4 Octave Wonders Part 11 - David DeFeis
Jaja, 3,5 oktaver om vi ska vara petiga och alltså ingen fullvärdig medlem men så pass duktig att han får ett
omnämnande ändå. David DeFeis från bandet Virgin Steele som simmat runt bland metallens djuphavsfiskar
sedan 1982. De har aldrig nått någon nämnvärd framgång trots väldigt duktiga musiker och låtskrivare.
Jag stämplar dem mer som kulthjältar än etablerade i varje modernt metal-hem.
12 album har bandet under sina nitbälten och från första till sista plattan har de gjort väldigt små avsteg från
sin stil men sound och produktionskvalitet har däremot förbättrats avsevärt genom åren.
Han jämförs ofta med Manowar's Eric Adams (ingen liknelse man behöver skämmas för!) och ibland kan det
till och med vara svårt att skilja dem åt. Sen antar jag att han inte åker kommunalt så frekvent då han allt
som oftast släpar runt på ett svärd lika stort som han själv... Han samlar på dessa svärd kan tilläggas.
Som åttaåring började han klinka på pianot och som elvaåring startade hans långa karriär i det lokala bandet Phoenix. 1981 var året då Jack Starr ville sätta ihop det ultimata metalbandet och efter att ha testat runt 40
olika sångare så knep David jobbet. Samarbetet höll dock inte så länge och Jack hoppade av Virgin Steele för
att ersättas av Edward Pursino som David kände sedan förut. DeFeis och Pursino har sedan dess svingat sina
svärd mot gudarna och snickrat ihop inte mindre än 10 plattor tillsammans.
Ett röst-sample med låten "God of Our Sorrows" från plattan "Invictus" som släpptes 1998.
"Through Blood and Fire" från samma platta.
Och så här låter de idag - "The Bread of Wickedness" från senaste plattan "The Black Light Bacchnalia".
Vi avslutar med "Arms of Mercury" från "The House of Atreus Act II" som släpptes 2000.
http://www.virgin-steele.com/
4 Octave Wonders Part 10 - Miljenko Matijevic
Miljenko (Michael) Matijevic a.k.a. MILI föddes 1964 i Zagreb, Kroatien och mest/endast känd som sångare
i Steelheart. Som fyraåring flyttade han med sin familj till USA där han som nioåring startade sin karriär som
sångare i den lokala kyrkans kör. Som elvaåring upptäckte Michael Led Zeppelin och på den vägen är det.
Han startade bandet Teazer med sin bror. De spelade både egna låtar och covers med Sabbath och Zeppelin.
En producent upptäckte bandet och fick dem att flytta till New York. Strax efter flytten upplöstes bandet men
Michael fortsatte med musiken och det var när han spelade på en klubb med bandet The Mission som han
upptäcktes av Don Stroh, ägare av studion Showcase Studios.
Don tyckte Michael skulle komma förbi studion och repetera med ett band och det slutade med att bandet
Red Alert var fött. Det namnet fick de dock ge upp eftersom det var upptaget och Steelheart fick det bli istället.
De lämnade New York och begav sig till LA för att, helt utan kontakter, försöka få ett skivkontrakt.
Vilket de, inom en månad också lyckades med.
1990 släppte de sitt första album och det sålde platina ganska fort och klättrade ända till 40:e plats på
Billboard-listan. Balladen "She's Gone" toppade många listor runt om i världen och är än idag en stor
favorit bland coverband, speciellt i Asien.
"She's Gone" unplugged.
Uppföljaren "Tangled in Reins" fick brottas med genombrottet av grungen och albumet
fick nöja sig med 144:e plats på Billboard.
Från den plattan tar vi och lyssnar på "Steelheart".
Steelheart mk.1 slutade riktigt illa 1992.
Under en konsert i Colorado började Michael klättra upp i en belysningsrigg som var dåligt förankrad.
500-kilos-riggen rasade och slog ner Michael på scenen. Förutom en ryggskada och minnesförlust så bröt
han näsan och käken. Han tog sig av scenen för egen maskin men togs direkt till sjukhus.
Fyra år senare blåste han nytt liv i Steelheart, nu med helt nya medlemmar och de släppte plattan "Wait",
en platta väldigt olik de två tidigare. Den klättrade ändå spikrakt mot toppen, åtminstone i Asien.
Låten "We All Die Young" från den plattan kan vi för övrigt höra i filmen "Rock Star" som jag tipsat om här
i bloggen. Michael är en av de sångare som lånar ut sin röst till Mark Wahlberg i den filmen. Sju låtar
spelade han in och sex av dessa återfinns på filmens soundtrack.
Från filmen kör vi då "We All Die Young".
2006 kom EP'n "Just a Taste" och här är låten "LOL".
Två år senare släpptes "Good 2B Alive" och vi kollar in titellåten i akustisk version.
http://www.steelheart.com/
4 Octave Wonders Part 9 - Daniel Gildenlöw
Där ser man. Ännu en svensk och Daniel nummer två som fixar fyra oktaver, den första var ju Daniel Heiman.
Och nu kanske ni tror att jag kommer lista hela världens metalsångare i den här avdelningen men där har ni fel
för det är faktiskt inte så många som klarar 4 oktaver, de flesta fastnar runt 3-3,5. Det är alltså en exklusiv
skara sångare och om jag inte misstar mig alldeles så är det här den sista svenska killen som platsar.
