Close-upbåten - Boat of Metal del 2
Dagen outfit!
Crucified Barbara var asbra, de röjde som fan och Mia sjöng som en gudinna. Fan vad nice att se ett tjejband spela på en båt! Det var första gången för mig i alla fall. Efter Crucified så mådde vi ganska dåligt, jag var bakis som bara den och bättre skulle det inte bli om vi inte fick i oss mat. Både jag och Elizabeth ville se CrashDiet så vi skyndade oss till restaurangen.
Väl där så fick vi se kööön... Alla på båten verkade blivit hungriga samtidigt, alternativt att baksmällan smallt till på samma tid hos alla. Men vi behövde verkligen äta så det var bara att gilla läget. Vi stod i kö och åt så och snabbt vi kunde, även om det itne var speciellt snabbt i mitt fall. Alla mobiler hade dött av batteritorsk och min kamera gick också mot sitt slut. Måtte den hålla till Meshuggah!
Så hittade vi restaurangen!
Den långa köön... Och vem sitter där i hörnet? Är det inte Dany? Hur kunde vi missa varann?
Lite polare i samma kö, Anna och sin kille Björn.
Vi träffade på några tjejkompisar till mig, Låtta och Anna igen.
När vi väl hade ätit klart så blev vi så grymt besvikna när vi insåg att vi missat CrashDiet. Fan att batterierna dött på mobilen, det är ju min enda klocka! Jag hade i och för sig sett dem några dagar innan när de spelade förband till Ozzy i Globen (!!), men för Lizzy hade det blivit första gången hon skulle se dem så det var himla tråkigt. Vi kommer nästa gång grabbar. ;-)
För att inte missa ett till band, till och med det band som jag skulle bokat biljetten för bara, Meshuggah såklart. Så vi satte oss fint i baren och väntade. Nu mådde vi också mycket bättre tack och lov. När det började soundcheckas vid scenen så gick alla förstås dit och sen blev det en del väntande till.
Tjejerna mätta och glada, väntandes på Meshuggah!
När Meshuggah äntligen började så visade de verkligen alla vart skåpet skulle stå. Samtidigt som det var snortajt och en jäkla stämmning så var det extremt röjframframkallande, även om bandets medlemmar inte röjde så mycket själva. Kändes som om de flesta av mina vänner som var på båten var där och alla antingen stod och headbangade eller så hade dem hakan nere vid golvet. I bakgrunden valde Meshuggah att ha den gamla svenska serien Rederiet på skärmen. Det bidrog till en konstig och ganska melankolisk stämmning vilket var väldigt passande och kul på samma gång! Det var en helt grym spelning. Hela giget kändes nästan meditativt då tiden bara flög iväg och man var helt groggy efteråt.
Tyvärr så blev jag påmind om mitt misstag att glömma ladda kameran då den dog redan vid första låten... Jag är dock glad att den hann filma detta åtminstone.
Sammanfattat så var det en asbra båt! Det var bra band, en lagom blandning av stilar på banden samt ett grymt headlinerband! Det kändes som att allt flöt på som det skulle, även om banden inte alltid höll tiderna. Välarrangerat och helt awesome! Räkna med mig på nästa båt. ;-)
Close-upbåten - Boat of Metal del 1
Två hårdrockstjejer redo för att göra båten osäker
Lizzy stretchar as always... Vad är det med dansare?
Den nya goth-kreationen som tog 1 timme (!!) att ta på sig.
Jag körde mer min standardlook med en av mina favoritkorsetter från Deadly Girlz.
Äntligen framme i baren!
Väl i baren var det dags att lägga fram lite lämpliga flyers. Vi hade tryckt upp 250 stycken så det var bara att skrida till verket.
Vi träffade på Sandra och hennes kompisar i baren sedan, och även en hel del andra som vi känner. Bland annat våran tidigare basist i Frantic Amber, Mikela, som spelar i blackmetal-bandet Asylium. Vi såg strödelar av banden innan Dark Tranquillity. Grave var det ända innan DT som var bra enligt mig! Sedan gick vi till Sandras och hennes kompisars hytt och krökade där. Till slut var det dags för Dark Tranquillity som gjorde en grym spelning. Kika här nedan bara.
Party i hytten!
Lite headbanging i hytten har väl ingen dött av? ;-)
Två kompisar: Nicke från Sterbhaus m.fl. och Eddie från Rockkareoken som också sjunger i bandet Breakdown.
Tjejerna och Kulan
Vi festade resten av natten med bland annat kompisarna ovan men även Lasse & co från klubben Rocks! Tills slut hade det blivit morgon och vi var i Åbo. Vi gick ut för att känna morgonluften och passade på att ta lite bilder!
