Påskdemo
Om ni undrar vart jag har tagit vägen de senaste dagarna så var det såhär att i söndags när vi repade med Frantic berättade alla att de skulle iväg i Påsk. Fyra personer i bandet ska alltså åka till fyra olika platser i totalt tre länder och fira påsk och träffa vänner, bekanta med mera. Då kom vi på den ypperliga idéen att nyttja tillfället att promota Frantic Amber och diskuterade alltifrån visitkort till merchandise och kom fram till att bästa sättet vore ju att ha med sig en demo, och förmodligen var det enda som vi skulle hinna fixa på två dagar eftersom man kan trycka upp det själv..
...Dock så behöver man både bra bilder, bra låtar och en jäkla massa tålamod för att trycka upp en bra demo. Här är vår väg till en bra påskdemo.
På söndagen då fick alla rota fram några snygga svarta kläder och så påbörjades jakten på en fotograf. Egentligen är det i princip omöjlig att få tag på en fotograf på några timmar, men tack vare att Skorpan ställde upp(åter igen) så blev det flera snygga bilder tagna i replokalen med min kamera och han som fotograf. När det sen kom till låtarna så hade vi ju två stycken låtar så gott som färdiginspelade, så när som på lead gitarr alltså. Vi bestämde vi oss för att använda dem, även om de inte var mastrade. Man tager vad haver tänkte vi.
Men icke! Som från en klar himmel kommer en kompis till Elizabeth (Magnus, Whale Shark Studios) som säger att han kan tänka mastra låtarna på en dag. Och under tiden jag gör omslaget så mastrade han låtarna. Redan vid första omgången så blev Bloodlust asbra, men gitarrerna i Unbreakable var inte helt klockrena. Varav då jag, Skorpan och Magnus bestämmer oss för att göra om det! Så nya skivor köps, låten mixas om av Skorpan och till sist så mastrade Magnus om den nya mixen och baam - klockren demo! Inte skiva, men en riktigt bra demo.
Panzartaxar och Sterbhaus
Giget
Flera av oss kom tyvärr försent för att se flera av förbanden, men Sterbaus missade vi såklart inte. Och tur var det för de körde faktiskt ett av sina bästa gig igår. De bjöd på både show och röj och publiken var helt vild. Jag tog mg friheten att föreviga några av låtarna med kameran...
Det här klippet är precis innan Sterbhaus spelar låten Goatboat. Sångaren Danne sitter förnöjt och blandar glassbåtar och getost låten till ära. Glassbåtar delades ut till publiken, till en förstås mycket nöjd publik som ni ser nedan.
Här spelar Sterbhaus deras sista låt, Destroy The Fire, en önskan från publiken som blev ett extranummer. Var helt omöjligt att få en få bra bild när alla möjliga hoppade omkring en. Dessutom var det något mongo som envisades med att vifta med en hand mitt framför kameran... Ja, ja, filmen blev vad den blev, men konserten var fortfarande asbra.
Efter spelningen så dök polisen konstigt nog upp och strök omkring i lokalen. Det ryktades att de letade efter några engelsmän som hade druckit alkohol på offentlig plats. Vem har inte gjort det, bye the way? Hur som helst, de verkade aldrig gå så vi gjorde det bästa av situationen och tog en bild med en av dem!
Full line-up i Frantic Amber!
- Elizabeth (sång/growl) - dansare från början, balettdansös till och med. Kommer från Danmark, men har även har bott i England och Tyskland.
- Mio (lead gitarr) - gitarr- och sånglärare, kommer från Japan ursprungligen.
- Sandra (bas) - spelar från början fiol och gitarr men ska nu börja spela bas, kommer från Norge och har bara bott i Stockholm i drygt ett halvår.
- Emlee (trummor) - vår kära trummis från Falköping, spelar också i Vision.
- Mary (gitarr) - jag förstås!
Cymbal räddad!
En ny cymbal kostar mellan 1000 och 2000 spänn. Inget en smygfattig musiker vill betala. Men så fick vi ett tips från henns trumlärare Kjelle att man kunde borra runda hål i båda ändarna av sprickan, så sprider sig sig inte sprickan och så kan man fortsätta spela på den.
Mina kära vän Skorpan jobbar ju som tunnelbanereparatör och har en himla massa verktyg på jobbet. Nog kunde han hjälpa oss med detta och nu är cymbalen räddad!