Daniel föddes 1973 och är mest känd för prog-metal-bandet Pain of Salvation. Förutom sin 4-oktaviga pipa
är han också riktigt grym på flera instrument, t.ex gitarr och keyboard.
Han startade bandet Reality som elvaåring. Med en medelålder på 14 år ställde de upp i Rock-SM 1987 och
redan som 15-åring vinner han sångpriset i kategorin "Under 20" i Rock-SM. 1991 bytte Daniel bandets namn
till Pain of Salvation som sedan dess släppt sju album och ett åttonde släpps när som helst.
En EP släpptes 2009 och från den plockar vi "Linoleum".
Daniel har varit med i bandet The Flower Kings och är medlem i "supergruppen" Transatlantic med medlemmar
från bl.a Marillion och Dream Theater. Han har dock inte varit med på studioinspelningarna utan endast
medverkat live.
Transatlantic med en Dio-tribute (crappy video men Daniel har den blå tröjan)
Mellan 2002 och 2007 medverkade han i Daniele Liverani's trilogi "Genius: A Rock Opera" där han sjöng
med storheter som DC Cooper, Eric Martin och Mark Boals.
Här är "Toy Warehouse" där Daniel sjunger med DC Cooper.
2010 fick han stryk av Pernilla Wahlgren. Pinsamt! Ja, i Melodifestivalen alltså. Pain of Salvation och låten
"Road Salt" gick vidare till andra chansen och duellerade mot Pernilla. And lost...
Jävla Daniel - han fick mig att nämna melodifestivalen...
Även då Daniel är duktig på det han gör idag skulle jag av egoistiska skäl vilja se Daniel slå sig ur genren
prog-metal/rock och åtminstone prova på lite tyngre musik för han har en röst som skulle passa sjukt bra
till tyngre metal.
http://www.facebook.com/danielgildenlow
http://www.myspace.com/painofsalvation
4 Octave Wonders Part 8 - Bruce Dickinson
Det kräver grymma komprimerings-skills för att klämma ihop Bruce Dickinsons väg mot stjärnorna i en 
300-sidors bok, än värre till bloggformat. Skills jag kanske inte besitter men here goes...
The Air Raid Siren, Bruce Dickinson föddes 1958 i England och efter en lite knackig uppväxt med ett ständigt flyttande och hoppande mellan skolor hamnade han som trettonåring på en internatskola vid namn Oundle. Det var där han fick höra Deep Purple's album "In Rock" för första gången och detta album är också i grunden ansvarigt för allt som sedan följde.
Vi hoppar till 1976, då han som 18-åring bytte skola till en katolsk (utan att vara praktiserande katolik) skola och där startade hans karriär som sångare. Han hörde två elever prata om att deras band behövde en sångare och Bruce ville prova och i rep-garaget blev de imponerade av sången och det ledde till inköpet av hans första mikrofon. Bandet de bildade splittrades dock kort därefter.
Efter sin examen stod han där som många andra gör, kliar sig i skallen och undrar vad han vill göra med sitt liv. Han gick med i armén i ett halvår men vantrivdes så han ansökte till Queen Mary Collage i London där han ville läsa historia. Hans föräldrar ville att han skulle fortsätta i armén men Bruce hävdade att han ville ta examen först, vilket bara var en ursäkt för att slippa armén. Väl nere i London började han genast leta efter band att sjunga i.
I skolan blev han inblandad i underhållningskommittén. Det öppnade några dörrar till branchen och han träffade på Paul White som spelade flera instrument, ägde en PA-anläggning och annan utrustning. Bruce föreslog att de skulle starta ett band tillsammans med trummisen Steve Jones som Bruce lärt känna. Speed hette bandet de bildade och även om bandet inte höll länge så inspirerade det iaf Bruce att fortsätta med musiken. Paul White hann ge Bruce lite gitarrlektioner, tillräckligt för att han skulle börja skriva lite egen musik.
"Singer wanted for recording project" var annonsen i Melody Maker Bruce nappade på eftersom han aldrig varit i studio förut och ville förstås prova på det. Det var bröderna Phil och Doug Siviter med deras band Shots som hade annonserat. Bruce skickade en kassett och de kallade ner honom till studion och blev så pass imponerade att de ville ha honom i bandet.
Shots spelade regelbundet på pubar och en kväll på puben Prince of Wales i Kent fick de besök av Barry Graham (den maskerade trummisen Thunderstick) och Paul Samson och ett par veckor efter denna spelning ringde Paul upp Bruce och frågade ifall han ville gå med i Samson. Bruce insåg förstås fördelarna med ett mer etablerat band och hoppade på tåget som avgick 1979. Livet med Samson visade sig dock inte vara en dans på rosor och inte alls vad han hade trott om band på den här nivån:
"In my naïveté I thought people who were in rock 'n' roll bands were great artists, and it was a huge shock to the system to realise that they weren't, that they didn't even aspire to be, really. Some of them did, maybe, but some of them, like Samson, were very frightened of the idea." - Bruce Dickinson.
På första utgåvan av Samsons första album "Survivors" sjunger Paul Samson och senare släpptes utgåvan
samma åtta låtar men med tillägget av fem av dessa låtar med Bruce på sång.
Samson med "Vice Versa"
1981, efter ytterligare två album med Samson, "Head On" och "Shock Tactics" hoppade han av och provsjöng för Iron Maiden och svaret han fick var ett kort "Hey... you got the job."
