Bilder från Frantic Amber-plåtningen
Frantic Amber Leather 1
Frantic Amber Leather 2
Frantic Amber Army 1
Frantic Amber Army 2
Frantic Amber Army 3
Frantic Amber Sky
Frantic Ambers nya video - Wrath of Judgement
Summer Breeze - en resa till Tysklands Sweden Rock Festival Del 2
Sandra och Marcus gör pina colada
Vår första festivaldag är riktigt supervarm, ungefär som några av Sveriges varmaste dagar i år, så att vi gör ett försök med att göra Pina Colada på festival! Vi hade köpt både Bacardi och kokosmjölkssaft på Super Markt i Göttingen och nu hittade vi is i Summer Breezes tillfälliga matbutik. Eftersom isbitarna var rätt stora så prövade vi inte ens att få in dem i kokosmjölkskartongen utan la dem bara rakt av i drinken. Det blev inte så gott... Då kom vi på att kunde använda ett av patronbältena till att krossa isen och stod där som en annan kriminell och högg is med ett slungande bälte! Med krossad is och bacardi i kokosmjölkskartongen gick det mycket bättre eftersom man kunde skaka ihop det. Supergod pina!
Det tyska grann-campet
När vi var klara med pina coladan så gick vi runt lite och hälsade på våra tältgrannar. Våra närmsta grannar är två stycken små tyska tonårsgrabbar som knappt vågade hälsa, så kändes som att vi kanske inte skulle ha så mycket gemensamt... Grannarna längre bort till vänster hade däremot satt upp ett partytält och hade varit hemskt trevliga mot oss kvällen innan.
Skål med pina colada!
Vad som verkade så trevligt från början visade sig vara en fälla... Tjejen som kvällen innan hade presenterat sig och varit så pass trevlig att hon bett oss komma och fråga om vi behövde något, bestämde sig tydligen någonstans på vägen att hon skulle norpa Marcus från mig. Hon började med att prata med honom som vem som helst och fråga honom om hans band och sånt (hans tröja och tatueringar visar ju rätt tydligt att spelar i band). Hon verkar lite flirtig redan då men det var inget jag tänkte på. Det som jag la märke till var att så fort han gick mot bilen så följde hon efter och att hon överlag var väldigt till sig och tittade på honom även om hon pratade med någon annan.
Min, min!
Det hela blev uppenbart när hon efter vi (jag och Sandra) berättat för henne att vi skulle till marknaden och gick iväg, genast sprang fram till Marcus och kved fram: "Har dem lämnat dig här alldeless ensam..? *blink blink*" Tack och lov så har jag världens bästa pojkvän som då lämnar stället och springer fram till oss istället: "Lämnade ni mig med den där??"
Kan inte säga att det bara var dåligt att vi gick fram till deras camp för flera av personerna där hängde vi med resten av festivalen, bland annat en kille som heter Jonas som ni säkert kommer få se bilder på fram över!
Vi på väg till marknaden med sällskap av några robotar
Dagens bandschema var dessa: Insomnium, Triptykon, Subway to sally och The Devils blood och efter lite shopping och plåtande av folk med konstiga utstyrslar var det dags för att se Insomnium. Insomnium är ett finskt metalband som kör melodisk dödsmetal - asbra! Hade längtat att se dem live så jag verkat glömt helt att filma - fan då! Men de andra lyckades jag tack och lov få glimtar av.
Triptykon gjorde en spelning med en jäkla stämming - mörk, tung och mystisk. Extra intressant förstås att de har en kvinnlig basist, Vanja Slajh. Är säker bara jag, men jag skulle tycka att det vore kul att veta vad hon gjorde innan Triptykon! Så om någon vet så får ni gärna berätta. Google berättar nämligen hemskt lite om henne... Triptykon/Celtic Forst är tydligen också några av de få banden som får använda H.R. Gigers bilder som omslag på sina skivor! Detta för att Thomas Gabriel Fischer har en mentorsrelation till Giger.
Sångaren, Thomas Gabriel Fischer.
Basisten, Vanja Slajh.
Horns up!