Lizzy och Åbo!
Kvällens gröna hår
Jag och Lizzy nöjda över kvällen, och natten! ;-D
Jag, Vanessa från mitt tidigare band Insistence och Elizabeth. Alla var inte lika pigga...
Mer om Close-upbåten senare! ;-)
Nu lät jag bilderna tala mer för sig själva, det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord. En fråga bara til ler läsare, tycker ni bilderna är för stora? Ska jag hellre lägga in mindre bilder, kanske t.o.m. miniatyrer som man kan klicka upp? Själv så tycker jag det snyggt med stora bilder, men det kanske blir svårtläst?
Hemresan från Summerbreeze
Vi började köra klockan sju på morgonen och det visade sig vara ca en halvtimme för sent. Från att det var ingen kö, var det kö överallt. De hade inga vakter någonstans för de började klockan åtta, och när de väl kom så var det redan försent och dem endast till besvär. De hade nämligen fått order om att tömma ett camp i taget och inte lite grann från varje camp, det innebar att dem som började åka vid nio från "rätt" camp, kom iväg tidigare än om man börjat åka klockan jsu från "fel" camp. Tre timmar stod vi i kö innan vi kom därifrån.
Hur som helst, väl på vägen gick det smidigt och vi körde på hela dagen tills vi kom till staden Lübeck där vi tänkte ta färjan. Det visade sig att priserna på färjan vi sett på nätet hemma i Sverige inte stämde. Skulle man vi resa till samma pris som vi budgeterat för så behövde man åka med lastbilschafförerna på natten. Halvsnåla efter en dyr festivalresa så bestämde vi oss för att ta nattbåten med hytt och därmed få en extra kväll i Lübeck.
Vi kände alla för att göra en smärre uppfräschning efter festivalen och den långa resan. Vi hittade vare sig en dusch eller toalett som vi fick tillåtelse att använda så vi slog oss och ner och gjorde ett eget litet camp vid en a stadens fontäner. Alldeles bredvid oss hade tyskarna en liten vinfestival som uppenbarligen fick sig något extra att titta på.
Vårt nya camp
Den lilla vin festivalen
Fontänen med ansiktstvätt
Sandra visar hur man gör
Stirrande gubbe
Vi vi var rena och fräscha så tog vi en promenad i staden och såg både vackra byggnader och konstigt affärer. Efter ett tag började vi leta efter en trevlig bar och ta något svalkande att dricka innan resan.
Sandra och jag turistar i Lübeck
Den här affären hade en massa små trädjur som såg ut att gå i butiken. Cool marknadsföring!
Vi hittade till slut ett hak som såg trevligt ut och som visade sig ha asgod Pina Colada och inte bara den, utan säkert 15 st olika sorters Colada. Vi tjejer hade väldigt svårt att välja men Marcus tog det säkra före det osäkra och körde en stadig öl.
Efter drinkturen var det dags att åka till båten mitt i natten. Vi fick vänta rätt länge i mörkret då alla lastbilar verkade ha förtur. Väl på båten så verkar det som att vi är helt ensamma på färjan med lastbilschafförerna. Tur att vi hade Marcus med så vi slapp vara de enda tjejerna på båten... Vi såg till att sova ut och att passa på att bunkra med öl nu när vi ändå skulle åka direkt hem. ;-)
Bra utsikt
En morgontrött Marcus
All öl vi köpte... Utöver all sprit vi dessutom köpte i Tyskland ;-)
Kul resa som fan!
Summer Breeze - en resa till Tysklands Sweden Rock Festival Del 4
Här lyckades jag fånga lite av spelningen på bild:
Vi valde dock att sitta en bit bort i skuggan för att inte bli helbrända nu när solen stod högst upp på dagen.
Den här dagen var den hetaste dagen av alla dagar. Det kändes nästan tropiskt så jag ville knappt lämna paraplyet i tältet. Lösningen blev att införskaffa hatt!
Den nyinförskaffade hatten... Kan säga att hattarna sålde som smöt i solsken den här dagen.
Schemat fortsatte med Sepultura, Korpiklaani, Dark Funeral, Children of Bodom, 1349 och inte minst The Crown. Jag har väntat i 10 år på att få se The Crown, jag berättar mer längre ner men hur som helst, det var verkligen ett av bandet som drog mig till Tyskland överhuvudtaget. Men det var även en annan spelning som var lite speciell nämligen Dark Funeral för det var sångaren i Dark Funerals sista konsert med bandet. Nu lyssnar inte jag så mycket på på Dark Funeral, men desto mer på hans nya band med Kristian Niemann närmare bestämt Demonoid. De är asbra! Så jag var ju tvungen att se Dark Funeral...
