbritannien.

Jag tänkte jag skulle börja i "fel" ordning, bara för att... Många sågar "Nostradamus" som är JP’s senaste studioplatta, men även om den må vara ojämn med några riktiga magplask så har den sina små juveler den också, den kräver bara lite mer tid att komma in i om du frågar mig. Och Rob kanske inte kommer upp i samma fönsterkrossande toner som på 80/90-talet men den unika karaktären i rösten finns ju alltid kvar. Vokalt, faktiskt en av hans intressantare plattor.

"Sands Of Time" och "Pestilance And Plague" från just "Nostradamus".



DVD'n "Rising In The East" från 2005 rekommenderas varmt och från den plockar vi klassikern
"Diamonds and Rust".



Jaja, julen är förvisso över sen ett tag men vem kan motstå den här?
"Oh Holy Night" från Halford's "Winter Songs".



Jag skulle kunna lista videos tills era fingrar krampar från scrollande men jag ska nöja mig med några låtar som framhäver Rob's röst på bästa sätt. En av dessa låtar är "The Sentinel" från kanonplattan "Defenders Of The Faith" från deras absoluta storhetstid.



Från JP's "Angel Of Retribution" - "Worth Fighting For" (dock unplugged här)



Några av er kanske kommer ihåg parodin med rättegången där Judas Priest anklagades för sublima "Do it" i låten "Better By You, Better Than Me" vilket hävdades vara orsaken till att två killar försökte blåsa skallen av sig med en hagelbössa, varav den ena "lyckades" om jag minns rätt... Only in America... Jaja, kan man få 800 miljoner om man spiller donkens kaffe i knät så varför inte... De friades tack och lov och Rob fick lufta pipan under ed:



Vi avslutar "Robbans" skönsång med titelspåret på albumet "Screaming For Vengeance".



http://www.robhalford.com/madeofmetal/

http://www.myspace.com/everything/rob-halford

Och vinnaren är...

Tack till alla som hjälpte mig göra min blogg bättre! Det var många som använde min Blogg-poll och det var jättebra för nu ser jag ungefär i vilken utsträckning ni är intresserade av de olika kategorier jag skiver om, och ert intresse för de eventuellt nya kategorierna!


Priset på bio-presentkortet går till Grimgoth som skulle ta med sin son på bio.

Hoppas ni får trevligt!


Roadtrip till Örebro


Vädret var kanske inget bra roadtrip-väder...

Eftersom vi inte har fast trummis längre men fortfarande har egen lokal och utrustning så var det dags för mig igen att bli ägare till ett trumset. Varför igen? Jo för 2 år sedan tog jag steget att satsa på en egen replokal och köpte då i princip all utrustning till en replokal (förstärlare, trummor och PA). Det var på Visions tid och just då var vi var då bara 2 st i bandet (sångerskan och jag).


Skorpan gjorde mig sällskap och körde oss dit

Bandet (Vision) hade precis splittrats på grund av meningsskiljaktigheter, musikalisk inriktning och andra prioriteringar och där stod vi två. Efter år av slit hit och dit med medlem- och replokalsproblem, brist på utrustning m.m, kändes det bara som att det var antingen eller.  Antingen la man ner trots allt slit och energi eller så tänkte man bara "nu jävlar..." och satsar allt istället. Jag gjorde det senare då som ni kanske förstår och det tankesättet har nog genomsyrat det mesta jag har tagit för mig sen dess. Jag vågar inte tänka på hur mycket pengar jag har lagt ner i replokalen i dagsläget. Billigt? Näe. Nödvändigt? Ja!


Fina trummorna!

Vad är fördelarna då med replokal med egen utrustning när det är så dyrt?

1) Du har utrustning för gig.
2) Du har utrustning som du kan spela in med.
3) Du slipper bli galen när sakerna i de hyrda grejerna i replokalen är felinställda, borta eller sönder och de andra banden som använder det skyller på varann. (Tiden att komma igång med ett rep förkortas ju, nu är det bara att plugga in och köra.)