Subway to Sally är tysk band som kör någon form av industriell folkmusik/goth metal. Anledningen till att jag säger industriell är för att de låter som "Rammstein goes medieval". Det roliga är att de har hela SJU medlemmar i bandet och alltifrån vanliga rockinstrument till folkliga instrument som säckpipa, violin, och diverse flöjtar. I Tyskland är de idag väldigt stora men utanför Tyskland fortfarande rätt okända. Tyvärr gjorde de enligt Marcus inte sitt bästa gig, då han sett dem göra ett grymt gig på Wacken, och det får jag hoppas för de var verkligen inte så förtrollande som de kan vara på skiva. Det kan också ha att göra med deras mer moderna inriktning med mindre folkliga instrument.
Sista akten för dagen blev The Devil's Blood som ju är ett sataniskt band (med kvinnlig sångerska) som ser varje gig som en seans. Kan nämnas att de hade problem med ljudet då sångerskans röst försvann på sista låten. Då vände sig gitarristen och bandledaren Selin Lemouchi om till scenchefen och fräste några väl valda ord om ljudteknikerna för att sedan återvända till scenkanten och som besatt iva av några solon vartefter bandet lämnade scenen en efter en utan att spela helt klart.
Summer Breeze - en resa till Tysklands Sweden Rock Festival Del 1
Hur som helst, här börjar resan, i baksätet för min del eftersom jag inte har körkort. (Min Marcus fick köra hela vägen till Tyskland och tillbaka helt själv...)
Min vy, större delen av resan. Inte så dålig! ;-D
Sandra och hennes tiger-pute! (Pute = kudde på norska)
Vi försökte undvika färjor för att spara tid tänkte vi, så vi sov över en natt hos en kompis till Sandra i Skåne (tack Osgar!), och körde dagen efter över Öresundsbron och fortsätta över Danmark till Tyskland. Efter två-tre vägtull- och bro-avgifter så inser vi vårt misstag då vi ser att GPS:en glad pekar mot en färja. En färja som inte ens tar oss från Danmark till Tyskland, utan en färja som går mellan två halvöar i Danmark, och den kostar också pengar! När vi väl räknade ihop allting i slutändan så var dessa avgifter + bensin inte mycket billigare än att ta färjan direkt mellan Sverige och Tyskland, och då får man dessutom ett rum över natten! Inte konstigt att Öresundsbron går back!
Jag och Sandra på Danmarkfärjan (Marcus valde att sitta kvar i bilen)
Marcus kanske gjorde ett bra val att sitta kvar med tanke på vilket Sonisphere-väder det var?
Innan vi kom till festivalen så tänkte vi handla sprit och öl m.m., så vi hade allt sånt gjort när vi kom dit. I vanliga fall gör man ju det hemma, men ska man till Tyskland så finns det ju ingen idé att handla alkohol hemma! Så vi åkte till första bästa tyska stad och väl där fick vi lära oss att Tyskar inte bara är dåliga på engelska utan är också extremt dåliga på att ta betalkort! En liten citering av vår dialog med kassören på Penny Markt:
Sandra (S): "Do you take credit card?"
Kassör (K): "No"
S: "Do have a cash machine in this town?"
K: "No"
S: "Do you have a cash machine in this country?"
K: "No"
Ni hajar poängen...
Försökt inte handla här utan kort...
Vi tog ut pengar i alla fall men vid det laget var vi så trötta på den staden så vi åkte därifrån. När vi kom till Göttingen så stannade vi till när vi fick se en Getränkt Market, en affär nästan helt dedikerad till dricka. Marcus blev hur glad som helst när han hittade en nästan 2 liters Jägermeister!! En timme senare och nästan 3000 kr fattigare åker vi iväg emot festivalen igen. När vi närmar oss Dinkelsbühl, vilket är staden som festivalen hålls bredvid, så ser vi caravanen bilar som alla köar mot festivalen. Vi undrar varför det är en sån kö tills vi ser att dem går igenom alla bilar för att söka efter saker man inte får ha med på festivalen vilket visade sig innebära bland annat glasflaskor! Vi som sitter där med hur mycket sprit som helst i glasflaskor, inte tänkte vi på det i affären!
