Sweden Rock Festival

För att fortsätta på Sweden Rock-historien.. Vi giggade ju inte bara utan stannade kvar även på fredagen och lördagen då Studiefrämjandet (Nemis) fixat backstage-pass för de tre dagarna åt alla Nemis-band! Samma dag som vi spelade såg vi Judas Priest. De var svinbra även om jag saknade KK Downings sound. Varför var han tvungen att hoppa av innan sista världsturnén?


Halford, the man, the myth, the metalgod!


Nya gitarristen Richie Faulkner goes KK Downing style..

Vi sov aldrig i tält då vi hade alla grejer med oss, gitarrer, förstärkare med mera. Men Studiefrämjandet hade fixat sovplatser åt oss på ett läger, där alla band fick sova och där det ingick frukost och lite annat. Mitt ute i ingenstans låg det men det var mycket trevligt!


Där vi bodde!


Vår "stuga", haha!

En lustig sak var att vi hade bett om en stuga och skulle betala extra för det, men när vi kom dit så var det bara en enda stor sovsal som var "stugan". Stugorna var väl slut kanske då vi inte behövde betala extra men lite roligt var det att hela salen med 30 sovplatser var vår.


Rob nr 2


Mr Zombie verkade uppskatta Sverige! :-)

Dag nummer två började för vår del som ni kanske ser med Rob Zombie. Nu gillar jag själv bara ett par låtar med han men man kan inte ta ifrån honom att han gör en grym show live. Allt var jäkligt snyggt och uttänkt, ljudet var bra också. Men jag kan inte förstå att ett sånt synthbaserat band inte har en keyboardist?


Ljuva festivalsommaren äntligen här!


Glömde min solbrillor hemma men fick låna ett par av Sandra, tack Sandra!

Ett av de bästa gigen på hela festivalen var den här dagen. Helloween gjorde nämligen ett helt fanatiskt gig! Med glöd, tajthet och ren spelglädje framförde de ett genomrepat medley på 3-4 låtar. Allt satt som smort och det hade varit perfekt om det inte hade varit för det fantastiskt dåliga ljudet. Basen och baskaggarnas djupa bas dränkte allting, sång som gitarrer, vilket inte är så lyckat i melodiös metal... Och öronproppar gjorde ingen skillnad, öronen var helt mörbultade efter konserten på ca 50 min.


Min bästa liveupplevelse från SRF 2011 - Helloween


Taggade som fan var de!

Förutom att se band så rörde vi oss mellan tre ställen på festivalen: bilen, logen vi hade innan giget (som konstigt nog var tom hela tiden så vi kunde dra oss undan där dem andra dagarna med) och inte minst backstage-baren.


Logen - enda soffan på området eller?


Det var tur att vi fick in vanen på backstageområdet då vi kunde ha våra grejer där, ombyten med mera. Fungerade utmärkt som ersättare för tält.


Kan säga såhär att det blev en del redbull-jäger i den där baren... :-D

Den sista dagen började med att vi åkte in tidigt för att se Lee Aaron och Destruction. Frukosten bestod av det vanliga (mackor och gröt) så vi kunde bygga på med alkoholen hela dagen. Lee Aaron var en fruktansvärd besvikelse då vi hade väntat oss "Metal Queen" från 80-talet och ut kom en pop-tjej i rosa jacka. Inget ont om pop då, men det är inte det man vill se på SRF kanske...


Uppdukat och klart!


"Hotellfrukosten" :-)

Destruction däremot levererade precis enligt förväntningarna - och mer därtill! Trots deras tidiga tid så lyckades de få igång de bakfulla hårdrockare till att göra en tapper moshpit så där lite lagom fjärde dagen på festivalen. Många hade nog inte ens vaknat då det tyvärr såg lite tomt ut på området, där missade nåt om ni inte var där! ;-)


Destruction på Sweden Stage


Grymt bra!

Mitt i allt kommer Sandra flygande och drar en mot sidan av scenen. Hon hade gått iväg för att köpa en öl eller så och hade sett att hon kände en av scenchefernapå Sweden Stage. Han tog snällt upp oss på scen så vi fick se resten av giget där!


Sandra och jag med en av med en av scencheferna på Sweden Stage!


Samma gig - ny vinkel! ;-)

Efter giget var det snart dags för Zakk Wylde:s presskonferens, eftersom vi hade backstagepass var det för oss bara att knalla in och lyssna. Ganska coolt faktiskt. Zakk svarade på frågor om alltifrån om han hade några favoritalbum som han spelat på till frågor om nya skivan med BLS och om OZZY-tiden. Alla tog för givet att han skulle gästspela med Ozzy eftersom de spelade samma dag, så ingen frågade ens om det. Men det visade sig dock inte alls vara på tapeten eftersom aldrig blev så...





Vi återvände gång på gång till backstage-baren, inte minst för de goda redbull-drinkarna! Vissa hade dock roligare än andra och då de dansade på borden, haha!


Erik Röjås, vår livetrummis som tappert ställde upp för oss i sista minuten och kom med oss till Sweden Rock!




Lite dans på bord och stolar backstage någon?

Senare på kvällen skulle vi se flaggskeppet Ozzy. Jag hade stora förhoppningar om att det skulle bättre än förra gången jag såg honom i Stockholm. Tyvärr visade det sig vara en stor besvikelse då han av någon anledning inte alls kunde sjunga. Det var falskt hela tiden.. Vi stod faktiskt inte ut och titta klart. Vad var det för fel egentligen, hade han ingen medhörning alls, är det drogerna eller snarare kanske bristen på drogerna?

Guld inlägg! Intressant att läsa om vissa av banden som jag missade p.g.a. bandkrock och era förehavanden på SRF.

Alltid kul läsning... :)

Tack som fan för det här inlägget!!! Kan inte fatta att jag missade hela fredagen.. Kändes dock som att jag fick uppleva en liten del genom dig :)