Efter några gig med Iron Maiden började de skriva på låtar till "The number of the Beast". Detta album blev så väl mottaget att en världturné följde och det blev en av deras längsta turnéer någonsin. "The Number of the Beast" kommer för alltid att anses som ett metalliskt mästerverk och det massiva användadet av 666 kommer till stor del från detta album.
En anekdot från inspelningen av denna skiva är från producenten Martin Birch som var inblandad i en bilolycka och fick räkningen från verkstaden som uppgick till 666 pund. I vidskeplighetens namn vägrade han betala denna summa och krävde att de skulle ändra summan till 665 eller 667 pund.
Smeknamnet "Air Raid Siren" kommer från skriket i slutet av introt från låten "The Number of the Beast".
Skriket var för övrigt inte menat att vara där utan var ett resultat av frustrationen av timmar och åter timmar av inspelning av introt medans Martin Birch letade rätt sound. Bandet gillade skriket så mycket att de lät det ligga kvar på inspelningen.
Dickinson fick sina första låtskrivar-credits på "Piece of Mind" som kom 1983 och "Powerslave" som släpptes året efter. Låtarna var "Flight of Icarus" och "2 Minutes to Midnight".
Efter World Slavery Tour som blev deras längsta turné någonsin tog bandet en välbehövlig vila på sex månader och Bruce ägnade mycket av denna tid till att träna fäktning, en idrott han utövat sedan han var 13 år.
Efter pausen var det dags för nästa platta men Bruce var inte odelat nöjd med "Somewhere in Time" som
släpptes 1986. Han gillade inte det progressiva sounded och han var inte alls delaktig i låtskrivandet till detta album. Ytterligare en turné följde och väl hemma igen började låtskrivandet för "Seventh Son of a Seventh Son". Efter turnén som följde bestämde de sig för ett års vila.
1990 följde "No Prayer for the Dying" och denna platta gick inte lika bra som föregångarna.
Bruce hade en alldeles "egen" låt på denna skiva och det var "Bring Your Daughter to the Slaughter".
En låt som för övrigt skrevs till filmen A Nightmare on Elm Street 5.
Det var också under 90-talet som Bruce utbildade sig till pilot och har sedan dess agerat pilot på åtskilliga
flygningar för brittiska flygbolaget Astreus.
1992 hade bandmotorn Steve Harris fixat en helt egen studio och "Fear of the Dark" spelades in i denna studio. Denna platta fick ett bättre mottagande än föregångaren och enligt Bruce var det på denna platta de försökte hitta sina rötter igen och jag tycker väl de lyckades rätt bra med det. Ingen Maiden-konsert är komplett utan allsång till "Fear of the Dark"!
Trots framgångarna så lämnade Bruce Iron Maiden 1993 för att koncentrera sig på sin solokarriär.
Hans solokarriär hade satt fart redan 1990 och "Tattooed Millionaire" släpptes detta år. "Tattoed Millionaire" var till stora delar ett samarbete med gitarristen Janick Gers från Gillan.
"Balls to Picasso" släpptes 1994 och följdes av "Skunkworks" 1996. 1997 kom "Accident of Birth" där
Adrian Smith (ex-Iron Maiden) gästspelade och detta album blev mer metal än hans tidigare mer
rock-orienterade album.
Titellåten från "Accident of Birth"
"The Chemical Wedding" släpptes 1998 och på detta album återfinner vi Adrian Smith på gitarr.
Denna platta inspirerades av den engelska poeten och målaren William Blake.
I februari 1999 återförenades Iron Maiden med både Bruce Dickinson och Adrian Smith men det innebar inte ett slut för hans soloarbeten. "Tyranny of Souls" släpptes 2005 och det är hans senaste soloalbum.
"Brave New World" från 2000 blev återföreningsplattan och efter flitigt turnernade kom "Dance of Death" 2003.
Dance of Death (orchestral version)
Angående låtens text älskar jag för övrigt följande Youtube-kommentar: "I don't think it's a good idea to be
walking through the everglades at night regardless if you've been drinking or not. Just saying."
2005 gav de sig ut på The Early Days World Tour där de bl.a spelade på Ullevi inför 60.000 åskådare.
En konsert som också sändes till 60 miljoner metaltörstande människor runt om Europa.
"A Matter of Life and Death" släpptes 2006 och fick ett lysande mottagande med bl.a 5/5 av Kerrang!
och 10/10 i Metal Hammer. Turnén som följde lämnade dock många besvikna då de valt att spela hela
albumet från början till slut. Visst spelade de några gamla dängor mot slutet men många klassiker uteblev med detta upplägg.
2008 gav sig bandet ut på ännu en turné och denna gång med ett "eget" flygplan. Ed Force One heter planet och är en Boeing 757 med Maiden-grafik och en av de som skötte spakarna var förstås Bruce Dickinson.
Rekommenderar starkt DVD'n Flight 666 som kom 2009!
Hela fyra år fick vi vänta på ett nytt studioalbum men den som väntar på något gott... 2010 släpptes till slut "The Final Frontier" och det är en platta jag håller som en av de fem bästa skivsläppen under 2010.
Förutom all tid han ägnat inom musiken och bakom spakarna i diverse flygplan har Bruce hunnit med att skriva två böcker, producera tre barn och varit nära olympiska spelen med sin fäktning.
Avslutningsvis så klassar jag inte Iron Maiden som ett band, utan en instutition och utan dem hade vi inte gottat oss i all metal vi nu gör! Visst, Steve Harris må vara mannen bakom det mesta och bästa bandet gjort men utan Bruce Dickinson hade vägen till tronen de nu sitter på definitivt varit längre och slingrigare.
