Vision - Sagan om "Sleep When I'm Dead"

Dags för lite Vision-historia igen.

Året var 2008 och Vision hade fått sponsring av Film- och Musik-verksamheten No Remorse för att spela in en låt i den kända Polarstudion med Chris Laney och göra en video till den. Allt verkade lovande om det inte bara var så att det bara var jag och sångerskan kvar i bandet. Visions historia kantas tyvärr av en hel del medlemsbyten och hösten 2008 var inte annorlunda. Två månader tidigare hade både basisten och trummisen hoppat av på grund av andra intressen och då letade vi redan leadgitarrist.

Det normala är kanske att man ställer in allting eftersom det inte finns medlemmar, alltså knappt något band, och låten som skulle spelas in var inte heller skriven. Men vi var nog aldrig normala på den punkten, eller snarade hann aldrig bli normal. Skulle vi ha avbokat grejer av dem anledningarna tidigare så hade bandet fått lägga ner redan innan det hade kommit igång. Så vi körde på som vanligt. På två veckor, eller snarare två kvällar, skrev jag och sångerskan låten "Sleep When I'm Dead" och på samma tid hittade vi en trummis, Camilla, och kallade in två tidigare medlemmar Mona (leadgitarr) och Karin (bas) för studioinspelningen. Inspelningen gick grymt, Chris var jättebra och vi blev helnöjda.

Det som stod på tur var nu videon. Den första idéen för videon var att det skulle se ut som att vi skulle vara i en låda som någon bar omkring på. Problemet var att hitta ett ställe som såg ut eller kunde se ut som en låda inuti, vilket visade sig var omöjligt för oss att hitta på den tiden. Istället fick det bli en komprimiss med en annan story, som kanske få förstår med tanke på att vi klippte videon själva, men det storyn handlar i alla fall om att sångerskan går på krogen med en mystisk låda, hamnar i bråk och blir utslängd och sedan vaknar upp på ett ställe som liknar ett sjukhus. På sjukhuset blir hon sövd och drogad för att sjuksköterskan vill ta den lådan ifrån henne. Storyn var ett rent spontant ihopkok på  grund av tidsbrist men blev samtidigt lite charmig, även om ingen förstår handlingen.

Nu var problemet istället att vi var tre i bandet: sångerska, kompgitarrist och trummis. Kvar var att hitta leadgitarrist och basist och det var två dagar till inspelning från att låten blivit färdigmastrad. Tack och lov så tackade Mona ja igen men Karin kände inte för att vara med i någon video. Så basisten fick vi låna in från ett annat band från No Remorse. Hennes namn var Annika och den stackaren fick inte mycket tid till att öva in moves till låten, men hon klarade det galant ändå eller vad tycker ni?



När videon väl var klar så hoppade trummisen Camilla lämpligt av, men Mona däremot ville vara kvar. Ett steg fram, ett steg tillbaka. Ett par månader senare hittade vi dock dem sista pusselbitarna, Jennie (bas) och Emlee (trummor) och vi kunde äntligen komma igång med bandet på riktigt. Men mer om det någon annan gång.

Fan detta lät bra måste jag säga, hoppas på en bra framtid med detta band.

Och snygga tjejer i bandet också är ett stort *+*.



Mer av denna vara helt enkelt!

Rock On!

Riktigt bra låt och coolt band!