Det är tre ganska viktiga anledningar att ha eget. Om man ska ta nästa steg med bandet så måste man ha egna grejer. Och i det läget var vi inget band, och i dagens läge så har vi ingen fast trummis. Då kan det bli det som det blir helt enkelt... Om man nu vill köra full speed så att säga.


Tråkigt med roadtrip utan musik!

Så vad blev det för trumset då? Det blev ett svart TAMA Superstar: 10", 12", 13", 14" 16" 2x22" med lite cymbaler och tillbehör. Enkelt, snyggt och framförallt bra. Jag och Skorpan åkte till Örebro för att köpa det. Det var rätt trumset till ett bra pris helt enkelt. Det var en bra anledning för en roadtrip! Synd bara att bilbatteriet hade frusit och att bilstereon hade nollställt sig och ville ha en kod som vi inte hade. Mobilen räckte faktiskt inte speciellt långt när man skulle köra länge. Men bättre än inget!


Bilen var ganska full med trumset


Utanför våran replokal

Trummis sökes

En mindre rolig nyhet är att vår trummis Emlee inte är med i Frantic Amber längre. Hon hade inte tid för två band och vi behöver en engagerad trummis som brinner för att spela metal, så nu efter en tids paus från hennes sida har vi gått skilda vägar. Men det stoppar inte oss, vi ska fortsätta giga, skriva låta, spela in och köra bandet i samma tempo, fast med session- och livetrummisar ett tag framöver. Tills vi hittat rätt trummis förstås... ;-)


Frantic Amber i somras. Emlee är längst till höger.

Någon som känner en tjej som är grym på trummor och älskar metal? Tipsa oss på: band @ franticamber.com

Outfit till grammisgalan Del 3

Och här är sista delen av grammisoutfiten... Efter mycket om och men (om ni läser Hedvigs blogg så vet ni) så börjar klänningen äntligen bli klar! Här ser ni lite bilder på den. Mer bilder kommer sen förstås!

Hemma hos Hedvig

Sen var det dags att hitta associarer som kunde passa till denna. Det var förstås lättare sagt en gjort, men några shoppingrundor senare så hittade jag detta:




Prövade att byta färg på skosnörena till svarta (de var grå från början). Har lite svårt att bestämma mig...
Det är grå till vänster och svart till höger. Vad tycker ni?



Svart underbust-korsett från Shock! Om ni också blir sugna så går den att köpa här om man inte har nära till Shock-butik.


Ja, vad ska man göra åt dessa gitarrnaglar?


Svar: Lösnaglar! ;-D Valde ett nästan svart nagellack från Loréal med lite lyster. Är dock lite småsugen på att köra lila naglar som matchar med håret. Får se vad det blir!


The Rite



Den 4 mars är det dags för din exorcism! Då driver Anthony Hopkins ut de onda andarna ur dig.



Filmen är byggd på boken The Rite och inspirerad av verkliga händelser.
Regisserad Mikael Håfström (Ondskan, Derailed, 1408)

Control Denied



Detta blir en fortsättning på mitt blogginlägg om Death . Chuck Schuldiner grundade Control Denied 1996 för han ville skapa ett progressivt metal band med ren sång vid sidan av Death. 1999 kom debut albumet "The Fragile Art of Existence" de progressiva låtarna med de komplexa låt arrangemangen mottogs väl bland fans och kritiker.
Arbetet för uppföljaren "When Man And Machine Collide" påbörjades när tragedin slog till den 13 december dog Chuck Schuldiner i hjärntumör. På hans begravning kom Mike Patton (Faith No More) Dimebag Darell (Pantera) Glen Benton (Deicide) King Diamond, Villle Vallo (HIM) Trey Azagthoth(Morbid Angel) Max Calvera(Sepultura) samt tidigare bandmedlemmar i Death.