Hur som helst, det var ett tag kvar tills dem andra banden började så vi tog det lugnt och satt och drack vid tälten. Det blev jäger-redbull, pina colada och inte minst öl!
Marcus, Jonas och Sandra
Hatt, solglasögon och skugga var the shit!
Sepultura var verkligen inget vidare, det kändes ungefär som man skulle kunnat förvänta sig när huvudpersonerna i ett band har lämnat, lite som ett halv trött coverband. I alla fall om man jämför hur Cavalera Conspiracy levererar live. Såg dem på Metaltown förra året - asgrymma! Korpilaani fortsatte men jag visste faktiskt inte varför jag lagt upp dem på schemat, tyckte inte det var bra alls. Någon hade tipsat mig om att se dem och dem var precis efter Sepultura så jag tänkte ge dem ens. Tyvärr så gick det inge bra då.
Vi gick tillbaka till tälten och krökade till var dags för Dark Funeral. Dark Funeral gjorde ett bra gig och sångaren sa några ord på slutet och tackade alla fans och bandet för den tid som varit. Här följer ett par klipp från konserten.
Precis efter Dark Funeral var det mer eller mindre bara att vända sig om för att se Children of Bodom eftersom det var på scenen bredvid. De hade en lite konstig backdrop måste jag säga för vi kunde inte låta bli och tycka att det såg ut som det stod Children of Bacon...
Lite dålig skärpa men ni ser vad jag menar. Det hjälpte ju inte med bacon-bakgrunden...
Snart var et dags för kvällens guldkorn och festivalens höjdpunkt för min del - The Crown! Länge har jag väntat för att få se dessa grabbar då jag först upptäckte dem för 10 år sedan. Det var så nära att jag skulle få se dem redan då, trots att deras ända gig i Stockholm var på Anchor och det var 21 årsgräns och jag var under 18 år. Jag gick in innan dörrvakterna kom och väntade och väntade tills alla pengar tog slut. Eftersom det var flera timmar kvar tills dem började spela så så ville jag gärna köpa något till innan och så tänkte jag mig inte för när jag gick ut för att hämta pengar. När jag kom tillbaka ville vakterna ha leg och jag kom inte in. Ett år efter det Anchorgiget upplöste de bandet. Det misstaget har jag fått leva med sedan dess, 8-10 år senare. När de sedan återförenandes förra året blev jag så glad att jag fällde tårar. Här ser ni min höjdpunkt på festivalen som även blev festivalens höjdpunkt för många som såg det. För så bra var dem, läs mer nedan.
När introt och första låten kom igång så ställde sig håren rakt upp min i nacke genast upp och jag hade verkligen problem att stå still och filma! Till slut så gick det bara inte som ni ser och jag headbangade som en galning. Grejen var att de var snortajta och hade dessutom grymt ljud! Och ovan nämnda anledning ovanpå det. Det var verkligen helt fantastisk och jag hade gärna filmat mer men det gick bara inte. De var verkligen en perfekt avslutning på festivalen och jag brydde mig inte ens om att se det sista bandet för kvällen. Jag gick bara helt salig tillbaka till tältet. Se gärna själva och bilda er en egen uppfattning.
Ozzy Osbourne på globen
Hur som helst, jag har väntat längre på det här och det var faktiskt guld ändå att få se! Konserten går vidare och som låt tre kör han Mr. Crowley även den en stekare och tar även fram sin kända brandslang och ser till att både blöta ner sig själv och publiken. Dock så kan man inte låta bli att undra, var är showen? En artist i den här storleken förväntar man tar med sig den ena bomben efter den andra och i Ozzys fall även fladdersmöss. Scenen var bortsett från brandslangen helt tom på rekvisita. Känns som att han tagit snålvarianten till Europa. Inte ens en ordentligt skärm på sidan av scenen som idag är praxis. Istället körde dem på Hockey-skärmarna med sunkiga färger och upplösning.