Jag vet inte hur länge vi får vänta på nästa album men en sak är säker, vi har inte hört eller sett det sista av The Air Raid Siren! Up the Irons!
http://www.screamforme.com/
http://www.ironmaiden.com/index.php?categoryid=14&p2_articleid=330
4 Octave Wonders Part 7 - Daniel Heiman
En svensk minsann och en kille jag hoppades skulle kvalificera sig till den här avdelningen. Jag har tack och lov snubblat förbi en kille på nätet som har tålamodet och är grym på just det där med att precisera noter hos sångare och han har hittat D2 som lägst och F6 som högst, alltså två snäpp över 4 oktaver och det är jag väldigt glad för, det innebär nämligen att jag i den här avdelningen får dela med mig av den sångare och det bandet (Lost Horizon) som jag tycker är grymma på att "gifta" sång med musik. De passar så fruktansvärt bra tillsammans!
Jag vet inte hur (o)känd Daniel är bland massorna men av de metal-vokalister Sverige haruppbringat genom åren tycker jag han är en av de absolut bästa så ni som är lite hardcoreoch följt svensk metal vet säkert vem den här snubben är. W.A.S.P., Kiss och Black Sabbath var lite av det som dånade från pojkrummet under Daniels uppväxt. Redan tidigt var han inspirerad av sång och sångare och började själv utforska sin röst. Snabbt förstod han att han kanske hittat sin grej och vid 14 års ålder sjöng han i sitt första band med kompisen Fredrik Olsson. De har sedan dess, till stora delar, följts åt genom åren. Fredrik flyttade dock som 22-åring till USA för att studera på Musicians Institute. I över tre år blev Fredrik kvar i USA och under tiden studsade Daniel runt bland olika band (T.ex Destiny där han bara stannade i några månader) innan han landade i Lost Horizon.
Lost Horizon behövde en till gitarrist och Daniel tipsade om Fredrik som precis kommit hem från USA och vad som följer är inte mindre än svensk power metal-historia.
Lost Horizon hann bara släppa två plattor med Daniel men de är skitbra båda två så jag rekommenderar alla att kolla upp dem! Lost Horizon är inte officiellt nerlagt men saknar sångare och det verkar inte hända så mycket om man dömer av deras hemsida.
Daniel är internationellt hyllad för sin röst och lovorden strömmar fortfarande in både här och där, med all rätt! Denna skumma snutt från "Highlander (The One)" har nästan en halv miljon visningar på Youtube...
 |
 |
 |
 |
Från "Awakening the World" som släpptes 2001 lyssnar vi på "World Through My Fateless Eyes".
 |
|
 |
|
Daniel, missnöjd med bristen av enighet inom bandet, den allmänna attityden och med hur saker och ting sköttes hoppade därefter av Lost Horizon. Han tog med sig Fredrik och tillsammans startade de bandet "Heed" som trots att de var aktiva mellan 2004 och 2008 tyvärr bara släppte en platta. Skivan fick genomgående ett bra mottagande med bra till väldigt bra recensioner. Många hoppades på mer, trist att det inte blev så. Heed med "Nothing" från enda plattan "The Call".
|
|
|
|
Mer Heed och låten "Salvation".
|
|
|
|
I samma veva han skulle dra igång Heed blev han tillfrågad om han ville sjunga på Crystal Eyes nya album "Confessions of the Maker". Han fick också erbjudandet att bli medlem i bandet men eftersom han ville satsa helhjärtat på Heed så tackade han nej till medlemskap men tackade ja till inspelningen.
Från Crystal Eyes album "Confessions Of The Maker" som släpptes 2005 kör vi "The Charioteer".
|
|
|
|
Han har också gjort flera gästinspelningar och en av dessa är från 2008 då han gästsjöng på låten
"Inner Peace" med bandet Harmony.
|
|
|
|
Man vet att man har nått åtminstone kultstatus när grabbarna gör allt för att imitera dig på Youtube....
|
|
|
|
För närvarande hittar vi Daniel i bandet Lavett som spelar bandit-rock (vet inte det är ett vedertaget begrepp
men det är vad jag kallar det som oftast spelas på radiostationen bandit) och de gör det faktiskt ganska bra.
Här är "Don't Leave me this Way".
|
|
|
|
Som avslutning, en av låtarna som satte svensk power metal på kartan - "Highlander (The One)" från "A Flame to the Ground Beneath".
|
|
|
|
Allt som barndomskompisarna Daniel och Fredrik gjort tillsammans tycker jag låter skitbra
så vad jag nu skulle vilja se är ännu ett projekt med dessa båda!
http://www.lavett.net
http://www.myspace.com/lavettband
http://www.facebook.com/pages/Daniel-Heiman/66276257813
4 Octave Wonders Part 6 - Michael Kiske
"Dickinson made me want to be a singer....Kiske made me want to take lessons."
Citat från anonym på Youtube.
Falsetternas okrönte prins föddes den 24:e januari 1968 i Hamburg och är för evigt förknippad med power metal-hjältarna Helloween där han huserade mellan -86 och -93.
Sedan dess har han spelat in fyra soloplattor och medverkat i diverse projekt, mest känt av dessa är
förmodligen Avantasia. 2009 startade han bandet "Unisonic" som ska släppa sin debutplatta under 2011.
