Sweden Rock-giget

Bättre sent än aldrig eller vad säger man? Nu kommer i alla fall storyn om vårt gig på Sweden Rock Festival. Glada och förväntansfulla packar vi vanen på onsdagen för att börja köra mot Blekinge. Klockan är ca fyra på eftermiddagen när vi är vi är vid replokalen för att lasta in det sista. Det är vi fyra som åker, Sandra, Mio, Elizabeth och jag. Livetrummisen Jolene skulle åka från Karlstad dagen efter då hon hade kortare resväg och vår speltid var klockan sju på torsdagen. Vi kör och kör, eller snarare Mio kör och kör, och när vi kommit halvvägs så får vi ett sms från Erik våran andra livetrummis som säger att Jolene ringt honom och bett honom ta giget då hon plötsligt fått skitont i ryggen.



Paniken i bilen växer då vi inte vet om Erik kan få ledigt från jobbet. Vid halv nio på kvällen fick Erik ringa upp sina chefer och be om en akutsemester på två dagar på grund av Sweden Rock, tack och lov har han rockiga och förstående chefer så det gick bra! När detta var klart då så var det bara att vända bilen och åka tillbaka till Stockholm för att hämta honom. Nu tog Elizabeth över körningen ett tag och fick visa sina skills då hon nyligen tagit körtkort. Vid elva på kvällen, då vi fortfarande inte var hemma än så beslutade vi för oss att åka tidigt morgonen efter.



Klockan sex på morgonen stod vi där på mötesplatsen och väntade på Mio att komma med bilen. Resan började bra då det var kul att ha alla som skulle spela samlade i bilen och det var skönt att det vi trodde var det värsta problemet var över. Resan tog lång tid lite över 7 timmar minst tills vi snart var framme, vi såg till och med skyltarna till Sweden Rock. Vad händer då om inte att vanen börjar koka?!?





Det var bara att stanna bilen och låta den som åtminstone trodde sig kunna lite mer om bilar, läs Erik, än oss andra gå fram och kika under huven. Det hjälpte inte då vi lyckades få bort locket och allt vatten bara kokades upp i all hast. Snabbt fick Sandra och Elizabeth springa till grannen och hämta en stor kanna med vatten för att rädda bilen medans jag ringer alla nummer jag har till Sweden Rock och Studiefrämjandet som fixat giget åt oss.





Alla är mer eller mindre i panik men till slut får vi bilen att rulla 50 meter i taget och vips så var vi framme. Nu trodde vi ändå att alla problem var ur världen då alla var där, Studiefrämjandet och scenarbetarna, var jättetrevliga. Lyckan varade inte länge förrens vi upptäckte att vi inte fått med oss Mios pedalväska, som innehåller både hennes Boss GT-8 och pedalen till hennes ENGL Powerballtopp.



Med alla medel vi hade försökte vi hitta åtminstone en delay men utan lyckas. Inte en enda ENGL Powerball var dessutom inhyrd på hela festivalen heller så hon kunde inte byta ljud. Som tur är så har ENGLn ett utmärkt leadljud även på distkanalen, så valde det lite primitiva alternativet för hennes del att köra pedalfritt.



Nu hade vi hoppats på att få se en massa bra band innan vi spelade, men tanke på att vi åka samma dag och inte dagen innan, den extra tiden det tog med bilen och pedaljakten och inte minst den stressen gjorde att det helt enkelt inte hanns med.






När våra vänner i Spitchic spelade precis innan oss så gjorde vi i ordning och värmde upp, sedan var det dags!! Vi gick först upp och fixade med prylarna och gjorde line-check (mindre soundcheck). Men det hela gick mer eller mindre smärtfritt, om vi bortser från Mios trådlösa som började balla ur. När vi väl var på spåret igen gick ut vi ut från och väntade på introt och då hade redan en massa folk börjat samlas, skitkul!





Giget gick skitbra, med hälften av alla pedaler som kunde krångla så var det mindre tekniska problem. Och publiken... Att det var så många där och såg oss när de lika gärna kunde se Accept bredvid var fantastiskt! Sedan slutade Accept att spela tidigare än enligt schemat och då när deras publik gick förbi så stannade de flesta faktiskt och såg det sista låtarna av vårat gig. Det var helt otroligt, såg ut som ett hav människor! En som skulle ha lite koll på att räkna folkmassor och festivalpublik sa att det när det var som mest rörde sig om 8000-10000 st människor, helt klart vårat största gig hittills!

Bilder från giget...


Rickard Nilsson © RN Bild www.rnbild.se


Rickard Nilsson © RN Bild www.rnbild.se


Rickard Nilsson © RN Bild www.rnbild.se


Foto: Martin Johansson © mjfoto.se


Foto: Martin Johansson © mjfoto.se

Foto: Martin Johansson © mjfoto.se


Foto: Martin Johansson © mjfoto.se


Foto: Johan Fredriksson


Foto: Johan Fredriksson


Foto: Johan Fredriksson

Vilken är eran favorit? Här är ett videoklipp också från giget...



Efteråt fick vi till backstagebaren och festade loss tills Judas Priest började spela! Mer om Priest i ett annat inlägg men det var en kanonkväll. :-D

Ni var asbra!

Kanonspelning, kommentarer från folk som var där ju är bara superpositiva!!

Shit vilket äventyr inför... Och stackars Jolene, hoppas hon har blivit bra i ryggen nu.



Ps. Vem tusan tittar på Accept när man kan se Frantic Amber??? :)

Så sjukt snygg bild på dig där i början med håret!! <3

Så jävla bäst!!!

Gick förbi när ni spelade! Kunde tyvärr inte stanna och kolla så länge för jag jobbade men utav de band jag såg på nemisscenen var ni utan tvekan det bästa.

och btw, bilden på dig med håret flygandes all over the place: grymt!

Vi kommer nog upp till den fagra hufvudstaden minst en gång i höst. Har inga exakta datum än men jag kan informera dig om vart,när&hur det blir när jag vet! Tackar så hemskt mycket, förresten! det samma!