Nu påbörjades en lång rättstvist emellan skivbolaget och Chuck Schuldiners efterlevande om rättigheterna till det outgivna ej färdigställda albumet "When Man And Machine Collide" skivbolaget släppte olagligt två album med demo material från albumet. Nu 11 år senare ser det äntligen ut som "When Man And Machine Collide" kommer färdigställas enligt Chuck Schuldiner och hans efterlevandes önskemål. Albumet kommer ges ut av Relapse Records som i november gav ut en deluxe 3 disc version av "The Fragile Art of Excistence"


Film - Little Nicky



Little Nickys far är självaste satan. Hans far tillkallar sig Litte Nicky och han två bröder Adrian och Cassius för att tillkännage tronföljaren i helvetet. Till de tre brödernas överaskning så utser satan sig själv som härskare i helvetet i yttligare 10.000 år. I ilska så beger sig bröderna Adrian och Cassius upp från underjorden för att skapa ett helvete på jorden. När de två tagit sig igenom helvetets eldar så stelnar dessa, och när inga nya själar kan ta sig igenom så börjar satan att förfalla. Så nu är det upp till Little Nicky att ta sig upp ur underjorden för att ställa allt till rätta. Till sina följeslagare får han hunden Beffy och hårdrockarna John och Peter under resans gång stöter han på en äkta hårdrocks legendar.

  Little Nicky (2000)

Close-upbåten 2011


Så nu har man köpt biljetter till Close-Upbåten! För min del är det mest för att se Paradise Lost, då det blir första gången jag får se dem. Nog för att det alltid kul är att åka på Close-Upbåten hur som helst. ;-)








Hur kan min blogg bli bättre?



Jag har suttit och funderat och funderat om vad som skulle göra min blogg bättre. Men så kom jag på att det bästa är ju att fråga er! Hjälp gärna mig med att rösta på det som ni skulle vilja läsa mer om i bloggen och kommentera jättegärna inlägg med förslag som kan göra bloggen bättre, mer tips eller mer recensioner? Mer musik, mer personlig? Berätta gärna!



De som skriver kommentarförslag har chans att ett presentkort på två biobiljetter på SF bio!  Så glöm inte att skriva er mailadress i inlägget! Tävlingen pågår från idag till och med nästa lördag (15/1) och söndagen den 16:e januari kommer jag att annonsera ut vinnaren.

Vilken film skulle du vilja bjuda en kompis på?

Spel - Alan Wake



Titta vad Marcus kom hem med häromdagen? Jag som längtat efter detta spel så länge och helt hade missat att det kommit ut förrens jag såg det i julrushen! Eftersom men då inte direkt hade varken tid eller pengar att köpa det åt sig själv så lät man bli. Och bra var väl det eftersom man nu fick en sån här trevlig överaskning!



Alan Wake är ett spel som har varit på g länge (det annonserades ut 2005 och skulle lanserats tre år sedan) men som blivit uppskjuten hela tiden så man nästan hade glömt bort att det skulle komma. Det är ett spel i precis min smak då det är ett third-person-shooter-game och äventyrspel med thriller/skräckkänsla, och för er som också älskar sådana spel så vet ni att det inte kommer så många sådana. Silent Hill är väl de kändaste i genren, men de är definitivt inte de enda. Alan Wake är dock mycket mera thiller än skräck till skillnad från Silent Hill. Sen verkar grafiken i Alan Wake verkar vara helt fantastisk, det ser jag verkligen fram emot!



Så när man väl får tid att avsluta Assassins Creed: Brother Hood och Fallout: New Vegas (vid Fallout, läs flera slut) så kommer denna som nästa spel till rakning. Efter en snabb titt på vår 40" TV inne i sovrummet kvällen Marcus kom hem med spelet men upptäckte att den storleken på skärm nästan inte räckte till. Till det här spelet vill man ha en stor skärm, så det blir att dunka sig i soffan framför 46":aren när man ska köra det här.

Trailern nedan...


