Summer Breeze - en resa till Tysklands Sweden Rock Festival Del 2
Sandra och Marcus gör pina colada
Vår första festivaldag är riktigt supervarm, ungefär som några av Sveriges varmaste dagar i år, så att vi gör ett försök med att göra Pina Colada på festival! Vi hade köpt både Bacardi och kokosmjölkssaft på Super Markt i Göttingen och nu hittade vi is i Summer Breezes tillfälliga matbutik. Eftersom isbitarna var rätt stora så prövade vi inte ens att få in dem i kokosmjölkskartongen utan la dem bara rakt av i drinken. Det blev inte så gott... Då kom vi på att kunde använda ett av patronbältena till att krossa isen och stod där som en annan kriminell och högg is med ett slungande bälte! Med krossad is och bacardi i kokosmjölkskartongen gick det mycket bättre eftersom man kunde skaka ihop det. Supergod pina!
Det tyska grann-campet
När vi var klara med pina coladan så gick vi runt lite och hälsade på våra tältgrannar. Våra närmsta grannar är två stycken små tyska tonårsgrabbar som knappt vågade hälsa, så kändes som att vi kanske inte skulle ha så mycket gemensamt... Grannarna längre bort till vänster hade däremot satt upp ett partytält och hade varit hemskt trevliga mot oss kvällen innan.
Skål med pina colada!
Vad som verkade så trevligt från början visade sig vara en fälla... Tjejen som kvällen innan hade presenterat sig och varit så pass trevlig att hon bett oss komma och fråga om vi behövde något, bestämde sig tydligen någonstans på vägen att hon skulle norpa Marcus från mig. Hon började med att prata med honom som vem som helst och fråga honom om hans band och sånt (hans tröja och tatueringar visar ju rätt tydligt att spelar i band). Hon verkar lite flirtig redan då men det var inget jag tänkte på. Det som jag la märke till var att så fort han gick mot bilen så följde hon efter och att hon överlag var väldigt till sig och tittade på honom även om hon pratade med någon annan.
Min, min!
Det hela blev uppenbart när hon efter vi (jag och Sandra) berättat för henne att vi skulle till marknaden och gick iväg, genast sprang fram till Marcus och kved fram: "Har dem lämnat dig här alldeless ensam..? *blink blink*" Tack och lov så har jag världens bästa pojkvän som då lämnar stället och springer fram till oss istället: "Lämnade ni mig med den där??"
Kan inte säga att det bara var dåligt att vi gick fram till deras camp för flera av personerna där hängde vi med resten av festivalen, bland annat en kille som heter Jonas som ni säkert kommer få se bilder på fram över!
Vi på väg till marknaden med sällskap av några robotar
Dagens bandschema var dessa: Insomnium, Triptykon, Subway to sally och The Devils blood och efter lite shopping och plåtande av folk med konstiga utstyrslar var det dags för att se Insomnium. Insomnium är ett finskt metalband som kör melodisk dödsmetal - asbra! Hade längtat att se dem live så jag verkat glömt helt att filma - fan då! Men de andra lyckades jag tack och lov få glimtar av.
Triptykon gjorde en spelning med en jäkla stämming - mörk, tung och mystisk. Extra intressant förstås att de har en kvinnlig basist, Vanja Slajh. Är säker bara jag, men jag skulle tycka att det vore kul att veta vad hon gjorde innan Triptykon! Så om någon vet så får ni gärna berätta. Google berättar nämligen hemskt lite om henne... Triptykon/Celtic Forst är tydligen också några av de få banden som får använda H.R. Gigers bilder som omslag på sina skivor! Detta för att Thomas Gabriel Fischer har en mentorsrelation till Giger.
Sångaren, Thomas Gabriel Fischer.
Basisten, Vanja Slajh.
Horns up!
Subway to Sally är tysk band som kör någon form av industriell folkmusik/goth metal. Anledningen till att jag säger industriell är för att de låter som "Rammstein goes medieval". Det roliga är att de har hela SJU medlemmar i bandet och alltifrån vanliga rockinstrument till folkliga instrument som säckpipa, violin, och diverse flöjtar. I Tyskland är de idag väldigt stora men utanför Tyskland fortfarande rätt okända. Tyvärr gjorde de enligt Marcus inte sitt bästa gig, då han sett dem göra ett grymt gig på Wacken, och det får jag hoppas för de var verkligen inte så förtrollande som de kan vara på skiva. Det kan också ha att göra med deras mer moderna inriktning med mindre folkliga instrument.
Sista akten för dagen blev The Devil's Blood som ju är ett sataniskt band (med kvinnlig sångerska) som ser varje gig som en seans. Kan nämnas att de hade problem med ljudet då sångerskans röst försvann på sista låten. Då vände sig gitarristen och bandledaren Selin Lemouchi om till scenchefen och fräste några väl valda ord om ljudteknikerna för att sedan återvända till scenkanten och som besatt iva av några solon vartefter bandet lämnade scenen en efter en utan att spela helt klart.
Kommentarer
Postat av: Grimgoth
Låter som en bra festival dag det där med måste jag säga och du får väl se det hela som en komplimang att du hittat en bra och snygg kille som andra "vill ha" ? ;)
Härlig tat tse att han tog det hela med ro och gjorde det enda rätta :D
Trackback