Innan Helloween sjöng han som 17-åring i bandet "Ill Prophecy" (iLL, inte romerska trean)som släppte en
demo men kom aldrig längre än så. Som 18-åring blev han kontaktad av Kai Hansen som sjöng och spelade
gitarr i Helloween. Hansen hade fullt upp med både gitarr och sång och tyckte bandet behövde en sångare
men Kiske avböjde deras första erbjudande p.g.a att han inte gillade soundet på Helloween's "Walls of Jericho".
Men i slutet av 1986 tackade han till slut ja och 1987 spelade in sin första skiva med Helloween - "Keeper of the
Seven Keys Part I" som blev vad som allmänt anses vara en hörnsten inom Power Metal
som är en genre jag alltid kommer hålla nära mitt hjärta.
"Halloween" från "Keeper of the Seven Keys Part I".
|
|
|
|
1988 kom uppföljaren som logiskt nog hette "Keeper of the Seven Keys Part II" som verkligen fick Helloween
att slå igenom ordentligt. Det blev också ett album som inspirerade och hjäpte till i skapandet av framförallt
europeiska band som "Stratovarius" och "Blind Guardian".
"Keeper of the seven Keys" från "Keeper of the Seven Keys Part II".
|
|
|
|
Kai Hansen hoppade senare av och 1991 resp. 1993 släpptes "Pink Bubbles go Ape" och "Chameleon", album
som bara de mest inbitna fansen verkade bry sig om och de ansågs som floppar. Det kan ha varit så enkelt att
de med dessa album började exprimentera och tog ett avsteg från den power metal som gjort dem stora.
1993 var också året Kiske lämnade Helloween eller fick sparken med orsaker som verkar vara standard inom
musikindustrin - "personal reasons" och "musical differences", vilket i verkligheten kan betyda vad som helst.
1996 släppte han sitt första soloalbum "Instant Clarity". Ett "snällt" album som lämnar mycket att önska av
oss som vill att han ska ta i lite när han sjunger. Väldigt lite power metal här...
"Always" från hans soloalbum "Instant Clarity".
(F.ö tillägnad avlidne Helloween-trummisen Ingo Schwichenberg)
|
|
|
|
Under 1996 skrev han också en bok som så vitt jag vet bara finns utgiven på tyska.
Hans andra soloalbum "Readiness to Sacrifice" släpptes 2001 och tog honom ännu ett steg längre från
sitt metalliska ursprung och han släpade t.o.m in symfoniorkestern i studion.
2003 gästsjöng han på Masterplan's låt "Heroes". Grym kombination med Jörn Lande och Michael Kiske!
|
|
|
|
2006 kom det tredje soloalbumet "Kiske" och är proppfull med mysiga ballader din
mormor gladeligen skulle nynna till.
Vi glömmer den och snabbspolar till nästa platta som kom ut 2008 och döptes till
"Past in Different Ways". En platta som innehåller nya arrangemang av gamla Helloween-låtar.
I mitt tycke bra mycket roligare än hans övriga soloplattor och det ger oss åtminstone en chans
att få bli lite nostalgiska och han drar in mer syre i lungorna än han gjort på väldigt länge.
"I Believe" från den plattan.
|
|
|
|
2008 var han också sångare på "New Era" som var debutplattan för Timo Tolkki's nya projekt
"Revolution Renaissance".
Här är "Revolution Renaissance" från bandets debutplatta "New Era".
|
|
|
|
Hans soloalbum kanske inte är så mycket för någon med flytande metall i ådrorna men
hans många gästinspelningar väger med råge upp för det. Jag kanske låter en smula negativ
när jag klankar ner på hans solo-prestationer men det är bara för att jag personligen inte är så
förtjust i det han åstakommit men han gör vad alla artister med integritet gör, det HAN vill göra
och för det ska han ha credd, oavsett om resultatet är metal eller pop.
Vi måste ju ha med en Avantasia-låt också! Här är låten "Wastelands".
|
|
|
|
2010 spelade han i ett album tillsammans med Amanda Somerville och det ryker både
Within Temptation och Evanescence om den plattan.
Här är "Silence" från "Kiske - Somerville":
 |
|
 |
|
Vi avslutar där vi startade, med Helloween när de var som allra bäst. Här med klassikern "I Want Out"
och vi passar på att tacka Michael för alla timmar av njutning han och hans makalösa pipa bjussat på!
|
|
|
|
http://www.michael-kiske.de/
http://www.myspace.com/unisonic
4 Octave Wonders Part 5 - Matt Barlow
Matt Barlow, sångare i Iced Earth som är ännu ett av mina gamla favoritband och ett av många band som
i min tidiga ungdom skolade och fostrade mig i metallens ädla konst. Matt utmärker sig kanske inte i första
hand som en skönsångare utan mer någon som är väldigt bra på att förmedla känslor genom sången.
Hans historia med Iced Earth är knappast okomplicerad och jag ska försöka nysta upp alla knutar
så gott det går.
Han föddes 1970 i Biloxi, Mississippi och för tillfället livnär han sig både som sångare i Iced Earth
och som anställd inom rättsväsendet. Det senare var väl förmodligen orsaken till att han var tvungen
att göra sig av med ett av de mest imponerande hårsvallen inom metal. Det gör ont i själen bara att
tänka på det där!
Matt ersatte sångaren John Greely efter "Night of the Stormrider" och 1995 kunde vi för första gången
höra Matt med Iced Earth på plattan "Burnt Offerings".