När killen väl kommer fram till oss, svettiga fär vi sitter och är nervösa över att förlora all dricka och därmed kasta 3000 kr i sjön, så blir han jättetrevlig när han märker att vi är från Sverige/Norge även om han stakar sig nervöst på engelska. Vi får köpa en biljett av honom (en av oss glömde biljetten hemma > <) och han går sedan bakom bilen för att kika i bakluckan. När han öppnar bakluckan så petar han lite i saker, lyfter lite men öppnar ingenting! Alla bilar framför oss hade tre kontrollanter var och fick vända ut och in på både väskor och påsar, och vi klarar oss undan med lite petning! En helt otroligt tur!
När vi har hittat ett ställe för vårt camp och ställt upp tältet i becksvart mörker (det var 12 timmars resa från Skåne) så skyndar vi iväg för att se lite av Unleashed. Här är lite av deras låt "The greatest of all lies".
Mamma Mio
Någon som vet vart man kan köpa denna?
Har precis fått besked om att vår leadgitarrist Mio kommer få en liten grabb (adopterad) i början av oktober! Hon har väntat länge och nu är det äntligen klart. Vill önska henne och hennes man ett supergrattis! Tänk vilken kille det kommer bli vars mamma är metalgitarrist... Han kommer få växa upp med Frantic Amber verkligen! Eventuellt kommer vi behöva en stand-in-gitarrist för vissa gig. Vi kommer försöka lösa allting så gott det går så hon kan vara med på allting, men det kan eventuellt bli lite problem med utomlandsgigen då Mio kan ha problem att åka iväg långt det första året.
Det finns inget gig bokat än som hon inte kan vara med på, men om ni är eller känner någon leadgitarrist som skulle vara intresserad av att hoppa för ett eller två utomlandsgig ibland så får ni gärna säga till - gärna tjej förstås!
Borta bra men hemma bäst!
Utöver detta kommer det förstås snart färska inlägg från självaste Summer Breeze i veckan, så håll gärna utkik på bloggen!
Övervåningen i vår etagelägenhet! Det enda som är någorlunda färdigrenoverat...
Men jag berättar mer om vårt renoveringsprojekt en annan dag! ;-)
Summer Breeze Open Air 2010
Hur som helst, banden jag ska se är dessa: Hypocrisy, The Crown, Watain, Sepultura, Obituary, The Devil's blood, Subway to Sally, Children of Bodom, Be’lakor, Ill Nino, Dark Tranquillity, Korpiklaani och Insomnium. Kanske också Dream Evil om jag är på humör (läs tillräckligt full)! ;-D
Tyvärr blev Behemoth inställt pga av att sångaren fått en allvarlig sjukdom. De har ställt in hela höstens spelningar. Behemoth var ett av dem band som jag sett fram emot mest att se! Krya på dig Nergal!
Sonisphere Stockholm - en festival i vattnets tecken! Del 2
Sandra och jag på Slayer
Det här andra och sista delen av Sonisphere-bloggen... Efter Slayer gick vi och köpte öl i tältet och upptäckte att det knappt var någon kö till ölen! Inte för att det var en speciellt billig öl, snarare den dyraste i festivalminne, men med tanke på hur mycket folk det var så verkar det som Sonisphere faktiskt har gjort ett bra jobb det här året! Vi träffade på några vänner i tältet och gick sedan vidare till Alice Cooper. Allt medans det bara regnade och regnade...Alice Cooper var som vanligt bra men kunde inte jämföras med Slayers grymma spelning. Dock så får man alltid en varm känsla i sitt hårdrockshjärta när när han tar fram giljotinen!
Först så var vätan inte så svår men den kom längre och längre in... Till slut var man helt dyngsur och kall in i benmärgen, inte en cm på kroppen var torr! Dålig grej att bli sjuk efter det här när vi båda ska på Summer Breeze om en vecka! Det var då som vi beslutade oss för att åka hem en sväng och byta om för att sedan komma tillbaka till Maiden! Ingen av oss kände för att se varken Mötley Crüe eller Hammer Fall. Så vi åkte hem, duschade, bytte om och klämde i oss varsin pizza! På vägen till tunnelbanan hittade vi också ett löst Sonisphere-band, någon som tröttnat totalt på regnet då uppenbarligen. Så på vägen tillbaka drog vi med Sandras kille Jonas som inte hade lyckats få tag på biljett till festivalen. Han skulle åtminstone få se Iron Maiden!