Hur som helst, showen fortsätter, musikerna spelar bra även om Ozzys röst inte håller. Även den nye Gus som dock ser lite nervös ut i jämförelse med den mer rutinerade Zakk. Det krävs lite mera scenpersonlighet för att fylla skorna från både Zakk och Randy! Mitt i giget kommer en till gitarrist in och kör komp. Vem var det, någon som vet? De drar av några Black Sabbath-covers som jag iofs inte kommit til showen för att se. Ozzy-låtarna Suicide Solution och Road to Nowhere tycker inte jag heller är något att hänga i julgranen. Så kommer den, stjärnskottet för kvällen, Shot in the Dark!! Ozzys röst lyser upp och låter plötsligt 20 år och ett par kilo droger lättare. Trots att Gus slarvade på några toner på solot så blev det här kvällens stora höjdpunkt. Kvällen fortsätter med fler Black Sabbath covers (why?) och man sitter och bar och håller tummarna för att resten av pärlorna snart ska komma.
Till slut kommer Crazy Train men i övrigt fick man vänta förgäves. Konserten avslutades med Mama, I coming home och Paranoid. Jag kan inte förstå. Varför körde han så mycket Black Sabbath istället för sina egna guldkorn? Vart tog Rock n' Roll Rebel, Perry Mason och Centre of Eternity vägen? Vart tog I Just Want You vägen? Halva kvällen gick åt till Black Sabbath-låtar, med taskig röst. Så som ni hör så blev jag rätt besviken... Dock så är jag glad att jag fick se gubben solo innan han också försvinner. (DIO R.I.P.)
Summer Breeze - en resa till Tysklands Sweden Rock Festival Del 3
Jag får aldrig färg på benen, så dem kunde lika gott vara utanför.
Dagen började med groggar såklar och fortsatte med öl och annat smått och gott. Bland annat så invigde vi Sandras nya absint vilket gjorde susen under dagen. Vi träffade några av Sandras kompisar från Estland och hittade skugga i Jonas bil. Dagens schema var: watain, cannibal corpse, Hypocrisy. Tyvärr glömde jag kameran i tältet och trodde jag tappat den, men jag hittade den som tur till slut och fick en massa filmat på Hypocrisy.
Här har vi hjälm-klubben. Den till höger skulle jag säga var den snyggare... Det kommer ni även se längre ned.
Bears and beers!
År 2010 är verkligen Watains år. Från att ha varit ett mer obskyrt black metalband så spelar dem i år på alla möjliga metalfestivaler och kritiker som fans hyllar deras senaste skiva. Även jag är en av dem och har efter deras gig på Summer Breeze tillsammans med Marcus köpt biljett till deras spelning på Klubben i Stockholm. Missa dem inte du heller!
Jag lånade hjälmen ett tag...
Cannibal Corpse är ju alltid Cannibal Corpse, man vill inte missa att se Corpsegrinders nacke in action. Inte minst för att de var med och startade den amerikanska dödsmetallen på 90-talet. Kommer aldrig glömma när jag såg komedin Ace Ventura: Pet Detective när jag var 11-12 år och hörde Cannibal Corpse och tyckte att det var hur ballt som helst! Det tog flera år innan jag fick reda på att det var Cannibal Corpse i Ace Ventura-filmen, men det gjorde inte upplevelsen mindre då.
Sandra och Jonas från andra campet
Hypocrisy är däremot ett band som jag har lyssnat på sedan den tiden. Det var ett av dem allra första hårdrocksband jag började lyssna på. Blandbandet jag hade på den tiden var av den konstiga blandningen Greenday, Millencolin, Hypocrisy och gamla Katatonia. Jag gillade konstrasten mellan låtarna, gillade farten och energin hos skatepunk-banden samt tyngden och det mörka hos dem andra två banden. Kanske är det därför jag idag älskar death/thrash så mycket? Hur som helst, när jag ett år senare hittade Metallica så blev jag fast, och sedan dess har jag alltid varit hårdrockare i själ och hjärta. Så det är en anledning till varför Hypocrisy är så viktigt för mig, utöver att jag tycker dem är jävligt bra förstås.
Close-upbåten bokad!
Summer Breeze - en resa till Tysklands Sweden Rock Festival Del 2
Sandra och Marcus gör pina colada
Vår första festivaldag är riktigt supervarm, ungefär som några av Sveriges varmaste dagar i år, så att vi gör ett försök med att göra Pina Colada på festival! Vi hade köpt både Bacardi och kokosmjölkssaft på Super Markt i Göttingen och nu hittade vi is i Summer Breezes tillfälliga matbutik. Eftersom isbitarna var rätt stora så prövade vi inte ens att få in dem i kokosmjölkskartongen utan la dem bara rakt av i drinken. Det blev inte så gott... Då kom vi på att kunde använda ett av patronbältena till att krossa isen och stod där som en annan kriminell och högg is med ett slungande bälte! Med krossad is och bacardi i kokosmjölkskartongen gick det mycket bättre eftersom man kunde skaka ihop det. Supergod pina!