"The Pierced Spirit" från den plattan.
|
|
|
|
Matt gjorde sig snabbt hemmastadd i bandet och med grabbarna i total symbios spottade de ut två
kanonplattor, "The Dark Saga" och "Something Wicked This Way Comes".
"Slave to the Dark" från uppföljaren "The Dark Saga".
|
|
|
|
"Burning Times" från "Something Wicked This Way Comes".
|
|
|
|
Två album till följde, "Horror Show" där vi träffar på allt från Dracula till Frankenstein
och sedan "Tribute to the Gods" som är ett coveralbum med klassiker som "Highway to Hell",
"Hallowed be Thy Name", "God of Thunder" m.fl.
"Damien" från "Horror Show".
|
|
|
|
Jon Shaffer (bandets guru/låtskrivare/gitarrist) grottade sen ner sig i amerikansk
historia och skrev sitt epos "The Glorious Burden" som bl.a tar oss genom det amerikanska inbördeskriget.
Datumet är nu den 11:e september 2001 och den kanske stoltaste nationen av de alla får sig en rejäl knäck
genom terroristdådet ingen av oss glömmer. Matt Barlow blir så tagen att han började ifrågasätta vad han
håller på med. Han väger illusionen av något så ytligt som att leka rockstjärna mot att kunna göra nytta i den
"riktiga" världen. Han vill nu hoppa av bandet för att utbilda sig för att sedan arbeta för Homeland Security.
Han tar upp saken med Shaffer som efter många vändor övertalar Matt att stanna i bandet och de ger sig av
mot studion för att lägga sång på "The Glorious Burden" och det är nu problemen börjar.
Shaffer och producenten märker direkt att det är något fel. Det märks att Matt's hjärta inte längre finns i
musiken. Inlevelsen och känslan saknas helt och Shaffer tvingas till det jobbiga beslutet att låta Matt gå vidare
i livet och Iced Earth ger sig ut på jakt efter ny sångare och lyckades få Tim "Ripper" Owens på kroken och
han gör sedan ett grymt jobb på "The Glorious Burden".
Matt släppte inte musiken helt när han till slut blev polis i Georgetown, Delaware.
Han sjöng med "First State Force Band" som är sammansatt av medlemmar ur polisstyrkor
runt om Delaware. De åker runt i skolor och "predikade" värderingar om droger, respekt osv.
Matt återgick till musiken i lite större skala när han fick erbjudandet om att sjunga i danska
power metal-bandet "Pyramaze". Anledningen till att han accepterade var till stor del att han
kunde behålla sitt nuvarande jobb OCH sjunga i bandet.
Pyramaze med låten "Ghost Light".
|
|
|
|
Under tiden har Iced Earth och Jon Shaffer fått utstå enorma påtryckningar från fansen som vill ha
tillbaka Matt. Hur mycket det påverkat ska jag låta vara osagt och jag kan bara anta att Shaffer
(f.ö Matt's svåger) har dragit i honom vid mer än ett tillfälle för att få tillbaka honom och sent 2007
så blev det också så. Matt återvänder till bandet till fansens stora förtjusning. Pyramaze och Matt
avslutade sitt samarbete med albumet "Immortal".
"The Crucible of Man: Something Wicked Part 2" blir plattan där vi återigen får höra Iced Earth som jag
och många med mig tycker de ska låta, med Matt på sång!
Vi avslutar med "I Walk Alone" från just den plattan.
|
|
|
|
http://www.georgetowndel.com/departments/police/matthewBarlow.htm
http://www.icedearth.com/
4 Octave Wonders Part 4 - Rob Halford
En annan av mina stora hjältar bakom mikrofonen, Rob Halford! Det tickar på mot pension för Rob. 2011 blir han 60 och som det verkar kanske sista året med Judas Priest men pipan håller än så vi får väl se. Han kanske inte har lika lätt med de fyra oktaverna nuförtiden men det är kanske inte lika viktigt för det låter ju fortfarande riktigt bra när han släpper loss!
Givetvis kommer han för alltid att förknippas med The Metal Gods - Judas Priest men under sin 10 år långa frånvaro från JP så kunde vi ändå få höra hans grymma stämma i banden "Fight", "2wo" (eller "jävla skitband" som jag uttalar det) och "Halford".
Uppväxt i Birmingham startade han sin sin långa karriär i lokala band som "Lord Lucifer", "Thark", "Abraxas" och "Hiroshima". Det var basisten i JP, Ian Hill som när det begav sig, dejtade Rob’s syster och av en slump upptäckte att Rob faktiskt kunde sjunga och resten är nu metal-historia. Från 1973 fram tills idag har de rockat som få andra, de har satt ribban för andra, varit odödliga ikoner och förebilder för otaliga band vi njuter av idag. De har också varit en stor bidragande orsak till varför nitbältestillverkning är en framtidssäker sysselsättning. Rob bor för närvarande i Phoenix, Arizona men har också hus i San Diego, Amsterdam samt i sina hemtrakter Walsall, Storbritannien.
Jag tänkte jag skulle börja i "fel" ordning, bara för att... Många sågar "Nostradamus" som är JP’s senaste studioplatta, men även om den må vara ojämn med några riktiga magplask så har den sina små juveler den också, den kräver bara lite mer tid att komma in i om du frågar mig. Och Rob kanske inte kommer upp i samma fönsterkrossande toner som på 80/90-talet men den unika karaktären i rösten finns ju alltid kvar. Vokalt, faktiskt en av hans intressantare plattor.