Lite sne över att vara blöt, till och kameralinsen var körd!
Kladdigt värre..
På väg andra gången så lyckades vi smuggla in paraplyer på området, en gömd i jackan och den andra i uringningen. Ja, tro det eller ej! Det var paraplyförbud. Hur som helst, varma och torra (i jämförelse) så väntar vi ivrigt på Iron Maiden... De börjar spelningen med att spela The Wicker Man och efter 2:a eller 3:e låten så börjar redan första skaran med fans att sjunga "Happy Birthday". Bruce avbryter det snabbt med några ord om gammal och fortsätter sedan direkt med låt på låt. Det kändes som att Iron Maiden ansträngde sig med att ge så lite utrymme för födelsedagsfirande som möjligt, då de började på en ny låt så snart de slutat en annan. Vissa säger att det berodde på att de inte kände att de kunde ta sånt utrymme på en festival, när de inte arrangerar giget själva. Andra säger att Bruce inte kände för att reflektera så mycket över sin stigande ålder. För min del så anser jag att han inte behöver vara orolig då hans röst fortfarande håller och han fortfarande gör en kalasshow varje gång på scen. Att han sedan ser 20 år yngre får en att undra om han inte har några vampyrgener som går i släkten.
Födelsedagsbarnet
På bättre humör! ;-)
Låtvalet var kanske inte det starkaste jag sett Iron Maiden göra då jag kände att många låtar saknades, även om de gjorde i överlag bra val av nya låtar. De kunde lätt för min del kört en halvtimme till! Men säger jag kanske bara för att jag var varm och ombytt. Iron Maiden dedikerade låten "Blood Brothers" till vår bortgångne Ronnie James Dio, jag föll då en tår eller två...
I väntan på skjuts med smugglade paraplyer så trängdes vi med en massa människor vid statoil-macken nära universitetet. Fler hade tänkt som oss att det är säkert ingen som tänker på bli upphämtad här. Så det var smockfullt, både med människor, bilar och stressade taxichafförer. Lång tid tog det innan vi blev hämtade eftersom bilarna rörde sig i snigelfart. Vi trodde dock ändå att det var bra att vi hade turen att bli hämtade, med tanke på skräckhistorien vi hört om Where the action is!-festivalen. Men så fel vi hade! De som tog tuben hade inga problem, varken med att ta sig ner i tunnelbanan eller att ta sig på en vagn. SL hade satt in extra tåg så det kom ett nytt tåg varje minut - bra SL!
Sandra med sin karl Jonas
Lite summerat så var väl Sonisphere en stor besvikelse med tanke på vädret, men arremangemangsmässigt så slog festivalen sitt förra snitt med hästlängder! Att Hammerfall ersatte Heaven and Hell (DIO R.I.P), var en riktigt katastrof. För att citera min kära sambo som sa det så bra: "Det är ungefär som att Idol-Erik skulle ersätta Michael Jackson..." Jag kan bara hålla med. Slayer gjorde som sagt sitt bästa gig jag någonsin sett, och Maiden leverar fortfarande, trots blekt låtval.
Sandra, Jonas och jag med smugglade paraplyer
Fotografering med Frantic Amber
Sonisphere Stockholm - en festival i vattnets tecken! Del 1
Sandra och jag laddar inför Slayer!
Det var verkligen mycket folk vid Stora Skuggan den 7:e augusti... 45.000 personer var den officiella siffran. När det var festivalen "Where the action is" på samma plats, pratade det om 15.000 personer. Inte för att jag var där men det gick skrönor om att det var så mycket folk där så människor hade blivit nerputtade på spåren vid tunnelbanan av den enorma anstormningen i trappan. Det var våra förväntningar på mängden folk som skulle komma till Sonisphere Stockholm. Att förra Sonisphere var så dåligt arrangerat var inte heller något man längtade till då kanske...
Sandra och träskmarken!
Jag och någon skum snubbe... Varför var han klädd sådär? Var det hans regnkläder måhända?