Det tyska grann-campet
När vi var klara med pina coladan så gick vi runt lite och hälsade på våra tältgrannar. Våra närmsta grannar är två stycken små tyska tonårsgrabbar som knappt vågade hälsa, så kändes som att vi kanske inte skulle ha så mycket gemensamt... Grannarna längre bort till vänster hade däremot satt upp ett partytält och hade varit hemskt trevliga mot oss kvällen innan.
Skål med pina colada!
Vad som verkade så trevligt från början visade sig vara en fälla... Tjejen som kvällen innan hade presenterat sig och varit så pass trevlig att hon bett oss komma och fråga om vi behövde något, bestämde sig tydligen någonstans på vägen att hon skulle norpa Marcus från mig. Hon började med att prata med honom som vem som helst och fråga honom om hans band och sånt (hans tröja och tatueringar visar ju rätt tydligt att spelar i band). Hon verkar lite flirtig redan då men det var inget jag tänkte på. Det som jag la märke till var att så fort han gick mot bilen så följde hon efter och att hon överlag var väldigt till sig och tittade på honom även om hon pratade med någon annan.
Min, min!
Det hela blev uppenbart när hon efter vi (jag och Sandra) berättat för henne att vi skulle till marknaden och gick iväg, genast sprang fram till Marcus och kved fram: "Har dem lämnat dig här alldeless ensam..? *blink blink*" Tack och lov så har jag världens bästa pojkvän som då lämnar stället och springer fram till oss istället: "Lämnade ni mig med den där??"
Kan inte säga att det bara var dåligt att vi gick fram till deras camp för flera av personerna där hängde vi med resten av festivalen, bland annat en kille som heter Jonas som ni säkert kommer få se bilder på fram över!
Vi på väg till marknaden med sällskap av några robotar
Dagens bandschema var dessa: Insomnium, Triptykon, Subway to sally och The Devils blood och efter lite shopping och plåtande av folk med konstiga utstyrslar var det dags för att se Insomnium. Insomnium är ett finskt metalband som kör melodisk dödsmetal - asbra! Hade längtat att se dem live så jag verkat glömt helt att filma - fan då! Men de andra lyckades jag tack och lov få glimtar av.
Triptykon gjorde en spelning med en jäkla stämming - mörk, tung och mystisk. Extra intressant förstås att de har en kvinnlig basist, Vanja Slajh. Är säker bara jag, men jag skulle tycka att det vore kul att veta vad hon gjorde innan Triptykon! Så om någon vet så får ni gärna berätta. Google berättar nämligen hemskt lite om henne... Triptykon/Celtic Forst är tydligen också några av de få banden som får använda H.R. Gigers bilder som omslag på sina skivor! Detta för att Thomas Gabriel Fischer har en mentorsrelation till Giger.
Sångaren, Thomas Gabriel Fischer.
Basisten, Vanja Slajh.
Horns up!
Subway to Sally är tysk band som kör någon form av industriell folkmusik/goth metal. Anledningen till att jag säger industriell är för att de låter som "Rammstein goes medieval". Det roliga är att de har hela SJU medlemmar i bandet och alltifrån vanliga rockinstrument till folkliga instrument som säckpipa, violin, och diverse flöjtar. I Tyskland är de idag väldigt stora men utanför Tyskland fortfarande rätt okända. Tyvärr gjorde de enligt Marcus inte sitt bästa gig, då han sett dem göra ett grymt gig på Wacken, och det får jag hoppas för de var verkligen inte så förtrollande som de kan vara på skiva. Det kan också ha att göra med deras mer moderna inriktning med mindre folkliga instrument.
Sista akten för dagen blev The Devil's Blood som ju är ett sataniskt band (med kvinnlig sångerska) som ser varje gig som en seans. Kan nämnas att de hade problem med ljudet då sångerskans röst försvann på sista låten. Då vände sig gitarristen och bandledaren Selin Lemouchi om till scenchefen och fräste några väl valda ord om ljudteknikerna för att sedan återvända till scenkanten och som besatt iva av några solon vartefter bandet lämnade scenen en efter en utan att spela helt klart.
Summer Breeze - en resa till Tysklands Sweden Rock Festival Del 1
Hur som helst, här börjar resan, i baksätet för min del eftersom jag inte har körkort. (Min Marcus fick köra hela vägen till Tyskland och tillbaka helt själv...)
