"Dickinson made me want to be a singer....Kiske made me want to take lessons."
Citat från anonym på Youtube.

Falsetternas okrönte prins föddes den 24:e januari 1968 i Hamburg och är för evigt förknippad med power metal-hjältarna Helloween där han huserade mellan -86 och -93.
Sedan dess har han spelat in fyra soloplattor och medverkat i diverse projekt, mest känt av dessa är
förmodligen Avantasia. 2009 startade han bandet "Unisonic" som ska släppa sin debutplatta under 2011.

Innan Helloween sjöng han som 17-åring i bandet "Ill Prophecy" (iLL, inte romerska trean)som släppte en
demo men kom aldrig längre än så. Som 18-åring blev han kontaktad av Kai Hansen som sjöng och spelade
gitarr i Helloween. Hansen hade fullt upp med både gitarr och sång och tyckte bandet behövde en sångare
men Kiske avböjde deras första erbjudande p.g.a att han inte gillade soundet på Helloween's "Walls of Jericho".
Men i slutet av 1986 tackade han till slut ja och 1987 spelade in sin första skiva med Helloween - "Keeper of the
Seven Keys Part I" som blev vad som allmänt anses vara en hörnsten inom Power Metal
som är en genre jag alltid kommer hålla nära mitt hjärta.

"Halloween" från "Keeper of the Seven Keys Part I".

1988 kom uppföljaren som logiskt nog hette "Keeper of the Seven Keys Part II" som verkligen fick Helloween
att slå igenom ordentligt. Det blev också ett album som inspirerade och hjäpte till i skapandet av framförallt
europeiska band som "Stratovarius" och "Blind Guardian".

"Keeper of the seven Keys" från "Keeper of the Seven Keys Part II".

Kai Hansen hoppade senare av och 1991 resp. 1993 släpptes "Pink Bubbles go Ape" och "Chameleon", album
som bara de mest inbitna fansen verkade bry sig om och de ansågs som floppar. Det kan ha varit så enkelt att
de med dessa album började exprimentera och tog ett avsteg från den power metal som gjort dem stora.
1993 var också året Kiske lämnade Helloween eller fick sparken med orsaker som verkar vara standard inom
musikindustrin - "personal reasons" och "musical differences", vilket i verkligheten kan betyda vad som helst.

1996 släppte han sitt första soloalbum "Instant Clarity". Ett "snällt" album som lämnar mycket att önska av
oss som vill att han ska ta i lite när han sjunger. Väldigt lite power metal här...

"Always" från hans soloalbum "Instant Clarity".
(F.ö tillägnad avlidne Helloween-trummisen Ingo Schwichenberg)

Under 1996 skrev han också en bok som så vitt jag vet bara finns utgiven på tyska.

Hans andra soloalbum "Readiness to Sacrifice" släpptes 2001 och tog honom ännu ett steg längre från
sitt metalliska ursprung och han släpade t.o.m in symfoniorkestern i studion.

2003 gästsjöng han på Masterplan's låt "Heroes". Grym kombination med Jörn Lande och Michael Kiske!

2006 kom det tredje soloalbumet "Kiske" och är proppfull med mysiga ballader din
mormor gladeligen skulle nynna till.

Vi glömmer den och snabbspolar till nästa platta som kom ut 2008 och döptes till
"Past in Different Ways". En platta som innehåller nya arrangemang av gamla Helloween-låtar.
I mitt tycke bra mycket roligare än hans övriga soloplattor och det ger oss åtminstone en chans
att få bli lite nostalgiska och han drar in mer syre i lungorna än han gjort på väldigt länge.

"I Believe" från den plattan.