När dagen väl närmade sig så insåg man att det inte bara skulle bli förädiskt med folk utan att det även skulle vara dåligt väder. Inget av dessa hindrade oss såklart för att komma dit men ingen hade nog en aning om hur dåligt väder det skulle bli! Dock så tror jag fortfarande de flesta kom till festivalen ändå, även om många åkte hem innan festivalen var slut.Varken jag eller Sandra hade varit duktiga och åkt in till Kungsträdgården och bytt biljett mot band men som tur var så var det knappt någon kö in till festivalen alls! Vi kom in på en gång efter att ha druckit upp färdkosten!
Slayer! Fint väder... NOT!
Tom Araya verkar veta hur bra dem är idag!
Hur som helst, nu till banden... Anthrax lovade oss att The Big Four kommer till Sverige nästa år! Jag hoppas verkligen, verkligen att de kan hålla sitt ord! Bara det får en att tycka att det var helt värt att åka dit trots allt regn! Och Slayer ska vi inte prata om, de gjorde det bästa Slayer-gig jag någonsin sett! Det fullkomligt glödde om dem! De startade med South Of Heaven och kom sedan direkt in på World Painted Blood från nya skivan utan paus emellan. Jag och Sandra kunde naturligtvis inte hålla oss, så vi headbangade till slut som galningar!
Slayer!!!
Sandra och jag headbangandes på Slayer!
Frantic Amber på Rockkaraoke!
Brudarna på plats för att parta!
I söndags gick jag och större delen av bandet efter repet (alla utom Emelie) till Anchors Rockkaraoke! Sandra fyllde nämligen år och Elizabeth har äntligen kommit tillbaka från Danmark - båda bra anledningar att fira!
Mio och Elizabeth sprang fram till pärmen och valde låtar dem ville sjunga...
Väl där träffade vi en massa av Sandras vänner som också kommit dit för att fira henne, tyvärr fick inte alla plats vid bordet men vi underhöll oss själva! Elizabeth och Mio passade på att anmäla sig till karaoken...
Sandras födelsekalas på Anchor!
Tyvärr så var Sandra tvungen att gå tidigt eftersom hon skulle jobba dagen efter men då träffade vi andra på några trevliga musikerkollegor, som vi hängde med resten av kvällen. En av dem, Eddie, fick också hoppa in som karaoke-värd då han fick ställa upp för den andra värden som tydligen mådde dåligt.
Jag och Mio som väntar på att Elizabeth ska börja sjunga!
Elizabeth började lite vackert med att sjunga covern "Aerials" av System of a down och avslutade den med growlrefräng som gjorde att Anchors DJ vaknade till i båset och började planera en liten överaskning nästa gång det var Elizabeths tur att sjunga.
Väl på plats nästa gång valde hon att sjunga "Immortal" av Evanescence och men när hon skulle gå av scenen blev hon stoppad av karaoke-värden Eddie som fick in ett önskemål från DJ:en att köra "Walk" av Pantera! Eddie hängde på och så blev en Pantera-duett!
Mio hedrade Dio genom att sjunga "Rainbow in the Dark" som en riktig rock diva! Hon fortsatte senare att sjunga en låt med Led Zeppelin och tänkte senare sjunga Nightwish, men Nightwish-lotten blev aldrig dragen så vi får ta en raincheck på den och komma dit en annan gång! ;-)
Killerfredag med grillat och film
Grillat på terassen!
Eftersom ingen av oss (Sandra och mig) kunde grilla var det tur att Marcus hade tid att käka med oss. Grillningen bestod av fläskfilé och chorizo med tillhörande potatissallad - och den satt bra vill jag säga!
Mums
Vi började med The Grudge 3 och hoppades på att få se en mörk psykologisk asiatisk skräckis, men som med så många västerländska skräckfilmer så borde man titta bort så fort man ser någon högre siffra än "2" efter filmen titel... Jäklar vad den var dålig, enda behållningen var en liten spökpojke som sa "Toshi" i trappan. Vi skrattade åt
den scenen nästan resten av filmen.
Redo för filmkväll!