Min vy, större delen av resan. Inte så dålig! ;-D
Sandra och hennes tiger-pute! (Pute = kudde på norska)
Vi försökte undvika färjor för att spara tid tänkte vi, så vi sov över en natt hos en kompis till Sandra i Skåne (tack Osgar!), och körde dagen efter över Öresundsbron och fortsätta över Danmark till Tyskland. Efter två-tre vägtull- och bro-avgifter så inser vi vårt misstag då vi ser att GPS:en glad pekar mot en färja. En färja som inte ens tar oss från Danmark till Tyskland, utan en färja som går mellan två halvöar i Danmark, och den kostar också pengar! När vi väl räknade ihop allting i slutändan så var dessa avgifter + bensin inte mycket billigare än att ta färjan direkt mellan Sverige och Tyskland, och då får man dessutom ett rum över natten! Inte konstigt att Öresundsbron går back!
Jag och Sandra på Danmarkfärjan (Marcus valde att sitta kvar i bilen)
Marcus kanske gjorde ett bra val att sitta kvar med tanke på vilket Sonisphere-väder det var?
Innan vi kom till festivalen så tänkte vi handla sprit och öl m.m., så vi hade allt sånt gjort när vi kom dit. I vanliga fall gör man ju det hemma, men ska man till Tyskland så finns det ju ingen idé att handla alkohol hemma! Så vi åkte till första bästa tyska stad och väl där fick vi lära oss att Tyskar inte bara är dåliga på engelska utan är också extremt dåliga på att ta betalkort! En liten citering av vår dialog med kassören på Penny Markt:
Sandra (S): "Do you take credit card?"
Kassör (K): "No"
S: "Do have a cash machine in this town?"
K: "No"
S: "Do you have a cash machine in this country?"
K: "No"
Ni hajar poängen...
Försökt inte handla här utan kort...
Vi tog ut pengar i alla fall men vid det laget var vi så trötta på den staden så vi åkte därifrån. När vi kom till Göttingen så stannade vi till när vi fick se en Getränkt Market, en affär nästan helt dedikerad till dricka. Marcus blev hur glad som helst när han hittade en nästan 2 liters Jägermeister!! En timme senare och nästan 3000 kr fattigare åker vi iväg emot festivalen igen. När vi närmar oss Dinkelsbühl, vilket är staden som festivalen hålls bredvid, så ser vi caravanen bilar som alla köar mot festivalen. Vi undrar varför det är en sån kö tills vi ser att dem går igenom alla bilar för att söka efter saker man inte får ha med på festivalen vilket visade sig innebära bland annat glasflaskor! Vi som sitter där med hur mycket sprit som helst i glasflaskor, inte tänkte vi på det i affären!
När killen väl kommer fram till oss, svettiga fär vi sitter och är nervösa över att förlora all dricka och därmed kasta 3000 kr i sjön, så blir han jättetrevlig när han märker att vi är från Sverige/Norge även om han stakar sig nervöst på engelska. Vi får köpa en biljett av honom (en av oss glömde biljetten hemma > <) och han går sedan bakom bilen för att kika i bakluckan. När han öppnar bakluckan så petar han lite i saker, lyfter lite men öppnar ingenting! Alla bilar framför oss hade tre kontrollanter var och fick vända ut och in på både väskor och påsar, och vi klarar oss undan med lite petning! En helt otroligt tur!
När vi har hittat ett ställe för vårt camp och ställt upp tältet i becksvart mörker (det var 12 timmars resa från Skåne) så skyndar vi iväg för att se lite av Unleashed. Här är lite av deras låt "The greatest of all lies".
Summer Breeze Open Air 2010
Hur som helst, banden jag ska se är dessa: Hypocrisy, The Crown, Watain, Sepultura, Obituary, The Devil's blood, Subway to Sally, Children of Bodom, Be’lakor, Ill Nino, Dark Tranquillity, Korpiklaani och Insomnium. Kanske också Dream Evil om jag är på humör (läs tillräckligt full)! ;-D
Tyvärr blev Behemoth inställt pga av att sångaren fått en allvarlig sjukdom. De har ställt in hela höstens spelningar. Behemoth var ett av dem band som jag sett fram emot mest att se! Krya på dig Nergal!
Sonisphere Stockholm - en festival i vattnets tecken! Del 2
Sandra och jag på Slayer
Det här andra och sista delen av Sonisphere-bloggen... Efter Slayer gick vi och köpte öl i tältet och upptäckte att det knappt var någon kö till ölen! Inte för att det var en speciellt billig öl, snarare den dyraste i festivalminne, men med tanke på hur mycket folk det var så verkar det som Sonisphere faktiskt har gjort ett bra jobb det här året! Vi träffade på några vänner i tältet och gick sedan vidare till Alice Cooper. Allt medans det bara regnade och regnade...Alice Cooper var som vanligt bra men kunde inte jämföras med Slayers grymma spelning. Dock så får man alltid en varm känsla i sitt hårdrockshjärta när när han tar fram giljotinen!