Sthlm ThrashFest
Bara så att alla vet så är det dags för att köpa Sthlm ThrashFest-biljetter nu! Den 8:e maj smäller det då sex band, FKÜ, Bibleblack, Scarpoint och Sterbhaus m.fl. spelar på Nalen. Sthlm Thrash Fest arrangeras för andra året i rad av banden själva. Anledningen till att de tagit saken i egna händer är dem sinande scenalternativen för hårda metalband i Stockholm.
Kom och supporta Stockholms metalscen och några av de eldsjälar som ser till att bra metal går att ses för en billig peng!
Information om auditions
Nu har Frantic Amber fått en lead gitarrist så då är vi totalt fyra i bandet. För platsen som basist har två tjejer gått vidare och dessa kommer vi träffa igen under denna och nästa vecka...
Stay tuned! ;-)
All-girl band of the week - Show Ya (私は嵐)
De släppte nio album varav den sista 1995. Deras myspace är ju inte proppfylld med grejer, men det finns lite bilder i alla fall. http://www.myspace.com/showya
Bättre lycka hittar man på youtube, här är låten på Genkai Lovers från plattan Outerlimits från 1989.
Omvandling av replokalen
Nyligen blev renoveringen klar av replokalen! Och nu tappar jag hakan varje gång jag går in i lokalen...
Ovan är några gamla bilder på replokalen som jag tog precis när vi kollade på den för att börja hyra den för 1,5 år sen. Jämför nu de med en bilder jag tog igår...
Det tog lite tid att få den mysig och snygg. En massa misslyckade försök gjordes med diverse bandaffischer, Jim Beam-flaggor och ölburksväggar, men det var bara att ge upp, det behövde göras ordentligt. Problemet var att jag är en ren katastrof när jag försöker renovera någonting (man behöver snarare renovera efter mig...) Och ingen i Vision eller Frantic Amber har kunnat sånt heller. Men det nya killbandet som kommit in i lokalen, Sterbhaus, har flera duktiga hantverkare. De ville själva ha sin nya lokal fin så de hjälpte mig med detta och jag är så glad - tack Sterbhaus!
Kolla in Sterbhaus på http://www.myspace.com/sterbhaus. De är nämligen minst lika duktiga på att göra musik!
Inspelningen av Rockin' Tonight 2007
Det här var 2007, två veckor tills första inspelningen av låten Rockin' Tonight. Jag och dåvarande basisten Lollo, även kallad Lolita, hade precis hittat rätt sångerska för Visions nya sound. Ja precis - Bella även kallad QueenB. Vi satt i vår lilla, äckliga, öl- och snusnedsmutsade replokal på 12 kvm i Brandbergen och väntade på vår trummis Minna.
Minna hade varit i Australien i en-två månader med sin nya kärlek Patric (som var från Australien) men skulle nu var hemma. I dessa månader hade vi suttit i replokalen densamma med en analog metronom, ni vet en sån där som ser ut som en upp- och nervänd klocka och tickar? Och repat på låg volym eftersom metronomen annars inte hördes. Det var jätteviktigt att vi repade tight eftersom vi var så seriösa vi kunde med den här inspelningen.
Men nu äntligen skulle vi få vår trummis tillbaka och satt och väntade och väntade, men hon kom inte? Vi blev oroliga och ringde och ringde tills vi äntligen kom fram och fick höra att hon inte mådde bra, hon mådde illa. Även nästa rep var det så och repet efter det. Till slut så ringde jag henne och frågade hur det var, om hon verkligen ville vara med, och fick svaret att hon inte längre ville det. Vi fortsatte prata och kom till slut fram till fram till att hon skulle göra inspelningen men sluta ur bandet efter det.
Tack och lov - inspelningen räddad! Men hur skulle vi göra nu? Och en månad är det videoinspelning och vi hade ingen trummis? Av någon anledning frågade vi en gitarrist, Anna, i ett kompisband om hon kunde tänka sig att spela trummor i videon, vilket hon gjorde. Och det är därför ni ser en gitarrist på trumpallen i Rockin' Tonight...
Några veckor efter det hittade vi vår nya trummis Jennah och hittade Visions första leadgitarrist, Jessica (JessicaFoxx) och efter det tog det fart med gig på Swedish Metal Expo och gick steget från garageband till krog- och klubb-band.
Edit: Glömde nämna att Minna födde tvillingar 8-9 månader senare...
Goodbye Marshall, hello Mesa!