Nästa film till rakning var en spansk skräckfilm vid namn NO-DO: û Ondskans mir, som var en glad överaskning! Eller så glad kanske den inte var, men den var riktigt bra! Bra story, bra skådespel, snygg som få och med en handling som ger pikar religiös organisation. En film i min smak! På sina ställen kunde den vara lite seg, men det kan jag bortse ifrån när en film är så snygg.
Den fjärde filmen! Saw, en riktig klassisker...
Tredje filmen var dock en stor besvikelse, inte på grund av filmen i sig, utan för att filmbutiken hade lagt ner fel film i fodralet. Istället för en thriller om seriemördare så fick man en dramafilm vid namn "Nora Roberts - Midnatt vid floden"! Förstå besvikelsen... Ni kan säker räkna ut att den filmen inte slogs på!
Fel film i rätt fodral...
Lerigt som fan, men Maiden är på g!
Lerigt som fan, men Maiden är på g! En kompis som inte har biljett och bor i Vasastan, hör tydligen Iron Maiden ända dit... De är högljödda, de är energiska, de är Iron Maiden!
Alice Cooper äger scenen!
Alice Cooper äger scenen! Trots regnet så är folk i gott mod när Alice Cooper börjar! Han här full show med giljotin och allt! Dock så vi väldigt blöta nu...
Fucking Slayer!
Fucking Slayer! Fan Slayer är bra, de levererar verkligen! Och fan vad det regnar... Berättar mer sen!
Off to Sonisphere!
Off to Sonisphere! Nu är det äntligen dags för Sonisphere och dagens första band för mig - Slayer! Det regnar som få festivaler oturligt nog, men skam den som ger sig! Ska försöka småblogga lite från mobilen till er som inte kunde gå ikväll. Rock on!
Agent Anka - fotografering av ankdammen
Jag och en kollega tog en promenad på lunchen idag och råkade gå förbi ankdammen. Jag kunde inte låta bli att ta fram kameran när jag fick se dem små knytena vid dammen. Det var länge sedan jag fotade, utöver bloggfotning då, så jag antar att det kliade lite väl i fingrarna.
Är ingen ank-fotograf i vanliga fall! Visserligen var dessa inga ankor egentligen, snarare änder, men roligare att säga ankor. Och rätt kul var det också för man kände sig lite slug är man skulle smyga fram och ta närbilder...
Dock inga fler fågelbilder för mig! ;-)
Are you talking to me?!
För gamla inlägg om foto, se denna länk: http://raven.webblogg.se/category/foto.html
Fotografering med Frantic Amber
Videon börjar också bli klar, de sista detaljer kommer fixas nästa vecka, så håll ögonen öppna på vår myspace: www.myspace.com/franticamber
Sjung för Bruce på Sonisphere!
För alla er som missat att Bruce Dickinson fyller 52 år på Sonisphere, och även ni andra som vet men som inte har koll på när Stockholm förhoppningsvis ska sjunga allsång för honom. Kolla nedan på setlisten när det är dags för oss att sjunga "Happy Birthday"!
Så i stället för att börja sjunga med i början av det lunga som vi brukar börjar vi alltså sjunga "Happy Birthday".
(Happy Birthday to you, Happy Birthday to you, Happy Birthday dear Bruce, Happy Birthday to you)
(hurray, hurray, hurray, hurray!!!)
Setlist:
1. Wickerman
2. Ghost Of The Navigator
3. Brighter Than A Thousand Suns
4. El Dorado
5. Paschendale
6. Benjamin Breeg
7. These Colours Don’t Run
8. Blood Brothers
9. Wildest Dreams
10. No More Lies
11. Brave New World
12. Fear Of The Dark <-------- HÄR SKA DET SKE!
13. Iron Maiden
- Encore
14. The Number Of The Beast
15. Hallowed Be Thy Name
16. Running Free
(Källa)
Kolla gärna in och bjud dina vänner till Facebook-eventet:
Fira Bruce Dickinson På Sonisphere...
Kolla in upphovsmannen blogg: http://grimgoth.blogg.se/ och se till att sprida ordet!
...
All Girl Band of the Week - Phantom Blue
Phantom Blues skivbolag Roadrunner bekostade en musikvideo för låten "Why Call It Love" inspelad på ett Maximum Security fängelse med riktiga fångar.