Först så var vätan inte så svår men den kom längre och längre in... Till slut var man helt dyngsur och kall in i benmärgen, inte en cm på kroppen var torr! Dålig grej att bli sjuk efter det här när vi båda ska på Summer Breeze om en vecka! Det var då som vi beslutade oss för att åka hem en sväng och byta om för att sedan komma tillbaka till Maiden! Ingen av oss kände för att se varken Mötley Crüe eller Hammer Fall. Så vi åkte hem, duschade, bytte om och klämde i oss varsin pizza! På vägen till tunnelbanan hittade vi också ett löst Sonisphere-band, någon som tröttnat totalt på regnet då uppenbarligen. Så på vägen tillbaka drog vi med Sandras kille Jonas som inte hade lyckats få tag på biljett till festivalen. Han skulle åtminstone få se Iron Maiden!
Lite sne över att vara blöt, till och kameralinsen var körd!
Kladdigt värre..
På väg andra gången så lyckades vi smuggla in paraplyer på området, en gömd i jackan och den andra i uringningen. Ja, tro det eller ej! Det var paraplyförbud. Hur som helst, varma och torra (i jämförelse) så väntar vi ivrigt på Iron Maiden... De börjar spelningen med att spela The Wicker Man och efter 2:a eller 3:e låten så börjar redan första skaran med fans att sjunga "Happy Birthday". Bruce avbryter det snabbt med några ord om gammal och fortsätter sedan direkt med låt på låt. Det kändes som att Iron Maiden ansträngde sig med att ge så lite utrymme för födelsedagsfirande som möjligt, då de började på en ny låt så snart de slutat en annan. Vissa säger att det berodde på att de inte kände att de kunde ta sånt utrymme på en festival, när de inte arrangerar giget själva. Andra säger att Bruce inte kände för att reflektera så mycket över sin stigande ålder. För min del så anser jag att han inte behöver vara orolig då hans röst fortfarande håller och han fortfarande gör en kalasshow varje gång på scen. Att han sedan ser 20 år yngre får en att undra om han inte har några vampyrgener som går i släkten.
Födelsedagsbarnet
På bättre humör! ;-)
Låtvalet var kanske inte det starkaste jag sett Iron Maiden göra då jag kände att många låtar saknades, även om de gjorde i överlag bra val av nya låtar. De kunde lätt för min del kört en halvtimme till! Men säger jag kanske bara för att jag var varm och ombytt. Iron Maiden dedikerade låten "Blood Brothers" till vår bortgångne Ronnie James Dio, jag föll då en tår eller två...
I väntan på skjuts med smugglade paraplyer så trängdes vi med en massa människor vid statoil-macken nära universitetet. Fler hade tänkt som oss att det är säkert ingen som tänker på bli upphämtad här. Så det var smockfullt, både med människor, bilar och stressade taxichafförer. Lång tid tog det innan vi blev hämtade eftersom bilarna rörde sig i snigelfart. Vi trodde dock ändå att det var bra att vi hade turen att bli hämtade, med tanke på skräckhistorien vi hört om Where the action is!-festivalen. Men så fel vi hade! De som tog tuben hade inga problem, varken med att ta sig ner i tunnelbanan eller att ta sig på en vagn. SL hade satt in extra tåg så det kom ett nytt tåg varje minut - bra SL!
Sandra med sin karl Jonas
Lite summerat så var väl Sonisphere en stor besvikelse med tanke på vädret, men arremangemangsmässigt så slog festivalen sitt förra snitt med hästlängder! Att Hammerfall ersatte Heaven and Hell (DIO R.I.P), var en riktigt katastrof. För att citera min kära sambo som sa det så bra: "Det är ungefär som att Idol-Erik skulle ersätta Michael Jackson..." Jag kan bara hålla med. Slayer gjorde som sagt sitt bästa gig jag någonsin sett, och Maiden leverar fortfarande, trots blekt låtval.
Sandra, Jonas och jag med smugglade paraplyer
Sonisphere Stockholm - en festival i vattnets tecken! Del 1
Sandra och jag laddar inför Slayer!