"Sands Of Time" och "Pestilance And Plague" från just "Nostradamus".
|
|
|
|
DVD'n "Rising In The East" från 2005 rekommenderas varmt och från den plockar vi klassikern
"Diamonds and Rust".
|
|
|
|
Jaja, julen är förvisso över sen ett tag men vem kan motstå den här?
"Oh Holy Night" från Halford's "Winter Songs".
|
|
|
|
Jag skulle kunna lista videos tills era fingrar krampar från scrollande men jag ska nöja mig med några låtar som framhäver Rob's röst på bästa sätt. En av dessa låtar är "The Sentinel" från kanonplattan "Defenders Of The Faith" från deras absoluta storhetstid.
|
|
|
|
Från JP's "Angel Of Retribution" - "Worth Fighting For" (dock unplugged här)
|
|
|
|
Några av er kanske kommer ihåg parodin med rättegången där Judas Priest anklagades för sublima "Do it" i låten "Better By You, Better Than Me" vilket hävdades vara orsaken till att två killar försökte blåsa skallen av sig med en hagelbössa, varav den ena "lyckades" om jag minns rätt... Only in America... Jaja, kan man få 800 miljoner om man spiller donkens kaffe i knät så varför inte... De friades tack och lov och Rob fick lufta pipan under ed:
|
|
|
|
Vi avslutar "Robbans" skönsång med titelspåret på albumet "Screaming For Vengeance".
|
|
|
|
http://www.robhalford.com/madeofmetal/
http://www.myspace.com/everything/rob-halford
4 Octave Wonders Part 3 - DC Cooper
DC Cooper är nog mest känd för sin tid med Silent Force (som så vitt jag vet fortfarande lever) och framförallt
progressiva danskarna Royal Hunt och även om han fortfarande är aktiv så är det sparlåga som verkar gälla för
tillfället, eller som hans Myspace upplyser oss om: Inga kommande shower/händelser" :(
Under sin uppväxt i Pittsburgh, Pennsylvania gjorde han som många andra; gick från band till band i jakten på sin
musikaliska identitet. Den berömda sångpedagogen Charlotte Coleman hjälpte DC att ta till vara på den enorma
vokala potential han bar på. Han körde lite krogspelningar runt Pittsburgh ett tag men med 90-talet ville han
mycket mer än så och snart hade han nya utmaningar att ta sig an.
När DC såg musiken förändras i USA, med intåget av grunge och dödsmetall så insåg han att han inte ville ägna
sig åt den typen av musik utan ville lägga sin energi åt det progressiva hållet och då kikade han åt Europa där
den progressiv hårdrocken fortfarande dånade ur högtalarna.
Vad alla kanske inte vet är att DC kunde ha sjungit i Judas Priest då han var en av finalisterna när Halford skulle
ersättas men som säkert alla vet så knep Ripper det jobbet och iaf jag är glad att det blev så för jag tror Ripper
passade bättre med Judas och DC fick då chansen att ta båten till Danmark och i december 1994 provsjöng
han för första gången med Royal Hunt.
Efter bara 12 rep med bandet stod han på scenen i Osaka, Japan inför 2500 Royal Hunt-fans. Texterna han
nätt och jämt lärt sig hade han printat ut och tejpat lite överallt på scenen. Vad som följde var i mitt tycke
Royal Hunt's "golden era" med massor av musikaliskt godis.
Royal Hunt med "Long Way Home".
|
|
|
|
"Far Away" med Royal Hunt. 7 minuter in får vi en glimt av röstens potential.
|
|
|
|
1999, efter totalt fyra album och fyra år med Royal Hunt lämnade han bandet och släppte sitt första soloalbum.
Ett album man kanske inte kan kalla metal hur gärna man än vill men hans röst gör den värd en lyssning.
Tre bra låtar tror jag att jag hittade på den till slut. Han har även hunnit med fyra album med Silent Force,
ett med Amaran's Plight samt projekt som Missa Mercuria och gästsång på bl.a Pink Cream 69's Electrified.
Hans nuvarande och framtida planer är diffusa men det känns väl inte som han kommer återuppstå i något stort
band utan fortsätter med små projekt och gästsång.
"Until The End" från hans soloalbum.
|
|
|
|
För er som gillar hans röst (och om inte stenhård så ändå grymt bra musik) rekommenderar jag speciellt
albumen "Moving Target" och "Paradox" med Royal Hunt och "Walk the Earth" med Silent Force.
Jag tycker alltid att det är trist när grym talang inte uppnår det jag tycker de förtjänar men killen är bara 45 år
så vi kan bara hoppas att vi får höra mycket mer av DC's fantastiska röst i framtiden!
Silent Force med "Walk The Earth".
|
|
|
|
"Save Me From Myself" från "Walk The earth" med Silent Force.
|
|
|
|
http://www.myspace.com/dccooperofficial
http://dccooper.free.fr/
4 Octave Wonders Part 2 - Geoff Tate
En av mina absoluta favoriter när det kommer till vokalister är Geoff Tate, sångare i Queensryche.
Han föddes i Tyskland 1959 men han och familjen flyttade snart till Tacoma, Washington.