Outfit till grammisgalan Del 2


Jag och Hedvig insjunkna i metalklännings-planering

Var hemma hos Hedvig igår och fick se klänningen växa fram! Jag kulle komma och pröva delar av underklänningen så vi ser att mönstret passar och längden blir rätt. Klänningen ska bestå av en underklänning i svart siden och en överklänning gjord av posterflaggor med band som jag gillar. Designen kommer från två mönster som vi vi har modifierat lite, men mer om det på Hedvigs blogg Hedvig Handarbetar!



Flaggor som ska användas till klänningen, jag prövar underkjol (nja, lite kortare ska den vara.. ;-) )
Hedvigs tax Harpan har fått en Dimmu Borgir-hätta på sig av skarvtyg.


Första flaggan till rakning...


Lite nervöst, var ska vi börja klippa? Man får bara en chans på sig! ;-)


Hedvig råkade faktiskt klippa fel på denna flagga, men det bidrog faktiskt till en bättre lösning till slut!


Överkjolens delar upplagda som de ska sys ihop... Jag blir nog ensam om den här klänningen på galan i alla fall! :-)

Vad tror ni, cocktailklänning a la metal, kan det bli bra?

Musiktips - Communic



När man inte trodde det kom annat än black metal från Norge, så fel man hade... Communic är ett progressivt metalband från Norge. Bandet bildades så tidigt som 2003 (hur har jag kunnat missa dem?) och har sedan dess släppt tre skivor.

Myspace: www.myspace.com/communic

Bandet bildades av gitarristen Oddleif Stensland och trummisen Tor Atle Andersen som ett sidoprojekt till deras andra band Scariot. Deras första demo, Conspiracy in Mind blev blev tidigt Månadens demo i tidningen Rock Hard. Bara ett år senare så skrev dem kontrakt med Nuclear Blast och började spela in debutskivan med samma namn som demon. Skivan blev både framröstad som Album of the month och Newcomer of the Year av bl.a. tidningen Rock Hard. Inte sämre gick det med skiva nummer två, Waves of Visual Decay, som släpptes 2008 som också fick utmärkelser av tidniningar som Rock Hard, Metal Hammer m.fl. Senaste släppet är deras tredje skiva Payment of Existence, som gavs ut 2008.

Inte illa pinkat, men så låter det ju som det gör också. ;-)

Conspiracy in Mind, 2005

Waves of Visual Decay, 2006


Payment of Existence, 2008





Outfit till grammisgalan Del 1

Som jag nämnt tidigare i dessa inlägg 1 & 2, så ska jag alltså på grammisgalan. Eftersom klädkoden på grammisgalan är cocktailklänning har jag frenetiskt letat efter en klänning som jag gillar och som passar mig. Och som man kanske hör redan på ordet "cocktail-klänning" redan så är det inte in en lätt uppgift för en metaltjej...

Tack vare en kollega på jobbet som jag upplyste detta problem för så kom idéen upp att sy upp någonting! Jag kontaktade då min kära vän Hedvig för att hjälpa mig med arbetet då jag själv inte har sytt ordentligt på evigheter! Vi har designat den tillsammans och den kommer bli grym snygg!

På Hedvigs blogg i kategorin "Grammisblåsan" kommer ni kunna följa arbetet med klänningen och på min blogg kommer ni få se outfit:en växa fram med skor och annat smått och gott. Spännande va?





4 Octave Wonders Part 3 - DC Cooper



DC Cooper är nog mest känd för sin tid med Silent Force (som så vitt jag vet fortfarande lever) och framförallt
progressiva danskarna Royal Hunt och även om han fortfarande är aktiv så är det sparlåga som verkar gälla för
tillfället, eller som hans Myspace upplyser oss om: Inga kommande shower/händelser" :(

Under sin uppväxt i Pittsburgh, Pennsylvania gjorde han som många andra; gick från band till band i jakten på sin
musikaliska identitet. Den berömda sångpedagogen Charlotte Coleman hjälpte DC att ta till vara på den enorma
vokala potential han bar på. Han körde lite krogspelningar runt Pittsburgh ett tag men med 90-talet ville han
mycket mer än så och snart hade han nya utmaningar att ta sig an.