Det var verkligen mycket folk vid Stora Skuggan den 7:e augusti... 45.000 personer var den officiella siffran. När det var festivalen "Where the action is" på samma plats, pratade det om 15.000 personer. Inte för att jag var där men det gick skrönor om att det var så mycket folk där så människor hade blivit nerputtade på spåren vid tunnelbanan av den enorma anstormningen i trappan. Det var våra förväntningar på mängden folk som skulle komma till Sonisphere Stockholm. Att förra Sonisphere var så dåligt arrangerat var inte heller något man längtade till då kanske...
Sandra och träskmarken!
Jag och någon skum snubbe... Varför var han klädd sådär? Var det hans regnkläder måhända?
När dagen väl närmade sig så insåg man att det inte bara skulle bli förädiskt med folk utan att det även skulle vara dåligt väder. Inget av dessa hindrade oss såklart för att komma dit men ingen hade nog en aning om hur dåligt väder det skulle bli! Dock så tror jag fortfarande de flesta kom till festivalen ändå, även om många åkte hem innan festivalen var slut.Varken jag eller Sandra hade varit duktiga och åkt in till Kungsträdgården och bytt biljett mot band men som tur var så var det knappt någon kö in till festivalen alls! Vi kom in på en gång efter att ha druckit upp färdkosten!
Slayer! Fint väder... NOT!
Tom Araya verkar veta hur bra dem är idag!
Hur som helst, nu till banden... Anthrax lovade oss att The Big Four kommer till Sverige nästa år! Jag hoppas verkligen, verkligen att de kan hålla sitt ord! Bara det får en att tycka att det var helt värt att åka dit trots allt regn! Och Slayer ska vi inte prata om, de gjorde det bästa Slayer-gig jag någonsin sett! Det fullkomligt glödde om dem! De startade med South Of Heaven och kom sedan direkt in på World Painted Blood från nya skivan utan paus emellan. Jag och Sandra kunde naturligtvis inte hålla oss, så vi headbangade till slut som galningar!
Slayer!!!
Sandra och jag headbangandes på Slayer!
Sthlm ThrashFest
Bara så att alla vet så är det dags för att köpa Sthlm ThrashFest-biljetter nu! Den 8:e maj smäller det då sex band, FKÜ, Bibleblack, Scarpoint och Sterbhaus m.fl. spelar på Nalen. Sthlm Thrash Fest arrangeras för andra året i rad av banden själva. Anledningen till att de tagit saken i egna händer är dem sinande scenalternativen för hårda metalband i Stockholm.
Kom och supporta Stockholms metalscen och några av de eldsjälar som ser till att bra metal går att ses för en billig peng!
You look like my old woman!
"You look like my wife! You look like my old woman - go away!"
Det var Paul Di'Annos ord till mig när jag och Emelie fått autografer och tagit bilder efter en kanonspelning på The Cave i helgen. Efter giget var han utmattad, vresig och redan trött på fans efter de första två killarna som gick in precis före oss. Ingen people's person om vi säger så. Att han dessutom mer eller mindre slängde ut oss för att jag liknande hans fru var ju också ganska underhållande.
Dubbelt signerad skiva: Först fick Emelie en vakt att gå och få skivan signad med en bläckpenna, tyvärr syntes inte signaturen så bra så hon försökte igen när hon fick träffa honom själv, då med en silverpenna. Tyvärr syns inte heller den så bra...
Spelningen var kanon som sagt och det man kanske var rädd skulle bli ett fiasko blev till faktum motsatsen. Han såg lite sliten ut men hade attityd och röst för fulla muggar. Bandet var bra och genomrepat och det kändes som de hade kul ihop på scen. Och det hade vi också med både brittisk öl och underhållning.
Emelie med en kall Newcastle!
De öppnade med Wratchild och det satte stämmningen på en gång. Ljudet gick lite upp och ner under kvällen och det var Paul noga med att säga på scen. De spelade Maiden-låtar, eget matrial och så bjöd de på lite covers, bland annat Ramones. Den bästa låten för spelningen skulle jag säga var "Running Free", då han sjöng för drottning och fosterland och publiken var helt vild. Tyvärr fick jag inget klipp på den låten, men här är ett klipp när dem spelar "Killers":
Efter giget så åkte vi till lokalen för att möta upp Sterbhaus och efterfesta. När de inte hade dykt upp lokalen passade vi på att repa lite på fyllan och vad kul det var! Vi drog på ordentligt och köttade både Frantic Amber- och Visionlåtar i C-stämmning tills grabbarna och tjejerna kom.
Efter lite lagom festande med vin och Sterb Blood-drinkar somnade en efter en och till slut fick jag släpa min Marcus till en taxi så vi kunde åka hem.