Han startade sin karriär i bandet "Myth" där han sjöng och spelade keyboard. 1981 började han i bandet
"The Mob" som senare döptes om till Queensryche. När Geoff anslöt sig till bandet hade de redan en demo klar
med undantag för text till låten "The Lady Wore Black". Geoff skrev texten och resultatet blev en av deras bästa
låtar någonsin.
|
|
|
|
1983 släppte de sin egenproducerade EP "Queensryche".
|
|
|
|
Queensryche gick sedan från klarhet till klarhet med albumen "The Warning" och "Rage For Order".
|
|
|
|
|
|
|
|
Bandet nådde sin kulmen med mästerverket "Operation: Mindcrime".
De grymma albumen "Empire" och "Promised Land" följde men i mitt tycke dog bandet när gitarristen
Chris DeGarmo hoppade av efter "Promised Land".
Från progressiv, fantasifull metal kör de numera rätt tråkig amerikansk rock/hårdrock. Tyvärr var DeGarmo det
låtskrivande geniet i bandet och trots många försök har de aldrig lyckats ens komma i närheten av det.
Trivia: Chris DeGarmo försörjer sig för tillfället som inrikespilot i USA.
Vad fan! Man blir ju sur! Killen jazzar runt i ett flygplan med låtskrivartalang från gudarna innanför pannbenet...
"The Mission" från "Operation: Mindcrime".
|
|
|
|
Titelspåret från "Promised Land".
|
|
|
|
Queensryche ångar dock på med blandad framgång och släppte sitt senaste (tema)album "American Soldier" 2009.
Inget album jag plockar fram när jag får gäster. Det får bli min snälla version av recensionen av den plattan.
|
|
|
|
|
|
|
|
Vid sidan om Queensryche släppte Geoff ett soloalbum 2002 som inte heller det orsakade några indexförändringar
på börsen. Geoff har angett influenser som Rob Halford och Bruce Dickinson. Han gjorde sin skådespelardebut i
filmen "House of Eternity" och ska skriva musiken till filmen "Fallen Moon". Han har fyra döttrar och frun Susan är
också manager för bandet. Geoff är en stor vin-entusiast och spelar saxofon. Han blev handplockad av Jimmy Bain
och Vivian Campbell (Dio) till projektet Hear 'n Aid där storheter som Halford, Yngwie, George Lynch och
Eric Bloom också medverkade.
|
|
|
|
Vi avslutar med en av Geoff's bästa sångprestationer to date enligt mig - "Someone Else?" från albumet
"Promised Land". Grymt mycket känsla i det här mästerverket!
|
|
|
|
http://www.geofftate.com/
http://www.queensryche.com/
4 Octave Wonders Part 1 - Eric Adams
ge lite extra uppmärksamhet genom en ny kategori på min blogg - 4 octave wonders.
Sång är vad som ger musiken själ, dynamik och dimension och även om jag älskar growl så älskar jag ren
sång med skolade röster minst lika mycket. Båda har sin charm och båda passar i sina respektive genres,
vad man föredrar för dagen beror mer på sinnesstämning än något annat. Jag kommer beskriva några av
mina absoluta vokala favoriter i denna serie. Tyvärr känner jag inte till någon kvinna inom metal som klarar
dessa fyra oktaver så det kommer bli idel killar i denna serie inlägg och först ut är Eric Adams.
The man with the leather lungs. Eric Adams har en röst som spänner från G1 till C6 och han får ofta användning
av hela det registret som frontman för metallvikingarna Manowar. Med texter som "Woman, be my slave...
That's your reason to live..." samlar dem inte ihop några grova poäng hos mig, även om de gjort en bunt
grymma låtar genom åren.
Men nu var det inte Manowar som var under luppen utan Eric Adams. Eric spelar gitarr och keyboard och ska
vara en utmärkt pilbågsskytt! På DVD’n "Wild Life and Wild Times" ska man kunna få se prov på det.
Han har även skrivit musiken till denna DVD. Som ung brukade han gå på alla Deep Purple-spelningar han kunde,
eftersom han älskade Ian Gillans röst. Ian var också hans stora inspiration till att själv börja sjunga och det har
han ju lyckats rätt bra med! Han skapade sitt första band, "Meet the Kids" som 11-åring (!). De har två låtar
(uder bandnamnet "The Kids") med på ett album som heter "class of ’66".
Eric är på den här inspelningen endast 12 år gammal! Det roliga börjar 30 sek in på videon:
|
|
|
|
Trots att han vigt sitt liv åt asagudarna och metallen så har han hunnit med att sjunga in mycket annat också.
"Nessum Dorma" känner alla Manowar-fans till och den sjöng han in som en hyllning till deras italienska fans.
|
|
|
|
"Nessum Dorma" finns med på albumet "Warriors of the World" och där hittar vi också låten "An American Trilogy"
som innehåller lite amerikanska klassiker.
|
|
|
|
Under turnén 2007 spelade han in "The Phantom Of The Opera" med Maria Breon från HolyHell och denna
inspelning finns på HolyHell’s album "Apocalypse".
|
|
|
|
Han har även sjungit "Where Eagles Fly" med Sarah Brightman.
|
|
|
|
På "Magic Circle Festival DVD" Sjunger han den Bulgariska nationalsången.
|
|
|
|
Bjällerklang, arior och fantomer i all ära men vi avslutar ändå där Eric gör sig bäst, stort och majestätiskt
bland kungar, svärd, blixtar och åska - "The Crown And The Ring":
|
|
|
|
En av mina favoritlåtar med Manowar: Master Of The Wind
|
|
|
|
http://www.facebook.com/pages/Eric-Adams/17222722150
http://www.manowar.com/
