Gitarrmeck med gitarrmick
Hur som helst, jag har alltid älskat min Epiphone för hur skön den varit att spela på. Jag har gillat halsen, kroppen, looken, you name it. Problemet har varit ljudet då passiva Seymour Duncan-mickar inte är min grej. Det blir för mycket bas och ingen diskant, inte för att jag inte gillar bas, tvärtom, jag älskar bas. Men jag vill ha en bra balans i ljudet inte minst när jag repar med bandet. Detta med med för mycket bas är för övrigt ett av mina vanligaste ljudproblem, jag har fått byta både mickar och förstärkare flera gånger. Och nu är det dags för bebis#2.
Som ni ser så var inte direkt bara att skruva loss och limma på utan en plan behövdes för få ihop paketet igen. Den gamla Seymour Duncan-micken hade bara två sladdar medans den nya mikrofon, EMG LH-300 B, hade fem sladdar. En schemabild på hur man kopplar EMG:s passiva HZ-mickar hjälpte oss på den fronten och efter lite lödning så fungerade det finemang!
Har prövat gitarren nu med den nya Mesan och den låter nu hundra gånger bättre! Mycket bättre balans i ljudbilden, med andra ord mycket mer mellanregister och diskanta toner som inte bara översköljs av bas. Att gitarren dessutom fick mycket mer sustain gråter inte jag för heller...
Kommentarer
Trackback