Jag kom på att jag inte berättat om min nya förstärkare. Äntligen var det dags för min trotjänare Marshall att uppgraderas lite. Jag har länge drömt om en Mesa Boogie förstärkare och skulle egentligen köpa en redan när jag köpte min Marshall JVM410, men eftersom prislappen skiljde med 10 papp så var det inte möjligt just då. Dessutom har jag alltid känt att Vision skulle ha Marshall, om inte annat för image:n. Får man vara så ytlig? ;-)
Igår var det äntligen möjligt, jag hittade en fin Mesa Boogie Dual Rectifier begagnat till ett bra pris, och ska nu sälja min fina Marshall JVM410 för att betala den, plus att jag får lägga pengar emellan förstås.
Hur som helst, här är en bild på min nya bebis (jag har ganska många bebisar, dock inga biologiska)...
Frantic Amber kommer låta grymt i den här förstärkaren! Och till er som diggar Vision, tro mig, Vision kommer låta bra med denna bebis också, faktiskt bättre!
Auditions
Gitarrmeck med gitarrmick
Hur som helst, jag har alltid älskat min Epiphone för hur skön den varit att spela på. Jag har gillat halsen, kroppen, looken, you name it. Problemet har varit ljudet då passiva Seymour Duncan-mickar inte är min grej. Det blir för mycket bas och ingen diskant, inte för att jag inte gillar bas, tvärtom, jag älskar bas. Men jag vill ha en bra balans i ljudet inte minst när jag repar med bandet. Detta med med för mycket bas är för övrigt ett av mina vanligaste ljudproblem, jag har fått byta både mickar och förstärkare flera gånger. Och nu är det dags för bebis#2.
Som ni ser så var inte direkt bara att skruva loss och limma på utan en plan behövdes för få ihop paketet igen. Den gamla Seymour Duncan-micken hade bara två sladdar medans den nya mikrofon, EMG LH-300 B, hade fem sladdar. En schemabild på hur man kopplar EMG:s passiva HZ-mickar hjälpte oss på den fronten och efter lite lödning så fungerade det finemang!
Har prövat gitarren nu med den nya Mesan och den låter nu hundra gånger bättre! Mycket bättre balans i ljudbilden, med andra ord mycket mer mellanregister och diskanta toner som inte bara översköljs av bas. Att gitarren dessutom fick mycket mer sustain gråter inte jag för heller...
Biomåndag
Igår hade jag biomåndag med en kompis och såg Tim Burtons Alice i underlandet, då jag älskar Tim Burtons filmer och karaktärer var det självklart att den skulle ses på bio.
Från början var dock tanken inte att vi skulle se den just då eftersom han inte var lika intresserad av den som jag. Istället skulle vi se Green xxx med Matt Damon, men det visade sig att filmen hade filmats med en skakig handkamera, säkert i något hopp om att vara nyskapande. Men det blev istället ett magplask, jag menar är tanken verkligen att man ska bli sjösjuk av en film? Efter tjugo minuter av den där handkameran och fortfarande inget tecken att det skulle sluta så lyfte vi på klacken och gick ut.
Turen med Heron City är ju att man kan gå ut för att sedan smita in på en annan film om man blivit lurad på en lågvatten-film. Vet inte om man får det eller inte men det är inga problem att göra det i alla fall. Och då fick jag äntligen se Alice i Underlandet istället som faktiskt överträffade mina förväntningar!
All-girl band of the week - Scarlet Sins
Scarlet Sins är ett gäng duktiga kvinnliga musiker från Kanada. Bandet bildades 2005 av gitarristen Cristina Bishop och sångerskan Sylvya NuVynska och 2007 släppte de deras självbetitlade skiva. Skivan är enligt mig asbra och den går faktiskt varm hemma hos mig nu.
Min favoritlåt är hittills Above Ground men kolla in dem själv och skaffa din egen favorit: http://www.myspace.com/scarletsins
Värt att nämna också att deras trummis Elie Bertrand är en ovanligt duktig tjejtrummis och har ganska egen stil när hon spelar, rätt kul att se faktiskt. Hon har lagt upp flera videos på myspace där hon spelar in trummor, här är en där hon spelar Katatonias låt "Rusted".
Min favoritlåt är hittills Above Ground men kolla in dem själv och skaffa din egen favorit: http://www.myspace.com/scarletsins
Värt att nämna också att deras trummis Elie Bertrand är en ovanligt duktig tjejtrummis och har ganska egen stil när hon spelar, rätt kul att se faktiskt. Hon har lagt upp flera videos på myspace där hon spelar in trummor, här är en där hon spelar Katatonias låt "Rusted".