När DC såg musiken förändras i USA, med intåget av grunge och dödsmetall så insåg han att han inte ville ägna
sig åt den typen av musik utan ville lägga sin energi åt det progressiva hållet och då kikade han åt Europa där
den progressiv hårdrocken fortfarande dånade ur högtalarna.

Vad alla kanske inte vet är att DC kunde ha sjungit i Judas Priest då han var en av finalisterna när Halford skulle
ersättas men som säkert alla vet så knep Ripper det jobbet och iaf jag är glad att det blev så för jag tror Ripper
passade bättre med Judas och DC fick då chansen att ta båten till Danmark och i december 1994 provsjöng
han för första gången med Royal Hunt.

Efter bara 12 rep med bandet stod han på scenen i Osaka, Japan inför 2500 Royal Hunt-fans. Texterna han
nätt och jämt lärt sig hade han printat ut och tejpat lite överallt på scenen. Vad som följde var i mitt tycke
Royal Hunt's "golden era" med massor av musikaliskt godis.

Royal Hunt med "Long Way Home".



"Far Away" med Royal Hunt. 7 minuter in får vi en glimt av röstens potential.



1999, efter totalt fyra album och fyra år med Royal Hunt lämnade han bandet och släppte sitt första soloalbum.
Ett album man kanske inte kan kalla metal hur gärna man än vill men hans röst gör den värd en lyssning.
Tre bra låtar tror jag att jag hittade på den till slut. Han har även hunnit med fyra album med Silent Force,
ett med Amaran's Plight samt projekt som Missa Mercuria och gästsång på bl.a Pink Cream 69's Electrified.

Hans nuvarande och framtida planer är diffusa men det känns väl inte som han kommer återuppstå i något stort
band utan fortsätter med små projekt och gästsång.

"Until The End" från hans soloalbum.



För er som gillar hans röst (och om inte stenhård så ändå grymt bra musik) rekommenderar jag speciellt
albumen "Moving Target" och "Paradox" med Royal Hunt och "Walk the Earth" med Silent Force.

Jag tycker alltid att det är trist när grym talang inte uppnår det jag tycker de förtjänar men killen är bara 45 år
så vi kan bara hoppas att vi får höra mycket mer av DC's fantastiska röst i framtiden!

Silent Force med "Walk The Earth".



"Save Me From Myself" från "Walk The earth" med Silent Force.



http://www.myspace.com/dccooperofficial

http://dccooper.free.fr/

Nyår 2010/2011

Först var vi ute och åt middag på restaurangen Axelas på söder. De har goda stekar och på nyår hade de en specialmeny som inte var helt fel. Med en flaska rött så invigde vi kvällen...


Skål!


Första gången jag fick smaka på Tournedos minsann, mycket gott!


Efter en snabb hemgång med förfest och klädombyte så fortsatte festen fortsatte mot Rocks Nyårsfest.


Nyårsdressen...


Tyvärr visade det sigRocks nyårsfest vara enstor besvikelse då det knappt var några där... Hallå?


Det hela slutade med att jag och Marcus fastnade i en soffa och gjorde miner inför kameran.
Här bjuder jag på min nr1!




Marcus min fick bli min nr 2.


Man får inte roligare än vad man gör sig. Här är vi lagom förfriskade!


Men vi var ganska nöjda i alla fall. Tyvärr blir det nog ingen Rocks nyårfest igen dock...







Ny bloggdesign


Vad tycker ni om den nya designen?

Tänkte inviga det nya året med en ny bloggdesign. Passade även på att göra den lite bredare så man får lite mer plats i inläggen. Vil också passa på och tacka Sneaky WeaselProduktion för hjälpen! med den! www.sneakyweasel.se


Bild på den gamla designen..

RSS 2.0