Efter musikvideoinspelningen följde en mycket framgångsrik europa turne. Se Phantom Blue gitarristerna shredda nedan.
Efter uppmärksamheten från första albumet var det många skivbolag som ville skriva kontrakt med Phantom Blue. Geffen vann striden och 1993 kom album två "Built To Perform". Max Norman (Ozzy,Megadeth m.m.) producerade och Marty Friedman (ex.Megadeth) och John Norum (Europe) gjorde gäst gitarrsolon.
"Time To Run" Släpptes som video från albumet.
Grungen hade tagit över musikvärlden 1993 och interna slitningar i bandet gjorde att Phantom Blue upplöstes.
1995 gifte sig Michelle Meldrum med John Norum (Europe) och bildade bandet Meldrum. Trummisen Linda Mcdonald fortsatte med en annan version som Phantom Blue med sig själv som enda orginalmedlem.
Tragedi slog till när Michelle Meldrum dog av hjärnblödning mitt i inspelningarna av Meldrums tredje album "Lifer"
hon lämmnade efter sig John Norum och sonen Jake. Orginal sångerskan Gigi Hangash bor nu mera i Las Vegas och är djupt involverad i Animal Rights organisationen.
Sonisphere, Iron Maiden och tvåårs firande!
Om tre dagar är det Sonisphere! Då blir det Slayer, Anthrax, Alice Cooper och inte minst Iron Maiden! Kanske går jag och ser Mötley också, men det känns kanske som att det räcker att se dem en gång i sitt liv. Hur som helst, att se Maiden i år kommer kännas jättespeciellt för förra gången dem var här i Sverige 2008 så träffade jag min älskling Marcus! Och hur det gick till kan ni läsa om nedan.
080731: Jag hade precis sett Iron Maiden i Stockholm och var så sugen på att se dem igen. Ingen av mina kompisar ville hänga med så det slutade med att jag köpte biljett och åkte ner för att se dem själv!
Jag, Marcus och Danne
När jag väl kom till Göteborg så fick jag sova hos ett par kompisar till mig, som dock inte skulle på Iron Maiden. Väl samma dag som konserten ska börja får jag ett sms från Danne där han frågar om jag är i Göteborg och ska se Iron Maiden... Hur visste han det? Vi hade inte pratat på månader? Det visade sig att han bara hade skickat ut samma sms till hela hans adressbok och jag blev den enda som svarade "Jaaa!".
Marcus och jag
Så jag mötte upp dem och tydligen så hade Danne dragit med både sin tjej Mia (nuvarande fästmö då) och sin vän och bandmedlem Marcus. Han hade tydligen bara räknat med att dem ville följa med och bokat biljetter innan han frågade dem. Som tur var (för mig) att Marcus ville följa med! Antagligen ville Danne att Marcus skulle köra hela vägen, vilket han också gjorde!
Hela gänget på Rockbaren!
När jag kom dit så började vi med att äta pasta på en italiensk pasta-restaurang och började sedan festa på en gräsmatta utanför Liseberg tills vakterna kom och tyckte att vi inte fick sitta där. Då strosade vi vidare till Rockbaren där alla dessa bilder nu är ifrån, och sen vidare till Maiden! Där under kvällen fann jag och Marcus varann, och nu två år senare är vi fortfarande ett par. <3
Svensexa och inspelning
Sandra kliar sig i huvudet över Cubase....
Lite öl behöves..
Till slut så fungerade det bra och jag spelade in nästan resten på mina grejer. Bara en låt kvar för min del!
Det fina brudparet, Danne (barndomsvän och sångare i Sterbhaus) och Mia (hans fästmö), som hade sin svensexa/möhippa i lördags vilka båda avslutades med en gemensam fest! Tyvärr missade jag en 30-årsfester som var samma dag, på grund av denna fest, men vad gör man inte för sina barndomsvänner?
Mia i hennes fina möhippskläder!
Danne spelade paintboll på sin svensexa och fick tyvärr lida lite... Han fick också en i huvudet, den syns på första bilden... Den gjorde nog ont!
Rio på Drottninggatan har 50% rea på alla sina korsetter! Så vi (Frantic Amber) storhandlade till Frantic Amber-garderoben! Den lila korsetten till vänster blev Emlees...