You look like my old woman!
"You look like my wife! You look like my old woman - go away!"
Det var Paul Di'Annos ord till mig när jag och Emelie fått autografer och tagit bilder efter en kanonspelning på The Cave i helgen. Efter giget var han utmattad, vresig och redan trött på fans efter de första två killarna som gick in precis före oss. Ingen people's person om vi säger så. Att han dessutom mer eller mindre slängde ut oss för att jag liknande hans fru var ju också ganska underhållande.
Dubbelt signerad skiva: Först fick Emelie en vakt att gå och få skivan signad med en bläckpenna, tyvärr syntes inte signaturen så bra så hon försökte igen när hon fick träffa honom själv, då med en silverpenna. Tyvärr syns inte heller den så bra...
Spelningen var kanon som sagt och det man kanske var rädd skulle bli ett fiasko blev till faktum motsatsen. Han såg lite sliten ut men hade attityd och röst för fulla muggar. Bandet var bra och genomrepat och det kändes som de hade kul ihop på scen. Och det hade vi också med både brittisk öl och underhållning.
Emelie med en kall Newcastle!
De öppnade med Wratchild och det satte stämmningen på en gång. Ljudet gick lite upp och ner under kvällen och det var Paul noga med att säga på scen. De spelade Maiden-låtar, eget matrial och så bjöd de på lite covers, bland annat Ramones. Den bästa låten för spelningen skulle jag säga var "Running Free", då han sjöng för drottning och fosterland och publiken var helt vild. Tyvärr fick jag inget klipp på den låten, men här är ett klipp när dem spelar "Killers":
Efter giget så åkte vi till lokalen för att möta upp Sterbhaus och efterfesta. När de inte hade dykt upp lokalen passade vi på att repa lite på fyllan och vad kul det var! Vi drog på ordentligt och köttade både Frantic Amber- och Visionlåtar i C-stämmning tills grabbarna och tjejerna kom.
Efter lite lagom festande med vin och Sterb Blood-drinkar somnade en efter en och till slut fick jag släpa min Marcus till en taxi så vi kunde åka hem.
Vem är jag?
Som första inlägg gör jag en liten presentation. Så vem är jag?
Jag har spelat gitarr i olika band, framförallt tjejband kan tilläggas, sedan tonåren. Jag blev kär i hårdrock och metal när jag var 13 år, så min dröm att spela just hårdrock var egentligen alltid given när jag väl började spela. Första drömmen var dock inte att bli rockstjärna. (Det är något som kommit på äldre dar.) Från början var tanken att jag skulle bli ingenjör och läsa så mycket matematik som möjligt, och på den vägen gick det (Teknisk Fysik, KTH) tills jag halkade på ett bananskal och insåg att musiken var det roligaste jag hade i mitt liv.
VISION
Fem år har gått sedan det bananskalet och i fyra av de fem åren har jag drivit bandet Vision. Vision spelar 70/80-tals hårdrock och på fyra år har vi hunnit med att göra:
* tre demos (en med Chris Laney/Polar Studios)
* fem musikvideos
* en turné utomlands (italien/Danmark)
samt spelat på en fotbollsarena. Och nu efter 80.000 besökare på myspace så har jag bestämt mig för att ta en paus från Vision för att börja spela metal i ett nytt projekt som heter Frantic Amber. Bilden till dagens blogg är ett kollage av bilder på Vision genom åren - enjoy!
Frantic Amber
Projektet Frantic Amber är egentligen inte helt nytt utan har funnits till och från i två år i olika konstallationer. Nu är Frantic Amber på väg att gå från projekt till band, därför letar jag fler medlemmar, de sista kornen till en full sättning; en basist och en gitarrist. Så känner ni några tjejer som spelar och som älskar metal, tipsa mig!
I denna blogg kommer jag berätta om mitt liv samt lite historia och backstageinfo om mina band. Detta kommer också kryddas av saker jag är intresserad av t.ex. instrument, teknik, andra band/musiker och min sambo och vänner. Matematiken ska jag dock låta hålla ganska låg profil... Så låg som jag kan. ;-)
Mina band på nätet:
www.visionrocksit.com
www.myspace.com/visionrocksit
www.franticamber.com
www.myspace.com/franticamber
